Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärrsångare - Kärrsälting - Kärrtistel - Kärrtorv - Kärrvipa - Kärråkra - Kärröga - Kärve - Kättardomstolar - Kättardop - Kättare - Kättarmästare, -processer - Kätteri, heresi el. heteroxodi - Kättilstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÄTTILSTAD
Kärrsångare, Acroce’phalus (Calamohe’rpe),
släkte av fågelfam. sångare, ha smärt kropp
och täml. kraftig näbb. De hålla till bland
vass o.a. växtlighet vid flod- och sjöstränder
och leva av insekter. Boet fästa de tätt över
vattnet i växter el. lägga det på marken. De
äro flitiga sångare, som sjunga ivrigast om
natten. K. förekomma med 30 arter i hela
Gamla världen. De i Sverige häckande äro
flyttfåglar. — Trastsångaren, A.
arun-dina’ceus, är den störste inom släktet. Den
är ovan gråbrun, undersidan vitaktig. Längd
19 cm. Förekommer i mellersta och s. Europa.
Häckar i Sverige endast i Skåne. —
Rörsångaren, A. stre’pems, är lik föregående
men mindre. Längd 13,5 cm. Den förekommer
i hela Europa och går i Sverige upp i mellersta
Sävsångare, Acrocephalus schænobænus (t.v.)
och rörsångare, Acrocephalus streperus. — Bo
av sävsångare, se bild å plansch vid art.
Fågelbo.
delarna. Boet bygges hängande mellan några
tättstående vassrör. De 4—5 äggen äro
grönaktiga med bruna fläckar. —
Sävsångare n, A. schænobæ’nus, är gulbrun med
brunsvarta längdstreck, undersidan vitaktig, utbredd
över Europa och v. Asien samt häckar i
Sverige på lämpliga lokaler upp till n. Lappland.
Boet, som bygges av mossa och gräs, lägges i
buskar el. starrtuvor. De 4—6 äggen äro
gulgrå med gråbruna fläckar och svarta hår streck.
— Kärrsångaren, A. palu’stris, som
mycket liknar rörsångaren, finns sällsynt i s.
Skåne. Y.Ln.
Kärrsälting, växtart, se Sältingsläktet.
Kärrtistel, växtart, se C i r s i u m.
Kärrtorv, se Torv.
Kärrvipa, fågelart, se Småsnäppsläk
t e t.
Kärråkra, s:n i Ås hd, Älvsborgs län, n.n.v.
om Ulricehamn, intill gränsen mot Skaraborgs
län; 17,04 kvkm., därav 17,02 land; 234 inv.(1932;
14 inv. pr kvkm.); 3,90 kvkm. åker (1927; 22,9%
av landarealen), 7,41 kvkm. skogsmark. —
Pastorat: Börstig, K. och Brismene, Falköpings
kontrakt, Skara stift. J.C.
Kärröga, växtart, se Förgätmigej.
Kärve, en bunt säd, sammanhållen av ett
band ant. av sädesstrån el., där självbindande
skördemaskin användes, av snöre. Hj.P.
Kättardomstolar, se K ä 11 e r i.
Kättardop kallades i den äldsta kristna
kyrkan dop inom ett ss. kätterskt ansett samfund.
En långvarig strid fördes, om den så döpte
skulle döpas på nytt, om han upptogs i
kyrkan. Såväl princip som praxis kom att variera.
Jfr Dop, sp. 639. S.N.
Kättare (från mlty. Ketter; allmänt tolkat som
härrörande från grek. katharo’s, ren, obefläckad,
jfr Ka tar er; men den mlty. biformen
quet-ser hänvisar i stället till det inhemskt germ.
mlty. quetsen, skända, etymologiskt = sv.
kväsa-, formen med -tt- beror på falsk analogi),
person, som avviker från en kyrkas lära (se
K ä 11 e r i); även i allmännare betydelse. E.H.
Kättarmästare, -processer, se K ä 11 e r i.
Kätteri (se Kättare), h e r e s i el. h e t
e-r o x o d i, irrlärighet, räknas i nu gällande
romersk-katolsk kyrkorätt ss. en förbrytelse
mot Gud och innebär medvetet hyllande av en
av kyrkan ss. irrlära förklarad uppfattning el.
förnekande av någon av kyrkans dogmer. K.
bland kyrkans medl. straffas bl.a. med
exkom-munikation (se d.o.). De sedan Konstantin den
stores tid vanliga världsliga straffen:
egendoms-konfiskering, fängelse, döden på bålet o.d. ha
bortfallit, i och med det att k. vid nyare tidens
början upphörde att räknas ss. ett brott mot
staten. Den första kättardödsdomen drabbade
spanjoren Priscillianus (se denne) i Trier 385.
Under medeltiden inrättades särsk.
kättardomstolar, s.k. kättarmästare tillsattes för olika
områden (jfr Konrad från Marburg),
kättarpro-cesserna handhades av biskoparna, till dess
inkvisitionen (se d.o.) inrättades.
Kättarförföljel-serna kunde växa ut till verkliga utrotningskrig,
ss. mot albigenserna och husiterna, även för an
hängare av reformationen tändes kättarbål. —
De reformerade kyrkorna ha i tider av
aggressiv renlärighetsiver också haft sina
kättarför-följelser, om än i regel av oblodig art (jfr dock
M. Servet, som på Calvins tillskyndan 1553
dömdes till döden för k.). Jfr Avfall och
Schism. — Litt.: J. B. Sägmüller, ”Lehrbuch
des katholischen Kirchenrechts”, 2 (3 Aufl.
1914). S.N.
Kättilstad, s:n i Kinda hd, Östergötlands län,
mellan Kisa och Åtvidaberg; 161,94 kvkm.,
därav 139,40 land; 1,463 inv. (1932; 10 inv. pr
kvkm.); 18,13 kvkm. (1927; 13,0 % av
landarealen), 98,92 kvkm. skogsmark. Egendom: Sö-
— 561 —
— 562 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
