Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga enhetssträvanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKLIGA ENHETSSTRÄV ANDEN
betydande insatsen har gjorts av dess
generalsekreterare, Lord Dickinson (se denne). Såväl
ärkebiskop Söderblom som biskop V.
Ammund-sen (se denne) ha tagit livlig del i förbundets
verksamhet. Sin uppgift har Världsförbundet
begränsat till att genom kyrkosamfunden verka
för fred och samförstånd mellan folken. Det
har därigenom framförallt kommit att framstå
som ett betydelsefullt organ för de kyrkliga
fredssträvandena. Dess verksamhet
understödes ekonomiskt genom anslag av den
amerikanska Church peace union.
Den tredje huvudlinjen inom de
internationella k.e. utgör Life and work el.
Stock-holmsrörelsen, så benämnd efter den i
Stockholm 1925 hållna världskonferensen för
kyrkornas enande i ”liv och arbete”, i Sverige
vanl. känd som Ekumeniska mötet.
Denna konferens framgick ytterst ur de
försök, som på ärkebiskop Söderbloms initiativ
gjordes av neutrala kyrkomän för att under
världskriget genom en sammankomst av
representanter också för de krigförande
ländernas kyrkor hävda kyrkans övernationella
karaktär och bereda vägen för folkens försoning.
Dessa strävanden resulterade under kriget
endast i en liten sammankomst av neutrala (i
Uppsala 1917), men ur dennas betänkande
framväxte efter hand Ekumeniska mötets
program. Planen på en världskonferens on life
and work framfördes åter av Söderblom på
Världsförbundets möte i Oud Wassenaer 1919
och förbereddes sedan på en förberedande
konferens i Genève 1920 samt på en rad
kommittésammanträden. Jämte Söderblom framträdde
som ledande biskop Th. Woods i Winchester,
den amerikanske presbyterianen A. J. Brown
och som representant för de österländska
kyrkorna, vilka snart deklarerade sin anslutning,
metropoliten Germanos Strinopulos av Tyatira.
Rörelsen organiserades på 4, slutl. 5 sektioner
med hänsyn till de olika grupperna av
deltagande samfund. — Ekumeniska mötet i
Stockholm föregicks av ett på sektioner fördelat
sammanträde av den stora internationella
kommittén och höll sina plenarsessioner 19/s—20/8
1925. Det besöktes av över 600 deltagare från
så gott som alla protestantiska och
grekiskt-ortodoxa kyrkosamfund. Den romerska
kyrkan hade tidigare inbjudits men avböjt att
deltaga. Den ryska kyrkan var här liksom i
Lausanne av politiska omständigheter
förhindrad att deltaga annat än genom ombud för
församlingar utanför Ryssland. I
överensstämmelse med sin uppgift att sammanföra kristna
av olika bekännelser till dryftande av
gemensamma etiska och sociala problem, utan att
ingå på dogmatiska och organisatoriska frågor.
upptog konferensens program 6 huvudpunkter:
1) kyrkans förpliktelse med hänsyn till Guds
världsplan; 2) kyrkan och de industriella
ekonomiska frågorna; 3) kyrkan och de sociala
och sedliga frågorna; 4) kyrkan och de
mellan-folkliga förbindelserna; 5) kyrkan och den
kristna uppfostran; 6) metoderna för
kyrkosamfundens praktiska och organisatoriska
samarbete. De gemensamma gudstjänsterna intogo
ett stort rum på programmet. Den avslutande
gudstjänsten var förlagd till Uppsala
domkyrka. Sin största betydelse hade konferensen
måhända som en stimulerande upplevelse av en
andlig enhet, som i den splittrade kristenheten
icke kan bringas till organisatoriskt uttryck.
— Stockholmsmötets direkta resultat blev utom
det budskap till kristenheten, vari dess
erfarenheter sammanfattades, skapandet av en
fort-sättningskommitté, Ekumeniska rådet,
som i viss mån fått karaktären av en officiell
representation för de deltagande samfunden
och som på en rad sammanträden fört
arbetet vidare. Ekumeniska rådet har inom sig
utsett en mindre exekutivkommitté. En ny
världskonferens planeras att hållas 1935 (ev.
senare). Ett permanent organ har skapats i
Socialetiska inst. i Genève. 1928—31
utgavs den trespråkiga kvartalsskriften
”Stockholm” som rörelsens organ. De indirekta
verkningarna av Stockholmskonferensen äro delvis
av större betydelse än dess direkta resultat.
Den bildar epok i k.e:s historia. Den har i
flera avseenden förberett
Lausannekonferen-sen, och den har väckt till liv andra företag,
särsk. en serie smärre konferenser mellan
teologer från olika kyrkor. Efter Söderbloms och
Woods’ bortgång intar biskopen i Chichester
G. Bell en ledande ställning inom rörelsen.
De senaste åren ha för de olika
internationella k.e. skapat nya svårigheter, ej minst i
ekonomiskt hänseende. Detta har bidragit att
aktualisera frågan om dessa rörelsers inbördes
förhållande. En nära arbetsgemenskap har
redan ordnats mellan Life and work och
Världsförbundet, och planer finnas jämväl på direkt
samverkan mellan Life and work och Faith
and order.
De världsomspännande rörelserna ha i flera
fall återverkat på förhållandet mellan olika
samfund i samma land. Påtagligt är detta i
England, där impulserna från Faith and order
lett till förhandlingar mellan den anglikanska
kyrkan och frikyrkorna. Från högkyrkligt håll
inom Englands kyrka ha också nya, delvis
framgångsrika försök gjorts till
överenskommelser om kyrkogemenskap med de
österländska och de gammalkatolska kyrkorna. I
Sydin-dien föreligger ett betydelsefullt förslag till
or
— 469 — — 470 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
