Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkoår - Kyrkparad - Kyrkslaviska (fornbulgariska) - Kyrkslätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KYRKPARAD
des efter reformationen grundstommen i det
romersk-katolska k. Själva benämningen k.
synes först under 1500-talet ha kommit i bruk.
Av högtidsdagarna bevarades de, vilka hade
avseende på Kristi liv — varigenom även vissa
Mariadagar kommo att bevaras — el. annars
hade sin motivering i bibeln. De stora
högtiderna, jul, påsk och pingst, firades i 4 dagar,
tills 3:e- och 4:e-dagarna 1772 avskaffades
tilllika med vissa andra helgdagar (bl.a.
apostla-dagarna, se d.o.). I den nutida sv. kyrkan
brukar k. indelas i den festliga och den
fes t lös a delen. Den förra börjar med
j u 1 c y k e 1 n, som omfattar de 4
adventssön-dagarna, juldagen och den helige Stefanus’ dag
(annandag jul), söndagen efter jul, nyårsdagen
(Kristi omskärelses dag), söndagen efter nyår,
som liksom söndagen efter jul kan bortfalla,
trettondagen och 2:a—6:e söndagen efter
trettondagen. Påskcykeln inledes med
söndagarna septuagesima och sexagesima samt
fastlagssöndag. På onsdagen efter denna
börjar fastetiden, bestämd till 40 dagar efter
mönstret av Jesu fasta i öknen. Av fastetidens
6 söndagar inleder den sista, palmsöndagen,
dymmelveckan el. den stilla veckan. I denna
intager skärtorsdag, ehuru icke helgdag, en
särställning som dagen för nattvardens
instiftande. Långfredag firas till minne av Jesu död.
Påskdagen efterföljes av annandag påsk och de
4 första söndagarna efter påsk. Den 5:e har
som bönsöndag en mera självständig karaktär.
Torsdagen efter bönsöndagen firas Kristi
himmelsfärdsdag. 6:e söndagen efter påsk utgör
närmast en förberedelse till pingstfesten,
som omfattar de två pingstdagarna. Söndagen
efter pingst, heliga trefaldighetsdag, inleder den
festlösa delen av k., vilken f.ö. omfattar 23 :e—
27 :e söndagarna efter trefaldighet. Av dessa
firas den 7:e som Kristi förklarings dag, den
sista som domsöndagen. I övrigt finnas vissa
mindre helgdagar bevarade: Jungfru Marie
kyrkogångsdag el. kyndelsmässan (2/2 el. följ,
söndag), Marie bebådelsedag (25/s), Johannes
döparens dag el. midsommardagen (24/b), den
helige Mikaels dag (29/ø el. följ, söndag) och
alla helgons dag (Vit el. följ, söndag). Utom
dessa dagar bestämmas årl. av konungen 4
allmänna böndagar (se d.o.): botdagen,
reformationsdagen, missionsdagen och
tacksägelsedagen, för vilka särsk. predikotexter
föreskrivas i böndagsplakatet. För k:s övriga
dagar finnas samtliga texter och kollektböner
upptagna i evangelieboken. — Litt.: K. A. H.
Kellner, ”Heortologi oder die geschichtliche
Entwicklung des Kirchenjahres” (2 Aufl. 1906);
J. Dowden, ”The church year” (1910); G.
Li-zell, ”Vårt k.” (1929). YB.
Kyrkpara’d, på 1600—1700-talen kort
militär övning i samband med gudstjänsterna i
sockenkyrkorna; sedermera benämning såväl
å militär gudstjänst utomhus å mötesplatserna
med paradklädd trupp, som å kontingent,
vilken deltog i gemensam militärgudstjänst i
garnisonskyrka. — Numera anordnad
militärgudstjänst utomhus (mera sällan förekommande)
benämnes fältgudstjänst (se d.o.). Militär
gudstjänst inomhus äger vanl. rum i militär
kyrka el. kyrkolokal el. i församlings kyrka,
el. ock deltager trupp i den allmänna
gudstjänsten. Bj.
Kyrkslaviska, i vetenskapliga arbeten även
benämnd fornbulgariska (i äldre tid
oriktigt forn-sloveniska), kallas det på en
ma-kedonisk-bulgarisk dial. grundade skriftspråk,
varifrån de äldsta slaviska
litteraturminnesmärkena — övers, huvudsaki. från grekiskan
av religiöst innehåll — äro författade.
Sådana språkminnesmärken äro bevarade tidigast
från tiden o. 1000 och visa redan dialektala
skiftningar. Språkformens grundare var den
på 800-talet levande missionären Konstantinos,
vanl. kallad Kyr illos (se denne). Det från
den grekiska minuskelskriften härstammande
s.k. glagolitiska alfabetet
användes i de äldsta bevarade handskrifterna
(Zo-grafu- och Mariaevang., Assemanikodexen.
de Clozska fragmenten, Sinaipsaltaren och
Sinaibönboken samt de romersk ritual
återgivande Kievfragmenten). I det s.k.
Savvaevan-geliet och i kodexen från Suprasl, skrifter av
något senare tillkomsttid, har den s.k. k y r i
1-liska skriften, som återgår på det
grekiska majuskelalfabetet, kommit till
användning. I allm. äro alla ännu yngre slaviska
texter av kyrkslavisk typ — det finnes en
bulgarisk, en serbisk och en rysk — avfattade
med användande av det sistn. alfabetet, som
givit upphov till de fortfarande i bruk
varande bulgariska, serbiska och ryska bokstavsfor-
Kyrkslätt. Fisketorp.
— 507 —
— 508 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
