Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kunlun, Kyn-lyn, Kuen-lun, Kwen-lun - Kunlun - Kunschak, Leopold - Kunskap - Kunskapsteorien - Kunskap är makt - Kunth, Karl Sigismund - Kuntze, Otto - Kuntze, Friedrich - Kunz, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUNLUN
Pamir uppvisar en kärnzon av granit och
gnejs, stryker s. om densamma en av
devon-skiffrar och -kalksten uppbyggd parallellkedja,
Arka-tagh, som utstrålar från det n. systemet
redan på 78° ö. Igd och fortsätter rakt mot ö.
över den tibetanska högslätten. Mellan
densamma i s. och Altyn-tagh—Nan-shans mot s.
konkava båge ligger Tsaidam-bäckenets väldiga
sänkningsfält. ö. om detta närmar sig
Arka-taghs ö. forts. Min-shan Nan-shans s.ö.
utlö-pare i trakten av Huang-hos genombrottsdal.
Här börjar östra K. Dess huvudkedja är
Tsin-ling-shan, vars ö. utlöpare mot den n.
kinesiska slätten är Fu-niu-shan, mot s.ö. forts,
av Huai-yang-shan. — K. är ett gammalt
veckberg i huvudsak av variskisk ålder. Dess nuv.
höjdförhållanden i förhållande till omgivningen
härröra dock från tertiära förkastningar.
Klimatet är torrt. Snögränsen stiger från 4,500
m. i v. till 6,000 m. i ö. Dock finnas talrika
glaciärer, ss. den 19 km. långa
Ostraghkölgla-ciären i v. Även i mellersta K. finnas ända till
12 km. långa sådana. J.F.
Kunlun, sjö, se D a 1 a i-n o r.
Kunschak [ko’n-], Leopold, österrikisk
politiker (f. 1871), grundade som arbetare 1892
den kristligt-sociala fackföreningsrörelsen, led.
av riksrådet 1907, av nationalrådet 1919, det
kristligt-sociala partiets ordf. 1920. K. var den
inflytelserike ledaren av de kristligt-socialas v.
flygel, tills han maj 1932 trädde tillbaka på
gr. av partiets förluster vid valen i april s.å. Th.
Kunskap, fil., betyder ibland särsk. det
välgrundade och allmängiltiga vetandet, men kan
också beteckna vad slags vetande som helst,
t.ex. i ”skolkunskaper”, så ock i
”kunskaps-akt”, varmed menas varje teoretisk akt.
Filosoferna ha sedan gammalt skilt mellan olika
former (grader) av vetande: 1) varseblivning,
2) obevisad mening, opinion, vartill även
empirisk vetenskap hänförts, 3) rationellt bevisad
k., 4) intuitiv k. H.L.
Kunskapsteorien undersöker kunskapens
ursprung, möjlighet och gränser. Beträffande
ursprunget finnas sedan gammalt två åsikter:
empirismen (se d.o.), enl. vilken all
kunskap vinnes genom erfarenheten, alltså ytterst
medelst sinnena, samt rationalismen (se
d.o.), enl. vilken en del av vår kunskap kan a
priori härledas ur principer, som ligga i själva
kunskapsförmågan. Kunskapens möjlighet
be-strides av skepticismen (se d.o.), medan
dennas motsats, dogmatismen (se d.o.),
utan tillräcklig prövning givit svar på
tillvarons yttersta frågor. K r i t i ci sm en (se d.o.)
har velat principiellt fastställa gränserna både
gentemot skepticismen och dogmatismen.
Grundsvårigheten i kunskapsproblemet ligger
däri, att mellan subjekt och objekt ett svalg
synes vara befäst. Man kan gå ut från
subjektet; vad detta når, är blott dess egna
föreställningar, icke ett objekt oberoende av
människans sätt att föreställa. El. man kan gå ut
från objektet, men det synes omöjligt, att detta
kan fattas av subjektet, då det ju genast
omformas genom subjektets uppfattningsformer.
Redan Platon, som antog idéerna som i och
för sig varande, av vår uppfattning oberoende
objekter, gjorde den reflexionen, att vi kanske
aldrig fattat annat än idéernas avbilder i vår
sinnevärld. Även Kant (se denne) ansåg tingen
i sig själva oåtkomliga. Men inom vår
föreställningsvärld ville han finna något, som var
objektivt i den meningen, att det var föremål
för allmängiltig kunskap; objektiviteten består
i det kategoriala sammanhanget. Kants åsikt
är alltjämt utgångspunkten för den
kunskapsteoretiska diskussion, som i våra dagar
företer en mängd olika riktningar, då ju varje
mera betydande filosof har sin egen
kunskapsteori (jfr t.ex. Bergson). H.L.
Kunskap är makt, bevingat ord efter Francis
Bacons ”Religions meditations” (1598); urspr.
latinskt.
Kunth [kont], Karl Sigismund, tysk
botanist (1788—1850), prof, i Berlin 1819,
fortsatte efter Willdenows död bearbetningen av
Humboldts och Bonplands under resorna i
Amerika 1794—1804 insamlade växter, vilka
han beskrev i sin ”Synopsis” (4 bd, 1822—25).
Hans förnämsta verk är ”Enumeratio
plantarum omnium hucusque cognitarum” (5 bd,
1833—50). K:s herbarium (55,000 arter)
tillhör samlingarna i Berlins botaniska museum.
O.Gz.
Kuntze [kozntsa], Otto, tysk botanist,
forskningsresande (1843—1907), fil. d:r 1878,
företog vidsträckta resor till olika världsdelar och
utgav ett flertal, till stor del polemiska
skrifter i botaniska nomenklaturfrågor, ss. ”Revisio
generum plantarum” (3 bd, 1891—98), där han,
med utgångspunkt i Linnés ”Systema naturæ”
(1739), föreslog en genomgripande ändring av
de latinska släktnamnen. Jämte svensken T.
v. Post utgav K. ”Lexicon generum
plantarum” (1903). O.Gz.
Kuntze [ko’ntso], Friedrich, tysk filosof
(1881—1929), docent i Berlin, utgick från
Ric-kert, men mottog även inflytelser från
Hus-serl. K:s mest betydande verk är en
omfångsrik kritisk framställning av kantianen S.
Mai-mons filosofi (1912). E.v.A.
Kunz [konts], Louis H e r m a n n, tysk
militär och förf. (1847—1905), inträdde i armén
1865, deltog i 1866 och 1870—71 års fälttåg;
avsked ss. major 1888. K. ägnade sig därefter
— 323 — — 324 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
