Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvalöy - Kvam - Kwan - Kwando, Kuando, Cuando - Kwang- - Kwango, Kuango, Cuango - Kvanne - Kwannon (Kuannon) - Kvantamekanik - Kvantateori (kvantumteori, kvantteori)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVAM
Finnmark fylke; 329,48 kvkm.; 4,218 inv. (1930)
På öns v. sida staden Hammerfest. 2) (N o r
d-re K.), ö i Troms fylke, n. om Tromsö, ut
mot Ishavet; 84,56 kvkm.; 149 inv. (1930). 3)
(S ö n d r e K.), ö v. om Tromsö; 735,n kvkm.;
3.176 inv. (1930). K. skiljes från Ringvassöy
genom Kvalsundet. Ax.S
Kvam. 1) Hd i Hordaland fylke, v. Norge,
på nordsidan av Hardangerfjord; 453,82 kvkm..
4,288 inv. (1930). Jfr Å 1 v i k. Ax.S.
2) Hd i Nord-Tröndelag fylke, Norge, n. om
Snåsavatn och n.ö. om Steinkjer; 374,67 kvkm.,
1,158 inv. (1930). Ax.S.
Kwan, vikt i Japan = 1,000 momme å 10
fun å 10 ri = 3,75 kg. N.L.R.
Kwando, Kuando, Cuando, h.-biflod till
Sambesi, Sydafrika, upprinner i mellersta
Angola och bildar ett stycke före utloppet
Cho-beträsken. K. är ofullst. känd. M.P.
Kwang- i kinesiska geografiska namn, se
K u a n g-.
Kwango, Kuango, Cuango, tillflöde
från v. till Kongos biflod Kassai. K. upprinner
i Angola, nära Kassais källor. Nedom
Kingus-hiforsarna segelbar för mindre fartyg. M.P.
Kvanne, växtart, se Angelica.
Kwannon (K u a n n o n), se A v a I o k i t e
q-v a r a.
Kvantamekani’k, fys., en av Heisenberg 1925
skapad kvantateori (se d.o.) för materiens
atomära förhållanden. Ofta fattas k. i en
vidare bemärkelse, omfattande hela den nyare,
efter 1925 utvecklade kvantateorien.
Beträffande övriga delar av denna k. se
Vågmekanik och Kvantateori. Vid
uppställandet av k. avstod Heisenberg från varje
försök till en åskådlig föreställning inom
atomteorien och sökte utveckla en teori, som endast
innehöll samband mellan direkt iakttagbara
atomfysikaliska storheter. Ss. sådana valde
han frekvensen och intensiteten hos de för
atomerna karakteristiska spektrallinjerna samt
atomernas energinivåer (se Atom, sp. 701 ff.).
Den äldre Bohrska teoriens periodiskt
föränderliga elektronkoordinater ersattes med ett
kvadratiskt schema av del-(partial-)
svängningar, vilkas frekvenser äro identiska med
spektrallinjernas frekvenser och vilkas
ampli-tuder ange intensiteten av linjerna. För ett
sådant schema av svängningar definierade
Heisenberg multiplikationsförfarandet, så att
denna räkneoperation ej blev kommutativ. Det
exakta genomförandet av dessa ansatser
möjliggjordes, sedan man i matrisräkningen
funnit den lämpliga matematiska apparaten, och
härpå grundade Born och Jordan den s.k.
matrismekaniken. — Ehuru k. utvecklades
utan användning av den klassiska fysikens
— 371 —
föreställningar, innehåller den dock den
klassiska mekaniken som ett gränsfall. Dess
användningsområde är således ej inskränkt till
atomfysiken utan omfattar även alla tidigare
användningar av mekaniken. N.R-e.
Kvantateori (kvantumteori, kvant
teori), fys. Det alltmera fördjupade studiet
av naturfenomenen, spec. utforskandet av
atomernas värld, mikrokosmos, har visat, att dessa
fenomen ej kunna fullst. beskrivas genom den
kontinuumsteori, vartill den äldre, s.k.
klassiska fysiken för mikrokosmos fört. Detta
framkallade uppkomsten av den s.k. k., som
postulerar ett diskontinuerligt skeende i
naturen. Införandet av k., som medfört en
grundläggande förändring av vår naturuppfattning,
visade sig inom snart sagt alla fysikens
områden, men framförallt inom atomfysiken, vara
oerhört fruktbart. K. förde vid alla dess
till-lämpningar till resultat, som stodo i glänsande
överensstämmelse med erfarenheten.
Den förste, som införde diskontinuiteter vid
beskrivning av naturfenomenen och därigenom
lade grunden till k., var MaxPlanck (1900),
som genom ett ingående studium av
värme-strålningsfenomenen leddes att uppställa
hypotesen, att strålning endast kan absorberas el.
emitteras i form av vissa bestämda, diskreta
energivärden av storleken h. v, där v är
strålningens frekvens (svängningstal) och h en
universell konstant, den s.k.
Planckskakons-tanten el. det elementära v e r
k-ningskvantum, som spelar en
betydelsefull roll inom k. h är av storleken 6,55 . 10’2’
erg.sek. Ett djärvt steg vidare tog A. E i
n-s t e i n 1905 genom uppställandet av hypotesen
om ljuskvant a, enl. vilken strålningen i
och för sig vid fortplantning genom vakuum el
materia är sammansatt av odelbara, till rum
och tid koncentrerade strålningskvanta,
Ijus-kvanta, s.k. fotoner, som röra sig framåt på
exakt samma sätt som materiella korpuskler.
Einstein påvisade, att man på grundval av
föreställningen om korpuskulära ljuskvanta enkelt
och otvunget kan tyda den Stokeska
fluores-censregeln (se Fluorescens), den
fotoelektriska effekten (se d.o.) samt uppkomsten av
röntgenstrålarna, vilka fenomen från
klassisk-vågteoretisk synpunkt voro oförklarliga. Lika
framgångsrik visade sig k. vara vid
tillämpning på de fasta kropparnas (kristallernas)
spec. värme (Einstein, Debye, Born och v.
Kår-mån), och den fullst. överenstämmelsen mellan
de kvantateoretiska beräkningarna och
erfarenheten bildar ett viktigt stöd för k. Sina största
triumfer firade dock k. vid tillämpning på
atomernas byggnad och spektra, vartill grunden
lades av Niels Bohr 1913 genom
använd
— 372 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
