Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kårsta - Kårstadsristningen - Kårsåtjåkko - Kås - Kåsa - Kåseberga - Kåseri - Kåta - Kåvö - Kägel - Kägelbana - Kägelsnitt - Kägelsnäckor - Kägelspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄGELSPEL
Kårsta, s:n i Långhundra hd, Stockholms
län, n.n.ö. om Stockholm; 57,65 kvkm., därav
56,95 land; 892 inv. (1932; 16 inv. pr kvkm.);
14,09 kvkm. åker (1927; 24,7% av landarealen),
29,99 kvkm. skogsmark. Träförädlingsfabrik,
som tillverkar smärre färdiga byggnader.
Egendomar: Backa och Ekskogen. — Pastorat:
Frösunda och K., Seminghundra och Ärlinghundra
kontrakt, Ärkestiftet. M.P.
Kårstadsristningen, 1927 funnen hällristning
i Innvik s:n, Sogn og Fjordane fylke,
Norge. K. består av ett hakkors, ett 10-tal
delvis skadade skeppsbilder samt en inskrift med
äldre runor. K. är daterad till tiden 200—400
e.Kr., men vissa detaljer tyda på en något
senare tid. — Litt.: M. Olsen & H. Shetelig, ”K.”
(i ”Bergens museums årbok”, 1929); A.
Nor-dén i ”Fornvännen” 1933. G.Em.
Kårsåtjåkko, fjällmassiv i Gällivare s:n,
Norrbottens län, n. om St. Sjöfallet, mellan
Kai-tumjaure i n.ö. samt Teusajaure och
Kaker-jaure i v. och s.v.; 1,720 m.ö.h. S.
Kås, se K a u s.
Kåsa, namn på äldre sv. dryckeskärl av
olika material, vanliga under 1400-talet och
Kåsa av trä, daterad 1646. Nordiska museet.
början av 1500-talet, tillverkade av trä och
försedda med 2 uppstående, rikt skulpterade
grepar, vilka vid drickandet omramade
ansiktet. K. kommo redan under 1600-talet ur bruk
men levde kvar i allmogekonsten, där k. av
trä med skulpterade grepar länge förekommit
i flera sv. landskap. För förtärande av
brännvin förekomma små k. av silver med rätt
utstående handtag av flat form. E.F.F.
Kåseberga (jfr Kaus), fiskläge i Valleberga
s:n, Kristianstads län, 15 km. ö. om Ystad;
c:a 200 inv. K. ligger i en sänka i
Kåseberga-å s e n, en mäktig sand- och grusås längs
kusten; största höjd 41 m.ö.h. K. har 15
yrkes-och 5 binäringsfiskare; fångstens totalvärde
31,650 kr. (1930). Fiskehamn med 193 m. kaj
vid 3 m:s djup. På åskrönet vid K å s e h
u-v u d står Sveriges största och vackraste skepps-
sättning, ”Urbans grav” el. ”Ales stenar”; den
är 67 m. lång och 19 m. bred samt räknar
nu 57 stenar. — Litt.: T. Tufvesson, ”Bortom
vägarna” (i ”Sv. turistför:s årsskrift”, 1919). —
Bild se pl. vid art. B y. M.P.
Kåseri’ (till fra. causer, tala förtroligt,
pladd-ra, till lat. causa, skäl, väl eg.: framlägga sina
skäl), muntlig el. skriftlig, lätt och lekande
framställning el. skildring; föredrag i
samtalston; ofta om tidn.-uppsatser o.d. av detta slag.
En inom sv. litteraturhistoria mera känd och
typisk k.-förf, var O. P. Sturzen-Becker (se
denne). — Verb: k å s e’r a. — K å s ö’r,
person, som kåserar el. äger förmåga att kåsera.
— Kås ö’s, liten stoppad sittsoffa för två. E.H.
Kåta, se Lappar.
Kåvö, gods i Hovsta s:n, Örebro län, vid
sjön Lången. 9 km. n. om Örebro; areal 500
har, varav 200 åker; taxeringsvärde 298,000 kr.
(1932). Huvudbyggnaden är av trä i 2 vån.
med mittorn, byggd på 1700-talet, restaurerad
1902. K. är känt sedan 1315, innehades på
1600- och 1700-talen av ätten Bååt, senare av
bl.a. ätten Gyllenadler. Ägare sedan 1928 är
grosshandlaren E. Äqvist. Th.P.
Kägel, boktr., bokstavstypens höjd
(bokstaven + ”köttet”), se Boktrycksstil.
Kägelbana, se Kägelspel.
Kägelsnitt, geom., se Koniska
sektioner.
KägelsnäcJior, Conus, släkte av underordn.
framgälade snäckor (se d.o.), karakteriserat av
tjockt, koniskt skal med låg spira och lång,
rännformig skalmynning. Vid de ränn- el. rör-
Kägelsnäcka, Conus textile.
formiga tändernas bas mynna på radulan
starka giftkörtlar. Släktet omfattar c:a 350 i
tropiska hav förekommande arter, av vilka mångas
skal användas ss. prydnadsföremål. En art
finnes i Medelhavet. H.B-n.
Kägelspel, spel med klot av trä el.
hårdgummi och käglor, uppställda i ena ändan av en
plan, rak, 19—25 m. lång bana. K. är trol.
av germanskt ursprung, omtalas i tysk
litteratur redan på 1270-talet och har i Tyskland
fortfarande många utövare. I Sverige var k. ganska
utbrett under 1800-talet, och kägelbanor funnos
här och var i städerna och på landsbygden
— 525 —
— 526 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
