Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoavgift - Kyrkobalk - Kyrkobetjänte - Kyrkobibel - Kyrkobokföring - Kyrkobokföringsdistrikt - Kyrkobol, Kyrkobord - Kyrkobröderna el. Sv. kyrkans lekmannaförbund - Kyrkobyggnadsskyldighet - Kyrkoböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKOBALK
stant, varefter de ytterligare utgifter, som skola
bestridas med hjälp av denna fonds medel,
uttagas genom k. Grundbeloppet för varje år
är 0,i5 pr skattekrona, men hela detta belopp
behöver icke uttagas. D.H-r.
Kyrkobalk (fornsv. kirkiu balker), den del av
en medeltida sv. landskapslag (se d.o.), som
behandlar kyrkans, särsk. sockenprästens och
sockenkyrkans, rättigheter och uppgifter i
bondesamhället. K. ingå i alla sv. landskapslagar,
utom i Gotlandslagen. De danska lagarna, till
vilka Skånelagen hörde, saknade k. Däremot
gällde för Skåne en på ärkebiskop Eskils tid
tillkommen fristående skånsk kyrkorätt. De
gamla norska lagarna hade i sin ”kristenrätt
en motsvarighet till k. Viktigast av de sv. k.
äro den äldre Västgötalagens, på gr. av dess
ålder (o. 1220, men delvis återspeglande ännu
äldre förhållanden), och Upplandslagens k. De
bygga till stor del på den kanoniska rätten men
visa en kompromiss mellan denna och det
nationella el. snarare provinsiella kyrkoskick,
som var rådande innan den sv. kyrkan bragts
i full överensstämmelse med den
romersk-katolska, sådan denna gestaltats genom
1000-och 1100-talens stora reformrörelse. Även i
andra delar av landskapslagarna än k. ingingo
vissa stadganden om kyrkan, och dennas
verksamhet reglerades f.ö. av den kanoniska
rätten och av inhemska synodalstatut, men dessa
erkändes icke som bindande vid de sv.
domstolarna. Genom k. har dock den kanoniska
rätten påverkat också den inhemska
lagstiftningen. — Då Magnus Erikssons landslag
utarbetades, var det meningen, att denna skulle
innehålla jämväl en k. för hela riket. Detta
strandade emellertid på kyrkomännens
protest: med kyrkans krav på den kanoniska
rättens obegränsade giltighet kunde rent
borgerlig lagstiftning i kyrkliga ting icke förenas. I
stället fortsatte man att använda
landskapslagarnas k., men efter hand kom Upplandslagens
k. att uttränga de övriga och avskrevs ofta
tillsammans med landslagen. Den fortsatte att
användas i tillämpliga delar efter
reformationen; såväl Västerås ordinantia som
Kyrkoordningen av 1571 hänvisade till densamma. Karl
IX förbjöd 1608 dess användande, och i de
lagförslag, som på hans tid utarbetades,
ingingo också utkast till ny k. Men då dessa ej
ledde till resultat, tillämpades Upplandslagens
k. under 1600-talet fortfarande på de punkter,
där den icke ersatts av annan
kyrkolagslift-ning. Dess betydelse minskades efter hand
och upphörde helt genom tillkomsten av 1734
års lag. Jfr Kyrkolag. — Litt.: V.
Sjögren, ”De fornsv. kyrkobalkarna” (i ”Tidsskr.
for retsvidenskap”, 1904). Y.B.
— 479 —
Artiklar, som icke återfinnas
Kyrkobetjänte, kyrkliga befattningshavare,
vanl. organister, klockare och kyrkovakter.
Även andra ha räknats till k. enl. skiftande
kyrklig praxis. D.H-r.
Kyrkobibel, en för gudstjänst-, skol- och
an-daktsbruk av kyrkomötet anbefalld och av
statsmakten stadfäst bibelövers. Vår första sv k.,
”Gustav Vasas bibel”, utkom 1541; i k. av 1618
(”Gustav II Adolfs bibel”) och 1703 (”Karl XII:s
bibel”) gjordes endast föga betydande
ändringar. En i eg. mening ny k. stadfästes först 1917
(”Gustav V:s bibel”), med rätt för
församlingarna att i ännu 20 år få använda då gällande
k. Jfr Bibelkommission. K.G-w.
Kyrkobokföring, se Kyrkoskrivning
och Kyrkoböcker.
Kyrkobokföringsdistrikt, se
Kyrkoböcker.
Kyrkobol, Kyrkobord, se Prästbord.
Kyrkobröderna el. Sv. kyrkans 1 e
k-mannaförbund bildades 1918 (efter
mönster av de kyrkliga frivilligkårerna, se
d.o.) för att ”bland sina medl. främja kristlig
brödragemenskap” och ”samla lekmän till
målmedvetet arbete i Sveriges kyrka”. K.
omfatta (1933) 70 kårer. Inom vissa stift finnas
stiftskonvent; riksorganisationen handhaves av
ett s.k. generalråd. Organ: ”K.”. E.Ltn.
Kyrkobyggnadsskyldighct. I
landskapslagarnas kyrkobalkar stadgades böndernas k. Enl.
Upplandslagen skulle de härvid göra
dagsverken efter sina hemmans storlek. Samma
princip fastslogs i huvudsak av 1734 års lag, där
bestämmelser om k. inrycktes i
Byggningabal-kens kap. 26 (”Huru allmänna hus skola
byggas”). Dessa ha nu ersatts av 1909 års lag
ang. byggnad och underhåll av kyrka m.m.
Enl. denna täckes kostnaden därför liksom
övriga kyrkliga utgifter genom uttaxering på
de skattskyldiga inom församlingen. I vissa
fall kan en församling få hjälp genom
beviljandet av stifts- el. rikskollekt. Y.B.
Kyrkoböcker. I varje sv. kyrkoförsamling
med egen kyrkobokföring skola finnas följ,
åtta k.; församlingsbok, bok över obefintliga,
inflyttningsbok, utflyttningsbok jämte
förteckning över ankomna aviser om inflyttning,
födelse- och dopbok, konfirmalionsbok,
lysnmgs-och vigselbok samt död- och begravningsbok.
Dessutom bör, där så är behövligt, föras särsk.
kommunionlängd och bok, som innehåller
anteckningar rörande personer, vilka ådömts
straffpåföljd enl. Strafflagen 2 kap. 19 § el.
äro till nattvardens begående förhindrade. För
k:s förande ansvarar pastor i församlingen,
dock må annan i församlingen tjänstgörande
präst på eget ansvar utfärda prästbevis. En
del av en församling kan även få rätt att bilda
— 480 —
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
