Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Köttullfår
- Köttätande växter
- Kövess von Kövessháza, Hermann
- Köyliö
- L
- La (musik)
- La (kemi)
- La.
- Laach
- Laaland
- Laale (Låle, Lolle), Peder
- Laas, Ernst
- Laatokka
- Labadie, Jean de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Köttullfår, se Fårraser.
Köttätande växter, se Insektätande
växter.
Kövess [köˊveʃ] von Kövessháza,
Hermann, friherre, österrikisk militär (1854—
1924), officer vid ingenjörvapnet men övergick
till inf., överste 1896, generalmajor 1902,
general av inf. och chef för 12:e armékåren 1911,
generalöverste 1916, fältmarskalk 1917. Under
världskriget blev K. i sept. 1915 chef för 3:e
armén och deltog med denna i Serbiens,
Montenegros och Albaniens erövring. Nov. 1916—
jan. 1918 var han chef för 7:e armén i
Karpaterna, återerövrade Bukovina och förde
därefter befälet över 1:e och 7:e arméerna på den
transylvanska fronten. Efter den bulgariska
katastrofen i sept. 1918 fick K. befälet över
stridskrafterna på Balkan och blev 3/11 s.å. högste
befälhavare över Österrike-Ungerns krigsmakt.
Han lyckades dock ej hindra upplösningen och
nedlade vid fredsslutet sitt befäl.
E.Bz.
Köyliö, kommun i Finland, se Kjulo.
*
L.
L är den 12:e bokstaven i det vanliga, från
latinet härstammande europeiska alfabetet.
Grekiskan och latinet ha för l bl.a. tecknet L,
som återgår på ett semitiskt tecken (se
Alfabet); det ”lilla” l uppkom under
medeltiden. L-ljuden äro lateraler (se d.o.), som
i riksspråket i regel bildas med tungspetsen
el. i vissa fall tungryggen mot övre tandradens
insida el. tandköttet ovanför; samma el. ung.
samma l-ljud uppträder i t.ex. danska, tyska,
franska, italienska och spanska, men ej i
engelskan. Ett supradentalt l-ljud har
uppstått ur rl, t.ex. i pärla, sorla. Dessutom
uppträder i en mängd sv. dial. ett s.k. tjockt
(kakuminalt) l-ljud, i ställningar som i t.ex. blind,
mjölk, malm, malde, fult, aln, göl, mala, el.
som ersättning för rd (se nedan). — Det sv.
l-ljudet i arvord går i de flesta fall tillbaka på
indoeur. l, t.ex. låga, besläktat med lat. lux,
och alm, besläktat med lat. ulmus. I några ord
utgår l i riksspråket över ”tjockt” l (se ovan)
från fsv. rð (skrivet rdh m.m.), t.ex. hin håle,
i fjol, stel (fsv. hardhe, fiordh, stirdher).
E.H.
L förekommer i ett flertal förk., för lat.
Lucius, lex, liber och libra, för eng. pound
sterling (£), för ital. lira; efter artnamn förk. för
Linné; l. är förk. för liter. Som romerskt
taltecken är L = 50 och L̅ = 50,000. Å sv.
automobiler betecknar L Kristianstads län.
W.N.
La, mus., se Solmisation.
La, kemiska tecknet för grundämnet lantan.
La., förk. för Louisiana.
Laach [lāχ], se Maria-Laach.
Laaland [lå-], ö i Danmark, se Lolland.
Laale [låˊ-] (Låle, Lolle), Peder,
uppgives som redaktör av en stor medeltida saml.
av danska och latinska ordspråk (över 1,200).
F.ö. är emellertid ingenting med säkerhet känt
om P.L. Den äldsta bevarade texten är
svensk-latinsk, trol. från början av 1400-talet, vadan
samlingen torde ha tillkommit senast på
1300-talet. I Danmark är äldsta fullst. text en tr.
uppl. från 1506. Samlingen har använts som
lärobok i latin och är säkerligen tillkommen
i detta syfte. Kritisk kommenterad uppl. av
A. Kock och C. af Petersens, ”Östnordiska och
latinska medeltidsordspråk” (1889—94). Jfr
även ”P. L:s danske Ordsprog” (1929; omtr. av
1506 års uppl. med inl.); N. Beckman i ”Danske
studier”, 1916.
E.No.
Laas [lās], Ernst, tysk filosof (1837—85),
prof. i Strassburg, huvudrepresentant för en
filosofisk ”positivism” i Tyskland under andra
tredjedelen av 1800-talet, vilken framförallt
stöder sig på Hume och Mill och vilken L.
ställer gentemot platonismen ss. den andra
filosofiska huvudriktningen (”Idealismus und
Positivismus”, 2 bd, 1879—84).
E.v.A.
Laatokka, se Ladoga.
Labadie [-diˊ], Jean de, fransk mystiker och
sekterist (1610—74). Urspr. jesuit, gick L. 1650
över till kalvinismen
och blev 1666
predikant för den
reformerta församlingen i
Middelburg i
Nederländerna. L., som
ansåg sig kallad att
reformera kyrkan efter
de urkristna
församlingarnas mönster,
krävde, att till kyrkan
fingo endast verkligt
troende räknas (jfr
skriften ”La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Jan 29 15:06:07 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svupps/1-16/0386.html
