Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 651-652 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Labor day - La Borde, Jean Benjamin - Laboremus - Laborera - Labori, Fernand - Labor omnia vincit improbus - Laboulaye, Édouard - Laboulbeniaceæ - La Bourdonnais, Bertrand François Mahé de - Labour leader - Labour party

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

”arbetets dag”). Under detta namn firas i U.S.A.
och i stora delar av Canada den första
måndagen i sept. som en lagstadgad fridag, då alla
skolor, butiker och fabriker etc. äro stängda.
A.Km.

La Borde [labåˊrd], Jean Benjamin de,
fransk musikförf. och tonsättare (1734—94),
lärjunge av Rameau. L:s stora arbete ”Essai
sur la musique ancienne et moderne” (14 bd,
1780) har ännu sitt värde. Han komponerade
flera komiska operor samt utgav ”Choix de
chansons mises en musique” (14 bd, 1773).
N.B.

Laboreˊmus (lat., ”må vi arbeta”),
politisk förening i Uppsala, stiftad 1902, öppen
för såväl akademiker som arbetare,
ansluten till Sveriges socialdemokratiska
arbetarparti. I L. ha flera av socialdemokratiens
ledare, ss. A. Engberg, E. Hedén och R.
Sandler, erhållit sin skolning. L. samarbetade
tidigare med Studentföreningen D.Y.G. i Lund, bl.a.
vid utgivandet av en småskriftsserie 1908—16.
L. har även utg. art.-serier avsedda för
tidn.-pressen och anordnar offentliga och enskilda
diskussioner.
T.E-r.

Laboreˊra, arbeta på ett laboratorium el.
utföra laborationer. — Laborera med, ha
att dras med (svårigheter o.d.).

Labori [labåriˊ], Fernand Gustave Gaston,
fransk advokat (1860—1917), 1887—92 red. för
”Gazette du Palais”, berömd brottmålsadvokat
(för Dreyfus och Zola 1898—99, Humbert mot
”Matin” 1908, för fru Caillaux 1914),
deputerad 1906—10.
E.K.

Labor oˊmnia vincit iˊmprobus (lat.),
”outtröttligt arbete övervinner allt”, slagord
hämtat från Vergilius ”Georgica”, I:145.

Laboulaye [laboläˊ], Édouard René
Lefebvre de, fransk förf., rättslärd och politiker

(1811—83), en av
förgrundsmännen i
kampen mot Napoleon
III:s kejsardöme, ej
minst genom sin stora
”Histoire politique
des États-Unis 1620—
1789” (3 bd, 1855—
66), där han gav luft
åt sin entusiasm för
amerikanskt
samhällsskick, och den
satiriska romanen
”Paris en Amérique”
(1863). Som ren diktare vann L. europeiskt
rykte i sht för sin färgrika orientaliska roman
”Abdallah ou Le trèfle à 4 feuilles” (1859) och
har i sin specialvetenskap, rättshistorien, gjort
betydande insatser bl.a. med utgivandet av
”Revue historique de droit français et étranger”
(1855—69 och 1877—83). L:s stil är mönstergill
i sin klarhet och präglad av äkta gallisk esprit.
Alla hans arbeten ha översatts till sv. — Litt.:
M. Wallon, ”Notice sur la vie et les travaux de
L.” (1889).
Lff.

Laboulbeniaˊceæ, bot., se
Säcksporsvampar.

La Bourdonnais [labordånäˊ], Bertrand
François Mahé de, fransk sjömilitär
(1699—1753), blev 1733 generalguvernör över
Ile de France och Bourbon och erhöll 1740
överbefälet över de franska sjöstridskrafterna
i de indiska farvattnen. Ss. en följd av den av
generalguvernören J. F. Dupleix (se denna)
igångsatta offensiven mot det begynnande
engelska väldet i Sydindien intog L. 1746 Madras
men återlämnade det till engelsmännen mot en
lösen av 9,5 mill. frcs. Dupleix vägrade
emellertid godkänna denna åtgärd. L. hemsändes och
måste tillbringa åren 1748—51 i Bastiljen; han
frikändes 1752.
C.F.

Labour leader [le͡iˊbə līˊdə], engelsk
veckotidn., grundad 1889, organ för Independent
labour party. Namnet ändrades 1922 till ”New
Leader”.
T.E-r.

Labour party [le͡iˊbə pāˊti], det engelska
parlamentariska arbetarpartiet, bildades 1900 vid
ett sammanträde med representanter för
fackföreningar, Independent labour party (I. L. P.),
Social demokratic federation (S. D. F.) och
Fabian society. Redan tidigare hade I. L. P.
efter avsöndring från S. D. F. 1893 strävat att
välja av de båda gamla partierna oberoende
representanter i underhuset. K. Hardie (se
denne) valdes 1900 till underhuset på detta
program. Vid valet 1906 erhöll L.p. 29
representanter, 1908 lyckades man uppnå
sammanslagning av gruppen med de valda
fackföreningsrepresentanterna. En del stora fackförbund
anslöto sig till I. L. P., som i parlamentet efter
1906 gick under namnet L.p. 1910 i januarivalet
fick L.p. 40 valda och i dec.-valet 42 trots de
finansiella svårigheter, partiet försatts i,
genom att 1908 fackföreningarna förbjudits att
anslå medel till politiska organisationer.
Bestämmelsen upphävdes emellertid 1913, och
därefter kunde de åren förut uppträdande
syndikalistiska och radikala rörelserna med
större framgång bekämpas. L.p. var dock långt
ifrån enigt, och de inre stridigheterna skärptes
vid världskrigets utbrott. Ledaren sedan 1911,
J. Ramsay MacDonald, och några andra
avgingo, och L.p. anslöt sig därefter till den
nationella fronten. 1915 ingingo
L.p.-representanter i regeringen, och några av dem
kvarstodo till nov. 1918. L.p. hade hittills utgjort en
sammanslutning av socialistiska organisationer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>