Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 679-680 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Læstadianer - Læstadius, släkt - Læstadius, 1. Lars Levi - Læstadius, 2. Petrus - Læsö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kristnas stora möte i Kalix” (1920); Hj. Westeson,
”Ödemarksprofetens lärjungar” (2 uppl. 1930).
G.W.L.

Læstaˊdius, från Lästa by i Ytterlännäs s:n,
Ångermanland, stammande Norrlandssläkt.

1) Lars Levi L. (1800—61). Efter
studier i Uppsala anställdes L. som präst i sin

födelsebygd Arjeplog,
blev 1826 kyrkoherde
i Karesuando och
1849 i Pajala. Under
de första tjugo åren
av sin verksamhet
kom L. ej i närmare
kontakt med
församlingarna, och hans
prästerliga arbete
företedde ej något
särsk.
anmärkningsvärt. Men efter en
djupgående religiös
kris, därvid han rönte starkt inflytande av
en nyläsarna tillhörig lappflickas personliga
vittnesbörd, framträdde han från 1845 som
en väldig bot- och väckelsepredikant.
Lappbefolkningen i hans församlingar var moraliskt
djupt sjunken och stod på en mycket låg
kulturnivå: dryckenskap, osedlighet och oärlighet
voro vanliga och vitt utbredda laster. L. fann,
att här behövdes hårda tag, och blev nu en
väckelsepredikant av egendomligt slag. Hans
drastiska predikosätt med flitigt bruk av ofta
mycket vulgära bilder, allegorier och
helvetesskildringar gjorde starkt intryck på den
intellektuellt lågt stående befolkningen. Kyrkorna
fylldes, och snart förspordes en djupgående
väckelse, kanske den största i sv.
kyrkohistoria, vilkens resultat visade sig i en
religiöst-sedlig omvälvning. Nykterhet, sedlighet och
fridsamhet trädde i stället för de gamla
lasterna. L. var i sin förkunnelse markerat
kulturfientlig, därvid han egendomligt nog synes
ha tagit intryck av Rousseaus natursvärmeri.
Detta kom bl.a. till uttryck i hans pastoralavh.
”Crapula mundi” (”Världens rus”, 1843) med
dess skarpa angrepp på lyxen och kulturlivet
i allm. L. utgav 1852—54 ”Tidskriften En
ropandes röst i öknen”; hans ”Kyrkopostilla”,
tidigare utg. på finska, började utkomma i sv.
övers. 1900 (tr. i Finland, jfr anmälan av O.
Bergquist i ”Kyrklig tidskr.”, 1901). — Litt.:
Biogr. av J. A. Englund (i ”Teologisk tidskr.”,
1874—76) och M. Edquist (1922).
G.W.L.

2) Petrus L., den föregåendes bror, präst
(1802—41). Mag. i Uppsala 1826, blev L. s.å.
missionär i Lappmarken, förordnades 1832 till
visitator där och blev 1834 kyrkoherde i
Vibyggerå i Härnösands stift. Ett av honom
1835 uppgjort förslag till reglering av de
kyrkliga förhållandena i Lappmarken blev grunden

för reglering av
Lappmarks
ecklesiastikverk. L. har
publicerat mycket
uppskattade skildringar av
sina resor i
Lappmarken och livet och
sederna där. 1831
utkom hans
”Journal af P. L. för
första året af hans
tjenstgöring som
missionaire i
Lappmarken” (flera nya
uppl., senast 1928 med inl. av G.
Hasselberg) och 1833 ”Fortsättning af Journalen
öfver missionsresor i Lappmarken,
innefattande åren 1828—32”. Någon
genomkomponerad skildring är icke denna ”journal”,
men den är full av upplevelse och äger
mycket av ”poesi i sak”; dess litterära värde
erkändes omedelbart av kritikern J. E.
Rydqvist, som karakteriserade L:s stil som ”frisk,
egentlig och träffande”, och av Sv. akad., som
1832 tilldelade honom Lundbladska priset. F.
Böök har givit honom en plats bland den
linnéanska traditionens fortsättare och kallat
honom ”Lappmarkens och den nordsv.
fattigdomens store skildrare” (”Den romantiska
tidsåldern”, 1919). Fattigdomen var det problem,
som starkast berörde honom; han tog upp det
även i den märkliga skriften ”Tankar om
fattigdomen och fattigvården i Sverige” (1840). L.
ägnade sig med iver och framgång även åt
botanisk, särsk. floristisk och växtgeografisk
forskning och företog i detta syfte omfattande
resor i Skandinavien, ej allenast inom
lappmarkerna och övre Norrland, utan även i andra delar
av Sverige, ss. i Skåne, som han 1822 bereste
jämte G. Wahlenberg. 1838 deltog han i
Gaimards exp. till Lappland. Han utgav ett
flertal avh. över Lapplands växter, medverkade
som tecknare vid utgivandet av ”Sv. botanik”
samt lämnade värdefulla bidrag till
Wahlenbergs, E. Fries’ och Hartmans floror. — Litt.:
Självbiogr. i ”Biografiskt lexikon”, 8 (1876);
E. Curtelius, ”Carl Eric L. och hans broder
Petrus” (2 uppl. 1909).
G.W.L.;A.W-n;O.Gz.

Læsö, den största ön i Kattegatt, tillhörande
Hjörring amt, Vendsyssel, varifrån L. skiljes
genom den 19 km. breda och 13 m. djupa
Læsö Rende; 112,7 kvkm., 3,137 inv. (1930).
Högsta punkten, Höjsande, ligger 24 m.ö.h. L.
är i det närmaste skoglöst men var urspr.
bevuxet med tallskog, som emellertid skövlats och
använts vid salttillverkning, för vilken L.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>