Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köl - Köla - Kölaby - Kölbing, Eugen - Kölbåge - Kölcsey, Ferenc - Köldblandning - Kölddöd - Köldfront - Köldhärdighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖLA
och dödträ utgör den effektivaste delen av
la-teralplanet (se d.o.). — För att vid dockning
av stora fartyg få dem väl understödda förses
de med s.k. dockningskölar, vanl. av trä,
vilka anbringas på o. % av fartygets bredd från
medelplanet. T.Hrn.
Köla, s:n i Jösse hd, Värmlands län, vid
gränsen mot Norge; 239,90 kvkm., därav 212,38
land; 2,496 inv. (1932; 12 inv. pr kvkm.); 30,si
Köla prästgård, Värmland.
kvkm. åker (1927; 14,5% av landarealen), 130,so
kvkm. skogsmark. — Pastorat: K., Järnskog
och Skillingmark, Jösse kontrakt, Karlstads
stift. — Jfr Adolfsfors a.-b. S.
Kölaby, s:n i Redvägs hd, Älvsborgs län,
mellan Ulricehamn och Falköping, kring Ätran;
32,43 kvkm., därav 32,02 land; 666 inv. (1932;
21 inv. pr kvkm.); 999 kvkm. åker (1927; 31,2%
av landarealen); 11,u kvkm. skogsmark. —
Pastorat: N. Äsarp, Smula, K. och Solberga,
Redvägs kontrakt, Skara stift. J.C.
Kölbing [kö’1-J, Eugen, tysk filolog (1846—
99), prof, i engelska i Breslau, utg. av ett
flertal medelengelska manuskript, grundade 1877
den språkvetenskapliga tidskr. ”Englische
Studien”. K. inlade även stora förtjänster
inom den medeltida nordiska filologien och
litteraturhistorien, ej minst beträffande
Eufe-miavisorna (se d.o.). Här märkes särsk.
inledningen till hans uppl. av ivens saga (1898).
Biogr. och bibliografi i ”Englische Studien”,
27, 1909. A.Km;E.No.
Kölbåge, byggn., se Båge med pl. (fig. 9).
Kölcsey [kö’lcäj], F e r e n c, ungersk förf.
(1790—1838). K. var anhängare av F. Kazinczys
(se denne) skola och är känd både som skald
och litterär kritiker. Hans dikter äro ofta fyllda
av patriotism. K:s hymn ”Isten åldd meg a
magyart” (”Gud välsigne ungraren”) har blivit
ungersk nationalsång. G.Jg.
Köldblandning. Vid lösande i vatten av vissa
salter bindes värme, varigenom temp. sjunker.
Blandas t.ex. 57 delar rhodanammonium med
43 delar vatten vid 13°, sjunker temp. hastigt
till —18°. Likaså erhålles avkylning vid
lösande i vatten av salmiak, salpeter, kristalliserat
klorkalcium el. natriumtiosulfat. Större
effektivitet ernås vid blandning av is el. snö med
dessa salter (el. med utspädd svavelsyra el.
saltsyra), enär man då även får gagn av isens
smältvärme. Den lägsta temp., som på detta
sätt kan nås, svarar mot den eutektiska
punkten (jfr Eutektisk blandning).
Sålunda kan en blandning av 23 delar koksalt av 0°
och 77 delar snö ge —21°. Vid blandning av
10 volymer kolsvavla med 7 vol. aceton
sjunker temp. ned till —43°, om de tillrinnande
vätskorna genom lämplig anordning kylas av
den bortrinnande kalla blandningen. JTbg.
Kölddöd, med., se Förf r y sning; bot.,
zool., se Köldhärdighet.
Köldfront, meteor., kallfront, se C y k 1 o n.
Köldhärdighet. 1) Bot. Växters förmåga att
uthärda de skadliga verkningarna av låga
temp.-grader är mycket växlande. I allm. inträder
kölddöd genom förfrysning först vid 0°C. och
därunder liggande temp.-grader. Många hos oss
i varmhus odlade tropiska växter, Co’leus,
Epi’scia m.fl., dödas dock redan vid en temp.
flera grader över 0, och kölddöden härrör i
dessa fall direkt av den låga temp. Vanl.
förorsakas emellertid förfrysning genom isbildning
i vävnaderna, varvid den vitala kolloida
strukturen hos protoplasmat förstöres.
Förfrysnings-punkten ligger ofta långt under
isbildningspunk-ten, t.ex. hos sockerbetan vid —8°, medan
isbildningen hos denna växt sker redan vid —3°.
Arktiska växter ha särdeles låg
förfrysnings-punkt och fördraga i allm. utan skada sträng
köld. Detsamma gäller om en del
mikroorganismer, ävensom beträffande sporer, vissa frön
m.fl. mera vattenfattiga växtdelar, vilka uthärda
flera dygns avkylning till —200° utan att dö. —
Många växter äro vid olika årstider i olika grad
känsliga för köld. I tempererade zonen skadas
växter sålunda ofta genom nattfroster på våren
och försommaren, medan de vintertid utan
skada tåla betydligt lägre temp. Detta beror därpå,
att i cellsaften förefintliga lösta ämnen, vilka
höja protoplasmans motståndskraft mot
förfrysning (t.ex. socker), under olika årstider
förekomma i cellerna i olika mängd och i olika
koncentration. — Som skyddsmedel mot köld
verkar i fria naturen i första hand snön. Genom
att omgiva växter och växtdelar med dåliga
värmeledare, ss. halm, mossa m.m., kan man
skydda dem från förfrysning. Det har näml, i flera
fall visat sig, att hastiga temp.-växlingar verka
mera skadligt än låga temp.-grader. Även rök
skyddar, emedan därigenom avkylningen genom
— 571 —
— 572 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
