Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnorörelsen - Kvinnosjukdomar (underlivssjukdomar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNOSJUKDOMAR
rättens historia i de nordiska länderna”, ”Två
internationella kvinnoorganisationer”
(”Studentföreningen Verdandis småskrifter” resp. 228,
229, 241, 1919—21); ”Betänkande och förslag
i fråga om kvinnors tillträde till statstjänster”
(3 bd, 1920—23); ”Kvinnan i förvärvsarbetet”
(1925); ”Reports of the congress of the
International woman suffrage alliance” (Rom 1923,
Berlin 1929); S. Anthony, ”Women’s place in
industry and home” (1932); H. Sperling, ”Die
ökonomische Gründe für die Minderbezahlung
der weiblichen Arbeitskraft” (s.å.); L.
Wahlström, ”Den sv. k.” (1933). A.M.H.
Kvinnosjukdomar (u n d e r 1 i v s s j u
k-d o m a r), de sjukdomar, som äro speciella för
kvinnan, följaktligen sjukdomar i hennes
un-derlivsorgan. De kunna hänföras till någon
av följ, huvudgrupper. 1) Missbildningar
och utvecklingshämningar, som
kunna bestå i tillstängningar, dubbelbildningar,
ofullst. utveckling m.m. av slidan, livmoder,
äggstockar o.s.v. Sådana missbildningar äro
alltid medfödda och upptäckas ofta icke förr
än vid pubertetsutvecklingen, vid ingående av
äktenskap el. vid havandeskap och förlossning.
2) Tumörer el. svulstbildningar,
som kunna vara godartade, t.ex.
muskelsvulster i livmodern (myom), fibrom, vissa
vätskefyllda cystor i slidan el. äggstockarna,
el. elakartade, ss. kräftsvulster, sarkom
o.s.v. Underlivstumörerna kunna uppnå
betydande storlek och ge vanligtvis till en början
inga smärtor el. andra symtom, varför de ofta
förbises av bärarinnan, tills de genom sin
storlek el. på annat sätt vålla besvär. 3) L ä g e f ö
r-ändringar, vanligtvis av slidan el.
livmodern. Den viktigaste av dessa är framfall
(p r o 1 a p s) av dessa organ, beroende på
skador i bäckenmuskulaturen och bandapparaten
vid förlossning, vilka icke blivit nöjaktigt
behandlade el. läkta. De förekomma därför
nästan uteslutande hos dem, som fött barn.
Livmoderns läge är i vanliga fall framåtböjt (a
n-t e ve r s io n el. anteflexion). Man
drog härav förr den slutsatsen, att om den ligger
bakåt (retroversion el. r e t r o f I
e-xion), skulle detta framkalla rubbningar, som
krävde behandling. Denna uppfattning har
visat sig vara felaktig. Livmodern är ett rörligt
organ, vars läge påverkas av fyllnadsgraden hos
angränsande organ, blåsan och ändtarmen, och
den kan därför hos en och samma person ligga
ibland framåt, ibland bakåt, utan att detta har
någon betydelse. 4) Inflammationer, i
de flesta fall framkallade av olika slags
bakterier, varbakterier, tuberkelbaciller,
gonokok-ker, syfilisspirillen, tarmbakterier m.m. En
under senare tid alltmera betydelsefull roll
spe
— 419 —
la här de allt oftare förekommande
infektionerna genom fosterfördrivning, företagen av
kvinnan själv el. annan lika okunnig och
oskicklig person, och som i många fall vålla
svåra skador och långvariga lidanden samt
t.o.m. dödlig utgång. 5) Menstruation
s-rubbningar, som ha många olika orsaker.
De kunna bestå i regleringens uteblivande
(a m e n o r r é), vilken, utom under
havandeskap och hos barn och äldre, uppträder vid
vissa sjukdomar el. allmän kraftnedsättning
men också kan bero på psykiska orsaker,
ombyte av vistelseort, arbete el. diet, och i sådana
fall vanligtvis åter kommer i gång av sig själv.
I andra fall uppstå för rikliga el. för täta
blödningar (menorragier och m e t r o r r
a-g i e r), vilka vanligtvis bero på någon sjukdom
el. rubbning, som kräver sakkunnig
undersökning. Den kanske vanligaste
menstruationsrubb-ningen är smärtor vid regleringen (d y s
meno r r é), vilken kan vålla svåra olägenheter för
den därav hemsökta, icke minst då hon
därigenom hindras i sitt arbete inom el. utom
hemmet. Dysmenorrén brukar dock icke vara farlig
och kan i de flesta fall genom lämplig
behandling hävas. 6) Havandeskaps- och fö
r-lossningssjukdomar, vilka ant. bero
på redan förut bestående orsaker, ss. trångt
bäcken, missbildningar o.d., el. kunna uppstå
under havandeskapet, ss. äggvita, föreliggande
moderkaka, oriktiga fosterlägen m.m., el. slutl.
förskriva sig från oriktig skötsel av missfall,
resp, förlossning el. därvid uppkomna skador.
Vissa k. äro beroende av och framkallade av
kroppens fullgörande av naturliga funktioner,
t.ex. menstruationsrubbningarna,
havandeskaps- och förlossningskomplikationerna.
Kvinnan är alltså utsatt för vissa risker endast
därigenom, att hon är kvinna och hennes kropp
fyller sin fysiologiska uppgift. Hon är ur
denna synpunkt avgjort sämre ställd än mannen,
hos vilken något liknande icke förekommer.
Någon ”likställighet mellan könen” finnes
alltså icke ur biologisk synpunkt, ett obestridligt
faktum, som av många förbises men som har
betydelsefulla konsekvenser i mer än ett
avseende. — Om emellertid vissa k. äro
oundvikliga, så kunna många andra av dem
förebyggas. Dit höra vissa havandeskaps- och
för-lossningsrubbningar, om den blivande modern
blott aktgiver på sig själv och i tid låter
undersöka sig. Likaså kunna
menstruationsrubb-ningar ofta förekommas genom hygien och
förnuftigt levnadssätt. Även infektioner kunna
i ett stort antal fall undvikas, ss. i fråga om
veneriska sjukdomar och barnsängsfeber.
Tyvärr motverkas framstegen i denna riktning av
vissa nutidsföreteelser, ss. lösare uppfattning
— 420 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
