Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Körning - Körsbär - Körsbärsbladlus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖRSBÄRSBLADLUS
veckling, emedan riddarna ansågo det vekligt
och omanligt att åka. I början av nyare tiden
tog k. ny fart, sedan man förbättrat vagnarnas
konstruktion, i det man började upphänga
korgen i läderremmar över underredet i st.f.
att låta den vila direkt på axlarna. Med
förbättrade vagnkonstruktioner ökades k. alltmer
för att nå sin höjdpunkt under 1800-talet, då
varje ståndsperson höll sig med lyxekipage och
särsk. körskolor (se d.o.) inrättades för
utbildning i körkonsten. Sedan bilarna undanträngt
ekipagen, har körkorsten alltmer gått tillbaka.
Ang. tävlingar i kapp-k. se Travtävling.
— Litt.: C. G. Wrangel, ”Handbok för
hästvänner”, 1 (1887). S.C-r.
2) K. av bil. Den moderna automobilen är
så driftsäker, att föraren i daglig drift endast
har att tillse: 1) att kylaren är full med vatten;
2) att bensintanken är påfylld; 3) att tillräckligt
med smörjolja finnes i motorn; 4) att ringarna
äro lagom pumpade. Sedan föraren övertygat
sig härom samt att växelspaken står i nolläge,
startas motorn, kopplingspedalen nedtryckes,
växel inlägges, pedalen släppes sakta upp, gasen
ökas och vagnen går i gång. Efter hand
som vagnen får fart, inlägges högre växel. Vid
starten får motorn ej rusas och
kopplingspedalen ej släppas hastigt upp, enär härigenom
vagnen ryckes i gång och hela maskineriet frestas
och slites onödigt. För att kunna göra dessa
manövrer väl och för att över huvud tillåtas
handha ett så allmänfarligt redskap som en
automobil skall föraren enl. lag besitta åtm.
principiell kunskap om bilmaskineriets funktion
(se härom art. Automobil). Att tillägna sig
en högre grad motorexpertis, som möjliggör
avhjälpande av ev. fel och verkligt rationell
skötsel av fordonet, må vara förares ensak,
honom till stor glädje och gagn. Vad som
däremot icke är förarens ensak, är, att han
tillägnar sig högsta grad av körteknik. Denna
angår näml, icke blott honom själv utan minst
lika mycket andra människor. —
Trafikregler äro av myndigheterna föreskrivna
i Vägtrafikstadgan (se d.o.); deras efterlevnad
är förutsättningen för en välordnad trafik och
utgör grundstommen för god körteknik. Denna
karakteriseras i övrigt av försiktighet, omdöme,
hänsyn och sinnesnärvaro. Stor k ö r
hastig h e t bör icke användas, förrän nödig
erfarenhet och säkerhet vunnits, och aldrig
överstiga den gräns, under vilken man vet sig ha
bilen i sin hand. Oväntade situationer leda
annars lätt till katastrof. Försiktighet bör
iakttagas vid nära omkörning av
cyklande, gående, lekande barn samt boskap. En
oväntad manöver från dessas sida kan lätt bli
olycksdiger, om farten är hög och föraren icke
— 633 —
är inställd på att räkna med dylik manöver
Vid omkörning av annan bil på smal väg skall
man först förvissa sig om, att den
framförvarande hört signalerna. Denne bör
tillkännagiva detta genom en kort svarssignal. Därest
vägen är så bred, att omkörning kan medgivas,
skall framförvarande, oberoende av sin egen
hastighet, genast vid signal från bakom
varande vika åt v. för att tillåta omkörning.
Dylik skall aldrig företagas i kurva el. framför
ett backkrön, där sikten ej är fri. Förare bör
alltid vara beredd på att möta någon i
kurva el. på ett backkrön och måste därför
alltid vid dylika passager hålla på rätt sida av
vägen. Vidare bör alltid farten saktas i god
tid före en kurva, som ej fritt kan
överblickas el. som föraren känner på sig, att
vagnen ej kan taga utan sladdning. Det är näml,
mycket farligt att gå in i en kurva med sådan
hastighet, att en tvärbromsning där kan bli
nödvändig. Man förlorar då lätt, i sht vid
slirigt väglag, kontrollen över vagnen, och om
plats på vägen ej finnes för slirningen, är
katastrof oundviklig. Att vid korsvägar, som ej
fritt kunna överblickas, vara väl på sin vakt,
bör vara en självklar sak, likaså vid passage
över obevakade järnvägsövergångar.
Häremot syndas dock mycket. Ringer klocka
el. synes rött ljus vid obevakad övergång, skall
ovillkorligen stoppas, även om tåget varken
synes el. höres. Ett tåg, som går med en
hastighet av 100 km/tim., tillryggalägger den
kanske 100 m. fritt synliga järnvägssträckan
på c:a 3 sek.! Finnas inga signalanordningar
vid obevakad övergång, bör man stanna och
lyssna, helst med stoppad motor. En god
regel för bästa körteknik är, att alltid det säkra
tages framför det osäkra. Vid k. på isgata
måste största försiktighet iakttagas. En för
häftig vridning på ratten el. en bromsning kan
få vagnen att taga en alls icke önskvärd
kör-riktning. Om bromsning måste ske, skall
denna göras successivt men helst bromsas med
motorn genom inläggning av lägre växel.
Samma metod användes vid k. i slirig
utförs-backe. Den lägre växeln inlägges redan i
backens krön. Gäller färden uppför en
stigning med hal vägbana, bör växlas ned före
och ej i stigningen. — Slutl. bör påpekas, att
föraren är ansvarig för att styr-, broms- o.a.
säkerhetsanordningar äro i fullgott skick samt
att noggrant iakttagande av alla föreskrifter
i motorförordning och vägtrafikstadga icke
allenast är motorförarens skyldighet med
hänsyn till trafiksäkerheten utan även besparar
honom mycket förargelse, tid och pengar. v.S
Körsbär, se Körsbärsträd.
Körsbärsbladlus, se B 1 a d 1 ö s s.
— 634 —
Artiklar, som icke återfinnas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
