Svensk uppslagsbok / Första upplagan. 16. Krigsfartyg - Lepanto / 697-698 (1929-1955) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laga stånd - Laga stånds tid - Laga syn - Lagberedningen - Lagberg, Johan Olof - Lagbok - Lagbyrån - Lagdöme - Lagenaria - Lagenorhynchus - Lager

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Laga stånd, förr: stående till inlösen (se
Laga stånds tid).

Laga stånds tid, den tidrymd, under vilken
enl. äldre sv. rätt en försåld fastighet efter
skedda hem- el. uppbåd skulle stå till inlösen
för samma köpeskilling av bördsberättigade
släktingar el. andra lösenberättigade. Jfr
Bördsrätt och Lagfart.
E.K.

Laga syn kallas dels i allm. varje i laglig
ordning förrättad syn (se d.o.) å
arrendehemman, boställe el. annan fastighet, dels särsk.
sådan syn, som jämlikt den numera upphävda
1910 års ecklesiastika boställsordning ävensom
en del andra mera sällan tillämpliga
författningar i vissa fall förrättas av häradshövding
jämte nämndemän el. rådstuvurätt.
C.G.Bj.

Lagberedningen. 1) L. kallas i Sverige vissa
kommittéer för utarbetande av lagförslag. Den
första l. tillkom 1841, sedan
Lagkommittén nedlagt sin verksamhet. Den bestod av
justitieministern och 9 led. och avgav 1842
yttrande ang. domstolsorganisationen, 1844
förslag till strafflag, vilket föranledde smärre
reformer 1845 och låg till grund för 1864 års
strafflag. 1847—50 voro förslag till de olika
balkarna i en allmän civillag färdiga, 1851
förslag till växellag. L. upphörde därmed, och det
förberedande lagstiftningsarbetet bedrevs
genom en lagbyrå i Justitiedep. 1875 tillkom
Nya l., vilken utarbetade förslag till
utsökningslag 1876, dikningslag 1879, om 20-årig
hävd 1880. 1884 avgavs utlåtande om
rättegångsväsendets ombildning. Sistn. granskades
av en ”Förstärkt l.”, varefter Nya l. 1889
avlämnade ett vidlyftigt förslag i ärendet, vilket
dock ej vann riksdagens bifall. Nya l.
upphörde 1894 och utbyttes på nytt mot lagbyrån
till 1902. Sistn. år tillsattes ånyo en l. Denna
utarbetade förslag till ny jordabalk (delvis lag
1907), ny giftermålsbalk (lagar 1917 och 1920),
ärvdabalken (lagar 1924, 1928, 1930, 1933).
Från 1933 har L. att ägna sig åt utarbetande
av ny lag om skuldebrev, medan det
förberedande lagstiftningsarbetet i övrigt skall
bedrivas genom tillkallade sakkunniga el. mindre
kommittéer.
E.K.

2) I Finland inrättades 1884 efter sv.
mönster en l. Sedan 1923 är den organiserad
ss. en byrå inom justitieministeriet och
omfattar 5 avd.
E.K.

Lagberg, Johan Olof, läkare (1789—1856),
med. d:r och docent i teoretisk medicin i Lund
1822, intendent 1823 vid S:t Ragnhilds
hälsobrunn i Söderköping, där L., som efter en
utrikes studieresa 1840—41 blivit en entusiastisk
anhängare av Priessnitz’ idéer om
kallvattenbehandlingens terapeutiska betydelse,
grundade den första vattenkuranstalten i Sverige. L.

Johan Olof Lagberg.

utgav bl.a.
”Hälsovännen” (14 h., 1842
—56) och ”Handbok
i hydrotherapien” (2
bd, 1853).
C.

Lagbok, en genom
offentligt
föranstaltande åstadkommen,
någorlunda fullst. och
systematiskt ordnad
samling av de
rättsregler, som (skola)
gälla i ett land el.
annat rättsområde.
Jfr Kodifikation. Bland viktigare l. av
allmänt intresse må nämnas Hammurapis (o.
2000 f.Kr.), ”Mose lag”, stadsrätterna i Gortyn
(500 f.Kr.) och Rom (de 12 tavlornas lag),
Corpus juris civilis 534 e.Kr., Magnus
Erikssons allmänna lands- och stadslagar i Sverige
o. 1350, Danske Lov 1683, Norske lov 1685,
1734 års sv. lag, Code civil 1804, Bürgerliches
Gesetzbuch 1900, Schweizerisch Zivilgesetzbuch
1907, Codex juris canonici 1918. Jfr
Rättsbok. Populärt benämnas även allmänt
begagnade uppl. av gällande lagar jämte viktigare
dithörande författningar för l.
E.K.

Lagbyrån, se
Justitiedepartementet.

Lagdöme. För avdömande av svårare
brottmål är Norge sedan 1887 uppdelat i ett antal
l., f.n. 4, vardera med en lagman som ordf.
och domare i lagmansretten. — Ehuru okänt
i fornnorskan, användes förr l. i litteraturen
om de av flera fylken bildade tingsförbund,
som funnos i Norge i äldre tid men 1797
upplöstes.
E.K.

Lagenaˊria, släkte av fam. gurkväxter, se
Flaskkurbits.

Lagenorhyˊnchus, ett släkte tandvalar, se
Vitnossläktet.

Lager (från ty., ombildning av äldre leger =
sv. läger), förråd; varv, skikt. — 1) Geol. L. el.
skikt är en del av en bergarts- el.
jordartsmassa, som begränsas av mer el. mindre plana
och med varandra parallella ytor av stor
utsträckning, medan avståndet mellan dessa ytor
(l:s tjocklek el. mäktighet) i regel är relativt
obetydligt. Dylika l. äro vanl. avsatta ur vatten
som mer el. mindre utbredda horisontala
täcken, det ena ovanpå det andra. En berg- el.
jordart bildad av dylika l. säges vara lagrad
el. skiktad, även sedimentär. — L. i en serie
bergarter sägas bilda en lagerföljd, och i
förhållande till ett visst l. sägas de täckande l.
bilda dettas hängande, medan de l., varpå
detta l. vilar, sägas vara dess liggande. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>