Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Körsbärsfluga - Körsbärsgummi - Körbärskornell - Körsbärskåda - Körsbärsmal - Körsbärsskorv - Körsbärsträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KÖRSBÄRSFLUGA
Körsbärsfluga, se Borrflugor.
Körsbärsgummi, se C e r a s i n och
Gummi-flöde.
Körsbärskorne’11, växtart, se C o r n u s.
Körsbärskåda, en ur stammar av körsbärs-,
plommon-, aprikos- och mandelträd utflytande
gummiliknande massa (se Gummiflöde),
vilken torkar in till oregelbundna,
genomskinliga stycken med mussligt brott och oftast gul
el. brun färg. K. består av körsbärsgummi (se
C e r a s i n), arabin, garvsyra, enzymer,
innehåller i lufttorrt tillstånd 13—14 °/o vatten och
ger 2—3,5 °/o aska. O.Gz.
Körsbärsmal, fjärilsart, se Argyresthia.
Körsbärsskorv, F usicla’dium ce’rasi,
parasitsvamp, som under vissa år uppträder på
körsbär och åstadkommer fläckar ung. lika dem,
som den vanliga äppelskorven framkallar på
äpplen. K. gör sällan nämnvärd skada. C.G.D.
Körsbärsträd, fruktträd, tillhörande två arter
av släktet Prunus, fam. stenfruktväxter. S u r-k.
(P. ce’rasus) anses härstamma från
Kaukasus, s ö t-k., även kallat fågelbärsträd
(P. a’vium), förekommer i vilt tillstånd inom
stora delar av Europa, även i s. och mellersta
Sverige. Förutom kulturformer av dessa
arter odlas även hybrider mellan dem
(majkörs-bär, vissa typer av klarbär). Sur-k. är oftast
täml. litet och uppnår i kultur vanl. blott 30—
Sötkörsbärsträd, Prunus avium, i blom.
Frukter av amarell, Prunus cerasus var.
ca-proniana.
40 års ålder. Dess krona är oregelbunden,
grenarna tunna, veka, ofta hängande, bladen 5
—8 cm. långa, bladskaften sakna glandler,
och frukterna äro lösköttiga, starkt sura; ant.
genomskinligt ljusröda (klarbär) el.
svartröda (moreller); rötterna skjuta ofta rotskott.
Söt-k. är starkvuxet och bildar träd med hög,
pyramidformad, kraftigt byggd krona med
grova skott och grenar, 6—15 cm långa blad,
i regel med ett par kraftiga röda glandler på
bladskaftet; frukter söta, ljusgula, röda med
gul botten, helt röda el. svartröda till nästan
svarta; från rötterna utbildas sällan rotskott.
Träden kunna bli gamla, 50—100 år. De
odlade sötkörsbären indelas efter fruktköttets
beskaffenhet i bigarråer (med fast fruktkött) och
hjärtkörsbär (med löst kött). Sur-k. hör till
de härdigaste av alla fruktträd och kan odlas
längs nästan hela kusten av Bottniska viken,
sötkörsbären odlas endast i obetydlig skala n.
om Dalälven. Träden av båda arterna angripas
ofta av gummiflöde (se d.o.), fruktmögel,
deras bär (i sht de söta) av fåglar, detta i
sådan omfattning, att odlingen endast i vissa fall
och på vissa trakter, där den förstn.
sjukdomen är mindre vanlig, kan bli lönande. Flera
av de i Sverige vanligaste sorterna av k. bära
frukt först täml. sent (vid 10 års ålder el.
senare). I vissa trakter är odlingen dock
inkomstbringande, delvis beroende på att
efterfrågan på bären (eg. stenfrukter) är livlig. De
sura körsbären, även av småfruktiga och starkt
sura sorter, ge en högt skattad, mörkröd,
aromatisk saft och ett välsmakande sylt. I sht
utomlands användas de till beredning av
bärvin, och frukten av såväl dem som av söta
körsbär användes till brännvinsbränning (se
K i r s c h w a s s e r). De söta körsbären
förtäras mest i friskt tillstånd men användas
även till beredning av kompott. I s. Sverige
— 635 —
— 636 —
Artiklar, som icke återfinnas
under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
