Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 649-650 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labiau - Labiche, Eugène - Labienus, släkt - Labienus, 1. Titus (folktribun) - Labienus, 2. Titus (vältalare) - Labil - Labinskaja - Labio-dentaler el. dentilabialer - Labio-labialer - Labiologi - Labio-velar - Lablache, Luigi - Laborant - Laborator - Laboratorium - Labor day

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bestämdes den till 4,000 man. Kurfursten skulle
medverka till att Sverige i freden med Polen
erhölle dettas samtliga besittningar vid Östersjön,
över Kurland dock blott överhögheten.
P.S.

Labiche [labiˊʃ], Eugène, fransk
dramatiker (1815—88). Andra kejsardömets småroliga,

vådevillartade
komediform fann i L. sin
tongivande utövare.
Den kvicka dialogen
och habila
karaktärsskildringen ha säkrat
flera av hans talrika
pjäser en plats även
i våra dagars
repertoar. Så är fallet
med ”Le chapeau de
paille d’Italie” (1851),
”Le voyage de M.
Perrichon” (1860)
och ”La cagnotte” (1864). Även i Sverige
åtnjöt L. stor popularitet.
Stockholmsscenerna ha framfört ett 40-tal av hans
pjäser, varav flera i Frans Hedbergs
bearbetningar. Med en uppl. av sin ”Théâtre complet”
(10 bd, 1879) förberedde L. sitt inval i Franska
akad. 1880.
G.A-m.

Labieˊnus, fornromersk släkt.

1) Titus L., folktribun 63 f.Kr., gjorde sig
känd som anhängare av det mot senaten
fientliga ”folkpartiet” och dess ledare Cæsar. Under
galliska kriget var L. Cæsars legat och en av
hans dugligaste underfältherrar, som vann
segrar över tiguriner 58, treverer 54 och belger 53.
Trots den välvilja, han rönt av Cæsar, övergick
han vid borgarkrigets utbrott 49 till Pompejus,
deltog i slaget vid Farsalos, varefter han flydde
till Afrika och samlade ny här. Efter smärre
framgångar besegrades L. jämte Scipio vid
Thapsus och flydde till Spanien, där han
stupade vid Munda 45.
E.L-m.

2) Titus L., bekant vältalare under
augusteisk tid; representerade en talekonst, som
förenade ålderdomlig höghet med hans egen tids
lidelsefulla stil. L. författade ett historiskt
arbete i anticæsariansk anda. Då detta verk
genom senatsbeslut brändes, begick L. självmord.
E.L-m.

Labiˊl (efter lat. labiˊlis, till labor, glida)
vacklande, osäker i fråga om jämvikt,
motsatsen till stabil (se d.o.); subst. labiliteˊt.
— Mek., om sådan jämvikt, som omintetgöres
av minsta rubbning. — Kem., om förening, som
lätt sönderfaller.

Labinskaja, stad i Nordkaukasiska området,
R.S.F.S.R., vid Kubans biflod Laba; 28,722 inv.
(1926). 100 km. uppför floden finnas
mangan- och stenkolsfyndigheter.
M.P.

Labio-dentaˊler el. dentilabialer,
språkv., eg.: läpptandljud, d.v.s. språkljud, som
bildas medelst underläppens artikulation mot
övre tandradens undre kant, t.ex. f, v. Se f.ö.
Konsonant.
E.H.

Labio-labiaˊler se Labialer.

Labiologiˊ är konsten att på talorganens
rörelser hos en person kunna se el. sluta sig till
vad han säger. Färdighet häri är av särsk.
betydelse för lomhörda och dövstumma. Den kan
genom systematiska övningar under erfaren
lärares (säkrast dövstumslärares) ledning drivas
mycket långt och sålunda till en viss grad
ersätta hörseln. Helt kan emellertid denna
färdighet icke ersätta hörseln, beroende dels på
svårigheten att med blotta ögat uppfatta vissa
rörelser hos talorganen och dels på att olika
personer tala på olika sätt, vad ljudbildningen
och tydligheten angår. Jfr Avläsa.
J.B-t.

Labio-velaˊr, se Konsonant, sp. 938. Som
där framhålles, finnas l. nu bl.a. i vissa
negerspråk. Av allt att döma ha med dessa
”afrikanska” språkljud nära besläktade
konsonanter också funnits i det s.k.
indoeuropeiska urspråket.
O.Gj-n.

Lablache [lablaˊʃ], Luigi, italiensk
operasångare (1796—1858). L., som var av fransk

grevlig härstamning,
kom 1806 till
konservatoriet i Neapel och
började 1812, sedan
rösten utvecklats till
en mäktig, sonor bas,
sjunga i komiska
dialektoperor. Senare
utbildade han sig för
stora operor på
riksspråket och blev sin
tids och en av alla
tiders största
bassångare. Hans
stämma, som prisas för sin enastående klang,
styrka och böjlighet, var liksom hans
ytterst livfulla och dramatiska framställning
lika uttrycksfull i de lätta buffapartierna som
i det seriösa facket. L. har utg. ”Méthode de
chant”. — Litt.: Biogr. av G. Widén (1897).
V.F.

Laboraˊnt (till lat. laboraˊre, arbeta), person,
som för studiesyfte arbetar på ett laboratorium.

Laboraˊtor (jfr Laborera), tjänsteman vid
laboratorium; i sht titel på vissa ord. lärare vid
univ., Karolinska inst. och Tandläkarinst.

Laboratoˊrium (till lat. labor, arbete), lokal
el. inst., särsk. inredd för utförande av
experimentella naturvetenskapliga
undersökningar. Ang. kemiskt laboratorium se Kemi
(med bild).

Labor day [le͡iˊbə de͡i] (anglo-amerik.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>