Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labbsläktet - Labdakos - Labe - Label - Labelium, läpp, honungsläpp - Labenwolff, Pankraz - Labeo, Marcus Antistius - Laber - Laberius, Decimus - Labia, 1. Fausta - Labia, 2. Maria - Labialer, labio-labialer, läppljud - Labialpipor, läpp-pipor - Labiater - Labiau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Flyttfågel. Äggen äro 2, olivgröna med bruna
fläckar och läggas i en grop i marken. —
Fjällabben, S. longica͡uˊdus, är ovan
gråbrun, kinder, hals och bröst vitgula. De
mellersta stjärtfjädrarna äro mer än dubbelt så
långa som de övriga. Den har cirkumpolär
utbredning och förekommer i Sverige endast i
fjälltrakterna, där den uppträder talrikt under
lämmelår. — Tillfälligtvis förekomma
storlabben, S. skua, och bredstjärtade
labben, S. pomariˊnus, vid de sv. kusterna.
Den förra tillhör Nordatlanten, den senare
polartrakterna.
Y.Ln.
Laˊbdakos, grek. myt., konung i Tebe, son till
Polydoros och Nykteis och fader till Laios (se
Oidipus), labdakidernas ättefader.
W.N.
Labe, tjeckiskt namn på Elbe.
Label [le͡iˊbəl] (eng., märke, etikett). På
1870-talet började amerikanska arbetarorganisationer
använda en metod, enl. vilken varor, som
tillverkades under fackföreningsmässigt reglerade
arbetsvillkor, rekommenderades med hjälp av
märken, som organisationerna hade
auktoriserat. Man ville framförallt bekämpa kinesiska
immigranters konkurrens. Även i våra dagar
brukas dylika l. i U.S.A. och Canada; inom den
europeiska fackföreningsrörelsen ha de använts
endast i undantagsfall.
S.H.
Labeˊllum, läpp, honungsläpp, det
opariga bladet i den inre hyllekransen hos
orkidéernas blomma, vilket till form, storlek och
färg avviker från de övriga. Urspr. riktat
uppåt, kommer l. genom vridning hos fruktämnet
att vändas framåt el. nedåt. Det har ofta
formen av en läpp, bär stundom sporre och är i
vissa fall, ss. hos Cypripeˊdium (se
Guckusko), försett med s.k. näringshår, som stå i
pollinationens tjänst. Jfr Orkidéer.
O.Gz.
Labenwolff [lāˊ-], Pankraz, tysk
bronsgjutare (1492—1563), var trol. lärjunge till P.
Vischer och fick en mängd beställningar också
i utlandet. Med säkerhet tillskrives honom
utsmyckningen av brunnen å rådhusgården i
Nürnberg (bild se pl. vid art. Brunn). Av
hans son Georg L. (d. 1587) har man en
springbrunn i Altdorf vid Nürnberg.
E.W.
Laˊbeo, Marcus Antistius, romersk
jurist på kejsare Augustus’ tid, skapare av en rad
viktiga juridiska begrepp (bedrägeri, ursäktligt
misstag, tillbehör) samt, sannolikt, av den för
allt juridiskt tänkande ännu grundläggande
skillnaden mellan obligationsrätt å ena samt
sak- och familjerätt m.m. å andra sidan.
E.K.
Laber (lty. labber), om vind: svag. Laber
bris, så svag vind, att alla segel kunna föras.
Labeˊrius, Decimus, romersk mimförf.
(105—43 f.Kr.). L. tvingades av Cæsar att
tävla med Publilius Syrus i mimimprovisering.
L., som på gr. av sitt adliga stånd fann denna
tävlan mycket nedsättande, uttryckte sin
smärta häröver i den ännu bevarade prologen till
dikten. Fragment i ”Comicorum romanorum
fragmenta”.
W.N.
Laˊbia. 1) Fausta L., italiensk
operasångerska (f. 1876), debuterade 1892 på San Carlo
i Neapel och var 1894—95 knuten till
Stockholmsoperan, där hon bl.a. sjöng Santuzza,
Elisabeth i Tannhäuser och Aïda. Hon sjöng
senare i Italien och Spanien och var engagerad
vid Scala-operan i Milano. L. var icke samma
sångkonstnärinna som den yngre systern men
verkade genom sin stora stämma, sitt vackra
yttre och temperamentsfulla spel särsk. i
italienska operor.
V.F.
2) Maria L., den föregåendes syster,
operasångerska (f. 1889), g.m. en rysk officer, efter
vars död hon uppträdde på konserter i Italien
och 1905 debuterade på Kungl. teatern i
Stockholm som Mimi i ”Bohême”. Efter 2 år vid
Stockholmsoperan var hon i 5 år knuten till
Komische Oper i Berlin, uppträdde 1909 på
operorna i New York, Philadelphia och Boston
och anställdes 1911 vid Wiens hovopera. 1911
och 1923 uppträdde hon som gäst på operan i
Stockholm (Carmen, Mimi, Tosca). L. förenar
en hög, klar sopran och ett vackert yttre med
en levande och eldig framställning.
V.F.
Labiaˊler, labio-labialer (till lat.
laˊbium, läpp), läppljud, språkv., språkljud,
som bildas med båda läpparna artikulerande
mot varandra, t.ex. b, p, m. Se f.ö.
Konsonant. — Labiala el. labialiserade
vokaler kallas sådana vokaler, vid vilkas
bildande läpparnas medverkan starkt
framträder, t.ex. u, y, å, ö.
E.H.
Labiaˊlpipor, läpp-pipor, kallas hos
orgeln de pipor av metall el. trä, för vilka det
karakteristiska är den s.k. uppskärningen vid
pipans nedre del med dess båda läppar (labier):
överlabiet och underlabiet. L. äro ant. öppna
el. täckta el. halvtäckta. Jfr Fot, mus.
D.F.
Labiaˊter, Labiaˊtæ, växtfam., se
Läppblomstriga växter.
Laˊbiau [-a͡u], stad i Ostpreussen, vid den
kanaliserade Deime, nära sydkusten av
Kurisches Haff, 50 km. n.ö. om Königsberg; 4,842
inv. (1925). Slott från 1277.
M.P.
Fördraget i L., mellan Sverige och
Brandenburg, avslöts 10/20 nov. 1656. Kurfurst
Fredrik Vilhelm tillerkändes däri med
upphävande av länsfördraget i Königsberg (se d.o.)
suveräniteten över Ostpreussen. Däremot
avslöts ett evigt förbund mellan Sverige och
Brandenburg, för det pågående kriget stadfästes
Marienburg-traktatens (se d.o.) bestämmelser
om ömsesidig vapenhjälp, för framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
