Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kungliga teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNGLIGA TEATRARNA
tillfälligt inreddes till lasarett för lantvärnet.
Efter att från ®/i2 1809 tillfälligtvis ha brukats
för sitt eg. ändamål öppnades den åter 5/ii 1810
ss. kungl. sångscen med ett årligt anslag av
22,052 rdr banko sammanlagt av konung och
riksdag. 1812 infördes även vid operan det vid
talscenen praktiserade andelssystemet, och 1813
fades båda teatrarna under gemensam
förvaltning. Operan och det högre dramat förlädes
till Stora teatern (operahuset), det borgerliga
skådespelet, lustspelet och det lättare
sångspelet till Mindre teatern (Arsenalsteatern).
Kronprins Karl Johan reglerade 1811—15 K.t:s
affärer med 54,750 rdr. Riksdagen beviljade 1815
för samma ändamål 66,000 rdr och ett årligt
anslag av 45,750 rdr. I operahuset inreddes 1815
en femte rad, varjämte logeindelningen slopades
och sittplatser ordnades för parterren.
Statsanslaget utöver 6,750 rdr indrogs 1818. Operan
drevs hösten 1818 av överste J. P. Törner ss.
privatföretag under namn av Stockholms
teater, och Mindre teatern miste sitt kungl.
namn, men båda blevo i nov s.å. åter kungliga.
Karl XIV Johan anslog personligen till
teaterverksamheten 30,000 rdr årl., 1820 ökade med
25,500 rdr av statsmedel. Då riksdagen 1823
gjorde detta anslag rörligt, betalade konungen
teatrarnas löpande skuld och höjde sitt
personliga anslag med 24,000 rdr. Arsenalsteatern
brann 24/n 1825, och talscenen fick åter dela
operahuset med sångscenen. Chefer för K.t.
kring mitten av 1800-talet voro det s.k.
duum-viratet A. Backman och K. D. Forsberg (1838—
40) samt A. Backman och S. G. Schyberg (1840
—44), friherre H. A. Hamilton (1844—48), S. G.
Schyberg (1848—52), friherre K. Bonde (1852—
56), G. O. Hyltén-Cavallius och A. Westerstrand
(1856—58), G. O. Hyltén-Cavallius (1858—60),
D. Hwasser (1860) och friherre E. v. Stedingk
(1861—66). Bland konstnärliga ledare under
samma period märkas den italienske
kapellmästaren J. Foroni, talscenens styresman O. U.
Torsslow, balettmästarna och dansörerna A.
Se-linder och S. Lund samt dekorationsmålarna
tysken G. A. Müller och E. Roberg, bland
sångscenens konstnärer Olof Strandberg, Julius
Günther, Karl Joh. Uddman, Oscar Arnoldson,
Matilda Gelhaar, Wilhelmina Fundin, Jenny
Lind, Matilda Ebeling, Charlotta Strandberg och
Vilhelmina Gelhaar, bland talscenens Vilh.
Svenson, Pierre Deland, Georg Dahlqvist, Edvard
Stjernström, Georg Norrby, Karl Gust.
Sundberg, Joh. Jolin, Svante Hedin, Edvard
Swartz, Hedvig Deland, Fanny Westerdahl,
Zelma Hedin, Elise Hwasser och Clementine
Swartz. 1834 slopades andelssystemet och
infördes fast lön samt tjänstgöringspengar. Det
kungl. teatermonopolet, utan anmärkning brutet
— 299 —
redan 1839—40 av O. U. Torsslow, uppgavs
1842, då A. Lindeberg fick tillstånd att */n
öppna den nybyggda Nya (Mindre) teatern.
Statsanslaget av 6,750 rdr indrogs 1841, beviljades
åter med 9,000 rdr 1845, utgick 1855—57 med
30,000 rdr och 1858—68 med 75,000 rdr.
Gasbelysning infördes 1853. Karl XV köpte 1862 av
E. Stjernström Mindre (f.d. Nya) teatern vid
Kungsträdgårdsgatan för 270,000 rdr och
överlät den på K.t. att användas ss. talscen för det
borgerliga skådespelet och lustspelet. Kungl.
Dramatiska teatern invigdes för sitt
ändamål 12/a 1863 med Gustav HI:s ”Siri
Brahe”. Chefer för K.t. efter v. Stedingk voro E.
af Edholm (1866—81), H. Westin (1881—83)
och A. Willman (1883—88). Statsanslaget
sänktes 1869 till 60,000 kr. Riksdagen anslog 1870
till betalande av K.t:s skuld 270,000 kr.,
konungen s.å. 198,000 kr. och 1881 292,000 kr. till
samma ändamål. K.t:s förvaltning överfördes
1881 från hovförvaltningen till Finansdep. 1882
—84 års riksdagar beviljade vardera 40,000 kr.
i extra anslag och betalade K.t:s skuld med
231,000 kr. 1884 års riksdag beviljade under 3
år ord. anslag av 60,000 kr. med extra tillägg
av 15,000 kr. årl., under förutsättning att
Stockholms stad beviljade 50,000 kr. årl. under
samma tid. Detta avslogs av staden men
garanterades av privata personer. Elektrisk belysning
inleddes 1885. Riksdagen 1888 beviljade 120,000
kr. till täckande av K.t:s skuld men indrog det
årliga anslaget. Bland konstnärliga och
tekniska ledare under det senare 1800-talet märkas
kapellmästarna L. Norman, C. Nordqvist, R.
Henneberg och A. Hallén, regissörerna dansken
A. Bournonville, C. G. Sundberg, K. Almlöf, L.
Josephson, G. Fredrikson, H. Christiernsson, A.
Lindberg, N. Personne, E. Hillberg, J. Elmblad,
A. Rundberg och E. Hjertstedt, balettmästarna
T. Martin, österrikaren T. Marckl och R.
Sjöblom, dekorationsmålarna F. Ahlgrensson, Kr.
Jansson och K. Grabow samt maskinmästaren
P. F. Lindström, bland sångscenens konstnärer
Fritz Arlberg, Anders Willman, Konr. Behrens,
Rud. Sellman, Karl Fr. Lundqvist, Pelle Janzon,
Helmer Strömberg, Arvid ödmann, Algot Lange,
finnen Filip Forstén, Karl Lundmark, Emil
Linden, Herm. Brag, K. A. Söderman, Ax.
Seller-gren, Osc. Johanson, John Forsell, Louise
Mic-haeli, Fredrika Stenhammar, Signe Hebbe,
Louise Pyk, Amalia Riego, norskan Olefine
Moe, Anna Strandberg, Matilda Grabow, Anna
Karlsohn, Karolina Östberg, Dina Edling, Selma
Ek, Gina Sommelius, Anna Javette, Vendela
Andersson, Adèle Almati, Sigrid Hallgren, Anna
Klemming, Matilda Jungstedt, Emma
Holm-strand, Ida Brag, Märta Petrini, Dagmar Möller,
Alma Hulting, danskan Johanne Kragballe och
— 300 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
