Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpenickiad - Köpeskillingslikvid - Köping (handelsplats) - Köping (stad i Västmanlands län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖPING
i staden Köpenick lurade stadskassören att på
”militär order” utlämna kassan. Händelsen
uppväckte ss. typisk för vissa sidor av tysk,
särsk. preussisk kultur ett olympiskt löje i hela
världen. E.No.
Köpeskillingslikvid, gängse benämning å den
slutliga uppgörelsen av betalning för köpt (fast)
egendom, över k. upprättas oftast en skriftlig
handling, även den kallad k., däri beskrivning
över k. inflyter. K. kan äga rum såväl efter
en frivillig, enskild försäljning som efter
exekutiv sådan. I regel få i förra fallet äldre
inteckningar, som belasta sålda fastigheten,
avräknas å köpesumman, återstoden av
köpeskillingen kan betalas kontant (på en gång el. i
terminer), men ofta tillåtes köparen lämna
skuldebrev, s.k.
köpeskillingsrever-s e r, till en del av beloppet med
intecknings-medgivande ss. för ogulden köpeskilling i sålda
fastigheten. I allm. avses dock med k. en
offentlig förrättning, vid vilken köpeskillingen för
exekutivt försåld fastighet (mindre ofta lös
egendom) inbetales av köparen och efter
uppgjord fördelningslängd av förrättningsmannen
fördelas mellan rättsägarna i fastigheten, främst
inteckningshavarna. Jfr Exekutiv
auktion. Kunna samtliga intresserade parter
(gäl-denären och borgenärer) enas, följes deras
överenskommelse; eljest bestämmes fördelningen av
förrättningsmannen, vars beslut kan överklagas
hos överexekutor och högre myndighet. E.K.
Köping (västnord. kaupangr, äldre da.
kö-bing, fsv. köpunger, eg. köp-äng), gammal
nordisk beteckning för handelsplats; den går igen
i ett stort antal ortnamn i Norden; särsk.
talrika äro köpingsnamnen i Skåne. Flera av
dessa köpplatser blevo sedermera städer, ss.
Falköping, Jönköping, Ringköbing. — I
samband med den politik, som syftade till en ökad
koncentration av stadsmannanäringarna, fick
begreppet k. en helt ny förvaltningsteknisk och
ekonomisk innebörd: ”stadsfilial”. I
privilegie-brevet 1620 fick Kalmar rätt att upprätta k. vid
Borgholm, Ölands s. mot, Brömsebro, Linneryd
och Mönsterås. Endast besuttna borgare i
Kalmar hade rätt att där hålla bod och idka
köpenskap; hantverkare å dessa orter skullè
tillhöra skrå i Kalmar. S.å. förordnades Bjurvik,
Gamla Västervik (Gamleby), Locknevi och Ed
som k. åt Västervik, Hellestad åt Norrköping,
Ullasjö, Fållinge, Horn, Moheda och Värnamo
åt Jönköping. En del av k. höllos öppna
endast vissa tider av året. Söderköping och
Västervik erhöllo båda rätt att på skilda tider och
skilda platser hålla k. i Valdemarsvik (1647).
1667 erhöllo Göteborg, Marstrand och Uddevalla
rätt att hålla k. vid Strömmen (Strömstad),
1686 Karlskrona i Ronneby och Kristianopel.
— 621 —
Någon gång förekommer termen lydköping
för dessa k. — Först sedan under Gustav III
de fysiokratiska idéerna gjort sig gällande inom
förvaltningen, upprättades ett helt nytt slags
k., som betecknade ett brott med de
merkanti-listiska principerna och anlades till
jordbrukets fromma: de s.k. fria k. Tammerfors (1779)
och Malmköping (1784), vilkas inv. voro
obundna av gällande handelsregl. och skråordningar.
Dessa k. sorterade ej under någon stad utan i
politie- och ekonomiärenden under
landshövdingen och kronobetjäningen å orten, under
häradsrätten i justitieärenden, under
vederbörande församling i kyrkligt avseende. Liknande
k.-rättigheter erhöllo Arvika och Töcksmark 1811,
vidgade därhän, att även judarna där fingo
samma rättigheter som i Stockholm, Göteborg
och Norrköping, 1820 Motala, Mörbylånga. Vid
sidan av dessa nya k. existerade de gamla lyd-k.
Från 1825 utfärdade K.m:t regi, för en del k.
För Arvika förordnades 1843 om en
municipal-styrelse, vald med census av borgarna, för
ledning av ordningsärenden. Genom k.f. om
kommunalstyrelse på landet 1862 fick k. rätt att
bilda egen kommun efter K.m:ts prövning (k
ö-pingskommuner). Flera av de gamla k.,
t.ex. Pataholm, Gamleby, Bergkvara, erhöllo, i
anseende till sitt ringa inv.-antal, ej dylik
rättighet utan sammanslogos med vederbörande
landskommun; dock höllos vissa kassor i sär.
Efter k.f. om utvidgad näringsfrihet 1864
upphörde helt betydelsen av k:s ekonomiska
privilegier. Från 1900 få i k. i likhet med i
städerna boktryckerier anläggas. Enl. lag om
kommunalstyrelse på landet är k., som ej bildar
egen kommun, likställd med municipalsamhälle.
Antalet k. var i Sverige Vt 1932 44, dessutom 6,
som icke bilda egna kommuner. — Litt.: H.
Rosman, ”K.br. och f. rör. sv. k.” (1904). P.N m.
Köping, stad i Västmanlands län, kring
Kö-pingsån, 3 km. ovanför utloppet i Galten
(Mälaren); 58,93 kvkm., därav 58,43 land; 6,227 inv.
(1933). K:s äldsta delar äro anlagda på K.-åsen,
där denna når ån, som är farbar blott hit. De
kommunikationsleder, som ån och åsen skapa,
korsas här av den gamla Eriksgatan. De forna
sankmarkerna s.ö. om staden omöjliggjorde
bebyggelse närmare sjön. K. hette urspr. L a g
h-lösaköpung (av omtvistad bet.). Av ålder
fanns här en handelsplats, men upplysningarna
om K:s äldsta tid äro mycket sparsamma.
Orten nämnes första gång 1257 i samband med
ett biskopsmöte här. Som stad är K. känt
sedan 1349, då dess stadssigill åberopas, och
sannolikt äro dess stadsanor föga äldre. K. var
då en handelsort av viss vikt, tydl. på gr. av
grannskapet till och kommunikationerna med
bergslagen. K. synes ha varit utskeppningsort
— 622 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
