Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnosjukdomar (underlivssjukdomar) - Kvinnovälde - Kvint - Kvintant - Kvintcirkel - Kvinterande - Kvintern - Kvinteron - Kvintessens - Kvintett - Kvintflöjt - Kvintilera - Kvintillion - Kvintin - Kvintol - Kvintparalleller - Kvintsextackord - Kvirinalen - Kvismaren, Västra och Östra - Kvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av sexuella förhållanden, tillfälliga
könsförbin-delser, fosterfördrivning o.a. självförvållade
skador, av vilka kvinnan alltid blir mera
lidande än mannen. — Beträffande de k., som
icke kunna förebyggas, gäller, att många dock
kunna botas, om vederbörande blott i tid låter
undersöka sig och kommer under sakkunnig
vård. Ordet ”underlivslidande” behöver därför
icke längre vara liktydigt med ett obotligt
lidande, vilken betydelse mången annars
tillmäter det. Orsaken till en sådan uppfattning
ligger just däri, att många kvinnor icke ge akt
på sin egen kropp och av okunnighet el.
likgiltighet försumma att söka hjälp i tid. Med
större uppmärksamhet på avvikelser från det
normala och med insikten, att det är bättre att
förekomma än förekommas, kunna
underlivs-sjukdomarnas frekvens och farlighet avsevärt
minskas och därmed kvinnornas liv bli lättare
och mindre farofyllt, till fromma icke endast
för dem själva, utan även för kommande
generationer. E.E.-M.
Kvinnovälde, se Gynekokrati.
Kvint. 1) Mus. K., grek. diape’nte. a) 5:e
tonsteget från en viss ton (denna medräknad)
i diatonisk (se d.o.) följd uppåt el. nedåt. K.
kan vara ren, t.ex. c—g (uppåt),
förminskad: h—f el. c—gess, överstigande: c—
giss, (sällan) dubbelförminskad: ciss-—
gess el. dubbelöverstigande: cess—
giss. Den rena k. är av stor betydelse för
ton-artsförhållandena. — b) K. el. k v i n t f 1 ö j t
kallas även en fyünadsstämma (se d.o.) i orgeln.
— c) K. el. q u i n t o n, stråkinstrument,
tillhörande den äldre violafamiljen, se V i o 1 a. —
d) K. kallas även violinens e-sträng (e2). — Se
Ackord och Intervall. F.S-l.
2) Vapenläge ävensom parad i fäktning (se
d.o.), varvid hand och vapen äro förda något
nedåt och inåt, så att skydd för inre låga linjen
ernåtts. O.K-gh.
Kvinta’nt, apparat för vinkelmätning,
bestående av en sektor, som upptager Vs
cirkelbåge. K. är f.ö. konstruerad på samma sätt
som sextanten (se d.o. och
Lodningskvin-t a n t). N.R-e.
Kvintcirkel, mus., rundgång genom det
tempererade systemets (se Tempererad
stämning) samtliga olika 12 toner
(tonarter) i kvintföljd: c (hiss, dessess) — g (fississ,
assass) — d (cississ, essess) — a (gississ,
hess-ess) -—- e (fess, dississ) — h (cess, aississ) —
fiss (gess) — ciss (dess) — giss (ass) — diss
(ess) — aiss (b) — eiss (f, gessess) — hiss (c,
dessess). Återkomsten till utgångstonen
förutsätter enharmonisk (se d.o.) förväxling (fiss =
gess). F.S-l.
— 421 —
KVIST
Kvinte’rande äro sådana biåsinstrument, på
vilka vid överblåsning (frambringande av en av
de till en grundton hörande högre naturtonerna
el. övertonerna i st.f. själva grundtonen) endast
de uddasiffriga övertonerna kunna ges, vilkas
första är duodeciman (oktavens kvint). K. äro
klarinetten och gedackterna i orgeln. Se O
k-taverande. F.S-l.
Kvinte’rn betecknar hos äldre
musikskriftställare olika typer dels av lutan, dels av
gitarren. D.F.
Kvintero’n är avkomling av vit och
kvarte-ron, räknas innehålla 15/ib vit och ser därför
ut som en vit och gäller ofta även politiskt
som sådan. Ang. räkningen se K v a r t
e-r o n. G.B-n.
Kvintessens [-sa’ps el. -sä’ns] (fra.
quintes-sence, av mlat. quinta esse’ntia, femte
grundämnet, eg.: femte varat, se Element, fil.),
det väsentliga, kärnan.
Kvinte’tt, komposition för 5 instrument el. 5
sångstämmor; även benämning på själva den
ensemble, som utför k.-kompositionen; i allm.
tänkes vid k. på den instrumentala
kompositionen för följ, besättning: 2 violiner, 2 bratscher
samt violoncell; varianter av denna besättning
kunna dock finnas. Jfr Kvartett. E.A.
Kvintflöjt, se Kvint 1).
Kvintile’ra (till kvint i betydelsen femte och
finaste strängen på en fiol), småsjunga, drilla,
leka på strängarna el. tangenterna.
Kvintiilio’n, 1030, ett tal, skrivet med en etta
följd av 30 nollor. Enl. franskt språkbruk är
en k. endast 1018. H-r.
Kvinti’n (fiån mlty. quintin, till lat. quintus,
femte), äldre vikt i Sverige = V4 lod = Vs
uns = 4 ort = 69 Vs äss = 3,329 gr.; i
Danmark = V128 pund = 3,9063 gr. N.L.R.
Kvinto’1, mus., en grupp av 5 lika långa
toner, som tillsammans skola få samma tidsvärde
som eljest 4 (även 3, 6 el. 8) av samma art.
Jfr D u o 1. F.S-l.
Kvintparalleller, mus., uppstå, då två
stämmor fortskrida i medrörelse på en ren kvints
avstånd från varandra. I sträng stil (se S t i 1)
äro k. felaktiga. F.S-l.
Kvintsextackord, mus., i äldre harmonilära
den omvändningsform av ett septimackord (se
d.o.), vid vilken grundackordets (se d.o.) ters
ligger i basen; t.ex. grundackord: ghdf,
(ters)-k.: hdfg. F.S-l.
Kvirina’len, se Quirinalen.
Kvismaren, Västra och östra K., f.d.
sjöar i Närke, s.ö. om Örebro, torrlädes 1884
—86 i samband med sänkningen av Hjälmaren.
Täljeån, som genomflöt sjöarna, ändrades
därvid till en 17 m. bred kanal. S.
Kvist, förstugukvist, se Bislag.
— 422 —
Artiklar, som icke, återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
