Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lacaze-Duthiers, Henri de - Laccadive islands - Lac de Bienne - Lacépède; Bernard Germain Étienne de la Ville de - Laceration, schizogoni - Lacerta - Lacerta (stjärnbild) - La Chaise, François d’Aix de (Père La Chaise) - La Chalotais, Louis René de Caradeuc de - La Chapelle-aux-Saints - La Chaussée, Pierre Claude Nivelle de - Lachelier, Jules - Lachesis (orm) - Lachesis (mytologi) - Lachine - Lachisj (Lakis) - Lachmann, Clara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1859) L.-D. grundade 1872 ”Archives de
zoologie expérimentale”.
O.C-n.
Laccadive islands [läˊkəda͡iv a͡iˊləndz], se
Lackadiverna.
Lac de Bienne [lak də bjäˊn], se Bielsjön.
Lacépède [lasepäˊd], Bernard Germain
Étienne de la Ville de, greve, fransk
zoolog (1756—1825), medl. av konstituerande och
lagstiftande församlingen 1789—92 och av de
femhundrades råd, 1793 prof. i zoologi vid
Muséum d’histoire naturelle, senator, 1809
statsminister, 1814 pär av Frankrike. L. har bl.a.
utg. omfångsrika monografier över reptilier och
fiskar samt över valar (”L’histoire naturelle
des cétacées”, 1814, det förnämsta av L:s
arbeten). Bland hans övriga skrifter märkas
”Histoire générale, physique et civile” (18 bd, 1826)
samt ”Poétique de la musique” (2 bd, 1785).
O.C-n.
Laceration [-ʃoˊn], schizogoni, kallas ett
huvudsakl. hos eg. havsanemoner uppträdande
könlöst fortplantningssätt, bestående däri, att
från fotskivans kant stycken avlösas, som ant.
direkt el. efter ytterligare delning utväxa till
nya individer. Ant. sker före avsnörningen
ingen reduktion av de i stycket kvarvarande
septa el. äger en sådan rum; i senare fallet
bildar l. en övergång till basal knoppning.
O.C-n.
Laceˊrta, se Ödlesläktet.
Laceˊrta, stjärnbild, se Ödlan.
Lacertiˊlia, ordn. bland kräldjuren, se
Ödlor.
La Chaise [laʃäˊz], François d’Aix de,
kallad Père La Chaise, fransk jesuit (1624
—1709), Ludvig XIV:s biktfader och i ledningen
av hovintrigerna förbunden med Mme de
Maintenon, motarbetade gallikanismen. Hans
lantställe blev 1804 begravningsplats, den nuv.
berömda Père Lachaise-kyrkogården i Paris.
S.N.
La Chalotais [laʃalåtäˊ], Louis René de
Caradeuc de, fransk ämbetsman (1701—
85), generalprokurator vid parlamentet i Rennes;
upptog kampen mot den kungl. guvernören i
landskapet ang. några beskattningsfrågor.
Jämte sin son och några kolleger häktades och
anklagades L. 1765 för att ha sänt kränkande,
anonyma brev till konungen och regeringen.
Ang. hans skuld härska olika meningar. Den
process, som blev följden och i vilken Calonne
(se denne) fungerade ss. anklagare, fördes
genom flera år och avbröts genom ett kungl.
maktbud, varigenom L. förvisades. 1775
benådades han. Trots att L. i mycket synes ha
varit en halstarrig rättspedant, tog allmänna
opinionen kraftigt parti för honom. ”Fallet La C.”
väckte ett kolossalt uppseende och bidrog
väsentligt till att undergräva kronans anseende
B.
La Chapelle-aux-Saints [laʃapäˊl-å-sä̃ˊ],
kommun i dep. Corrèze, s. Frankrike, bekant genom
det här i grottan ”Bouffia” 1908 anträffade
skelettet av en man, tillhörande
Neandertalsrasen (se Människoraser). Kraniet till
detta skelett är det bäst bibehållna bland de
hittills funna av denna ras. Se Gravskick,
sp. 760. — Litt.: M. Boule & R. Anthony i
”L’Anthropologie”, 1911.
G.Em.
La Chaussée [laʃåseˊ], Pierre Claude
Nivelle de, fransk dramatiker (1692—1754).
Med sin debutpjäs ”La fausse antipathie” (1734)
gav L. ett stilbildande mönster för 1700-talets
comédie larmoyante (se Comédie). ”Le
préjugé à la mode” (1735) vänder sig mot det
mondäna förlöjligandet av äktenskapslyckan.
Pjäsens framgång tryggade L. en plats i Franska
akad. 1736. Genrens ställning befästes
ytterligare med ”L’école des amis” (1737) och
”Mélanide” (1741).
G.A-m.
Lachelier [laʃəljeˊ], Jules, fransk filosof
(1832—1918), prof. vid École normale
supérieure i Paris. Påverkad av Ravaisson och Maine
de Biran i kunskapsteoretiskt, resp. metafysiskt
avseende, har L. utbildat en filosofisk lära, som
han kallat spiritualistisk realism, vilken blivit
av betydelse för tänkare som Bergson och
Boutroux. Genom att påvisa kausalitetens
otillräcklighet som förklaringsgrund söker L.
motivera ett teleologiskt betraktelsesätt. L:s
förnämsta arbeten äro ”Du fondement de l’induction”
(1871; 2:e éd. 1895) samt ”Psychologie et
metaphysique” (1885).
D.R.
Laˊchesis, ormsläkte, se Hålormar.
Laˊchesis, grek. myt., en av ödesgudinnorna
el. moirerna (se d.o.).
Lachine [-ʃiˊn], stad i prov. Quebec, Canada,
förstad till Montreal, c:a 14 km. s.v. om denna
stad, vid Lake S:t Louis, en utvidgning av
S:t-Lawrence-floden, som nedanför L. bildar en
rad av forsar, Lachine rapids, vilka
kringgås genom en 1821—25 byggd och 4,25 m.
djup kanal från Montreal till L.; 18,630 inv.
(1931).
J.C.
Lachisj (bibelns Lakis), stad i s. Palestina,
nu Tell al-Hesi, vid genomfartsvägen från
n. till Egypten. L. var gränsfästning, det
intogs av Josua (Jos. 10:32), befästes av
Rehabeam (2 Krön. 11:9), Amasja blev mördad där
(2 Kon. 14:19), och Sanherib använde det som
replipunkt vid Jerusalems belägring 701 (2 Kon.
18:14). Utgrävningar av Palestine exploration
fund 1890—93 ha där visat 8 efter varandra
byggda städer; L. torde ha övergivits o. 400
e.Kr. — Litt.: W. M. F. Petrie, ”Tell el Hesy
(Lachish)” (1891).
Th.P.
Lachmann [laˊχ-], Clara, donator (1864—
1920), f. i Danmark, 1891 g.m. industriidkaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
