Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kustbevakning - Kustbevaknings-chef, -inspektör - Kustdistrikt, Kustbevakningens - Kustfarare - Kustfart - Kustfeber - Kustflottan - Kustfort - Kustfyr - Kustfästning - Kustförsvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KUSTFÖRSVAR
En ångare anskaffades 1900 (för Haparanda
distrikt), från 1910 motorbåtar. Från 1923
erhöll k. sin nuv. organisation. Kustområdet
är fördelat på 22 kustdistrikt (se d.o.), som
förestås av chef för tullkammare el.
bevak-ningsinspektion inom distriktet under
överinseende av en kustbevakningsinspektör i
Generaltullstyrelsen. Den på c:a 200 fasta el.
tillfälliga posteringar placerade personalen
utgö-res f.n. (1933) av 22 kustöveruppsyningsmän,
54 kustuppsyningsmän, 52 förste kustvakter,
164 kustvakter och 52 kustbevakningsbiträden
jämte ung. 200 icke ord. befattningshavare och
detektivutbildad extrapersonal. K. disponerar
över 9 tullkryssare och f.n. över 2 från
Flottan lånade torpedbåtar. Vid patrullering
användas även mindre farkoster, automobiler,
(motor-) cyklar och (i Haparanda distrikt)
dragrenar samt som hjälp dresserade hundar.
Militärflygare utföra på särsk. begäran spaning
åt k. G.An.
Kustbevaknings-chef, -inspektör, se
Kustbevakning 2).
Kustdistrikt, Kustbevakningens (se
d.o. 2), äro från Vs 1928 med officiell
n:rbe-teckning följ.: 1 Haparanda, 2 Luleå, 3
Skellefteå, 4 Umeå, 5 Härnösands, 6 Sundsvalls, 7
Gävle, 8 Stockholms, 9 Nyköpings, 10
Norrköpings, 11 Visby, 12 Kalmar, 13 Karlskrona, 14
Åhus, 15 Trälleborgs, 16 Malmö, 17
Hälsingborgs, 18 Halmstads, 19 Varbergs, 20
Göteborgs, 21 Lysekils, 22 Strömstads. K. omfatta
ett el. flera i Generaltullstyrelsens cirkulär 12/i
1928 angivna tulldistrikt (se d.o.), ang. vilkas
områden stadgas i bilaga till Tullordning 17/io
1927 med ändringar beträffande Skellefteå och
Umeå distrikt i Generaltullstyrelsens kungörelse
17/8 1931. G. An.
Kustfarare, fartyg, som användes i kustfart.
Kustfart, sjöv., se Fart 2). — Befraktning
el. personbefordran i yrkesmässig sjötrafik
mellan ett lands hamnar, förbehålles i regel
landets egna fartyg, ehuru undantag
traktats-enligt pläga medgivas. I Sverige tillåtas
utländska fartyg i allm. ej bedriva k. jämlikt i
denna del ännu gällande kungl. förklaring 28/2
1726 över förordningen 10/n 1724 ang.
främmandes fart på Sverige, det s.k.
produktplakatet (se d.o.). Från detta förbud ha dock
senare undantagits fartyg av vissa nationaliteter,
varom uppgift lämnas i årlig kungörelse från
Kommerskollegium. G.An.
Kustfeber, se Frossa, sp. 419.
Kustflottan, benämning å den operativa
enhet inom det sv. försvarssystemet, som skapas
av de för uppträdande till sjöss användbara
stridskrafterna. K. är avsedd att utgöra det
rörliga sjöförsvaret el. den kraftgrupp, i sig
inneslutande samtliga sjökrigets vapen, ss. art.,
torpeder, minor och marina flygstridskrafter,
som obunden av lokalförsvarsuppgifter skall
kunna möta fientliga företag mot landets
kuster. K. skall enl. 1925—27 års marinordning
bestå av 4 pansarskepp, 1 flygplankryssare, 8
jagare, 8 vedettbåtar och 9 undervattensbåtar
samt en flygavd. Ss. chef för
kustflottan tjänstgör en flaggman. H.S-k.
Kustfort, en sluten kustbefästning, till vilken
flera olika batterier sammanförts. K. bör vara
stormfritt samt har inf.-försvar och
stormpjäser till skydd mot landstigna trupper. Den
svåra bestyckningen är vanl. uppställd i
brunnar el. pansartorn med hög uppställning, art.
för flankering ofta i pansarkasematter. Förr
utgjordes k. av höga tornbyggnader med ett stort
antal pjäser, t.ex. Vaxholms gamla fästning.
A.W.G.
Kustfyr, en på öppna kusten el. i
skärgårdens havsband belägen större fyr, avsedd att
tjäna till ledning vid navigering i öppna sjön.
Se Fyr. E.Hg.
Kustfästning, vid kust anlagd fästning till
stöd för sjöförsvaret samt för att trygga
flottans operationsbaser, viktigare hamnar och
farleder (jfr Fästning och K u s t f ö
r-svar). A. W.G.
Kustförsvar avser att mot anfall från
sjösidan trygga viktiga platser vid kusten, ss.
flottans stationer, replipunkter, viktigare städer
och för fienden lämpliga operationsbaser, samt
att hindra fientlig landstigning. K. kan dels
vara fast, dels rörligt. Fast k. utgöres av
kustbefästningar och spärrar, rörligt av
järnvägsart., sjö-, land- och flygstridskrafter.
Det fasta försvarets omfattning är beroende av
skyddsföremålets vikt. Fördelaktigt är, om
skyddsföremålet ligger på något avstånd från
öppna sjön, varigenom
befästningsanläggning-arna, fort, batterier och spärrar kunna
grupperas i en yttre och en i n r e linje. Den
yttre förlägges vid farledernas utmynnande i
öppna sjön med uppgift att förhindra
fientliga sjöstridskrafters inträngande samt hålla
fienden på så stort avstånd, att beskjutning av
skyddsföremålet förhindras. Den inre linjen
anordnas å sådana platser vid farlederna, där
inträngande fartyg kunna utsättas för korsande
eld från flankeringsbatterier och eld från
torpedbatterier. Ligger skyddsföremålet vid
öppen kust, måste befästningarna anordnas i en
linje, varigenom beskjutning av
skyddsföremålet ej kan förhindras. Försvaret kompletteras
med mineringar, försänkningar, bomstängsel
och ubåtsnät, varjämte samverkan med och ett
aktivt försvar genom sjö- och flygstridskrafter
är av största betydelse. För k. mot fientlig
land
Uppslagsbok. XVI. — 353 — _ 354 —
12
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
