Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kust - Kustartilleri - Kustbatteri, Kustbefästning - Kustbevakning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUSTARTILLERI
för liggande landet en slätt med vågrätt
lager-följd, kallas k. n e u t r a I. K. är aldrig
stationär utan alltid stadd i förskjutning,
och dess beskaffenhet beror dels på de
krafter, som åstadkomma förskjutningen, dels på
strukturen hos den yta, över vilken
densamma försiggår. Kustförskjutningen kan ant.
ske på landets bekostnad och är då n e g
a-t i v, el. på havets och kallas i så fall p o s
i-t i v. Den senare kan försiggå genom
seku-lär höjning av ifrågavarande del av
jordskorpan el. genom havets utfyllande med fast
material. I det förra fallet bestämmes den nya
k. av den gamla havsbottnens konfiguration
(t.ex. den sv. skärgårds-k.). Kustlinjens
förflyttning utåt genom havets utfyllande kan
ske: 1) genom vattnets egen ackumulation av
fast material, 2) genom att vegetationen växer
ut i havet och tränger undan detsamma (t.ex.
mangrove-k.), 3) genom att glaciärer skjuta ut
i havet, ss. vid de arktiska och antarktiska k.
Kustlinjens utflyttning genom avlagring av
fast material ger upphov till flera k.-typer.
Dels avlagras dylikt genom vågorna el. genom
kustströmmarna i form av sandrevlar, ofta
med innanför belägna strandsjöar. Om dessa
äro parallella med kustlinjen, blir k. en h a f
f-el. 1 a g u n-k. Äro strandsjöarna tvärställda i
förhållande till kustlinjen och bildade genom
att sänkta floddalar avspärrats från havet av
sand- och lerbanker, är k. en I i m a n-k. Men
k. kan även utflyttas genom avlagring av i
havet el. sjön utmynnande floder. Den är då en
d e 11 a-k. Kustlinjens förskjutning mot land
kan ske genom havets och vågornas erosion
(abrasion). Den så uppkomna abrasion s-k.
karakteriseras genom strandhak och
strandterrasser, men särsk. genom den ovanför
vattenlinjen belägna, ofta flera hundra m. höga
strandbranten. En negativ kustförskjutning
uppstår även genom rörelser i jordskorpan.
Dessa kunna vara hastiga och våldsamma
lodräta rörelser och resultera i förkastningar el.
störningar, varvid de uppkomna sänkorna
fyllas av havet. Sådana ingression s-k.
äro vanl. djuphavs-k. med en kustlinje
uppdelad i halvmånformiga bukter, ss. många av
Medelhavets och Svarta havets k. När
sänkningen skett helt långsamt och till mindre
belopp, så att den blott resulterat i en
översvämning av fastlandets yttre delar, blir k. en
t r a n s g r e s s i o n s-k. Träffar en sådan
transgression ett lågland, blir resultatet en
grundhavs-k. med mycket oregelbunden
kustlinje (t.ex. den sv. skärgårds-k.). Träffas
däremot ett högland därav, tränger havet vanl.
blott in i dalarna, och k:s beskaffenhet beror
på dessas konfiguration. I ett fordom nedisat
— 351 —
område äro de öveffördjupade, och k. blir en
f j o r d-k. Där k. är diskordant i förhållande
till ett veckberg, kommer den att
karakteriseras av trattformiga, ofta snett mot k.-linjen
ställda vikar och kallas r i a s-k. (av spa. ria,
flodmynning), ss. n.v. Spaniens och s. Kinas.
Löpa de mellanliggande ryggarna ut i havet
som rader av öar, uppstår den d a 1 m a t i
s-k a k.-t y p e n. Ofta kombineras flera olika
faktorer vid kustbildningen, ss. transgression
med abrasion. I detta fall uppstår en bildning
sådan som den norska strandflaten. J.F.
Kustartilleri, försvarskrafter avsedda att
utgöra det lokala skyddet för viktigare orter el.
områden vid kusten. Hit räknas huvudstäder,
större handelshamnar, örlogsbaser och
farvat-tensförträngningar, vilkas belägenhet och
värde göra dem särsk. känsliga för överraskande
anfall från sjösidan och vilkas direkta
skyddande medelst k. avser att frigöra det rörliga
sjöförsvaret för andra ändamål. K. i Sverige
utgör sedan 1902 en del av Marinen. Dess
personal är fördelad på reg., förlagda till resp.
Vaxholms och Karlskrona fästningar, med
de-tacherade avd. i de numera i materialreserv
förlagda Hemsö och Älvsborgs fästningar.
Underofficerare och manskap äro uppdelade på
5 yrkesavd., art.-, min-, ekonomi-, maskin- och
hantverksavd. — Jfr Kustförsvar. H.S-k.
Kustbatteri, Kustbefästning, se K u s t f ö
r-s v a r.
Kustbevakning. 1) Krigsv., vid krigsfara el.
under krig anordnad bevakning av kust, vanl.
genom landstorm. Kusten indelas i särsk.
försvarsområden och dessa i
kustskyddsområden. A.W.G.
2) Tullverkets k. har till uppgift att
förhindra el. upptäcka olovlig varuinförsel o.a.
överträdelser av de författningar, vilkas
efterlevnad verket övervakar. K. bestreds i äldre
tider medelst tulljakter och mindre båtar, till
lands delvis av beriden personal. På gr. av
det särsk. under 1800-talets förra hälft
intensiva lurendrejeriet var k. 1833—1904 i vissa
tulldistrikt militäriskt organiserad, dock ss.
integrerande del av Tullverket under tullbefäl.
Dess beväpnade, under krigslagarna ställda
personal utgjordes av kustchefer,
kustsergeanter och kustvakter. Motsvarande civila grader
voro kustinspektor, överuppsyningsman och
(jakt-)uppsyningsman. Lägsta tjänstegrad var
kustroddare (jaktbåtsman). 1905—22 funnos 2
särsk. kustbevakningschefer för
Skåne—Blekinge, resp. Hallands—Göteborgs och
Bohusläns distrikt. I övriga tullkammardistrikt (se
Tulldistrikt) utövades chefskapet av
vederbörande tullförvaltare (se d.o.), resp,
överinspektören vid tullbevakningen i Stockholm.
— 352 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
