Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - La Marmora, Alfonso Ferrero - Lamarque, Jean Maximin - Lamartine, Alphonse de - Lamb, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lamarque
och utrikesminister; som generalstabschef
under kriget mot Österrike 1866 fick L. skulden
för nederlaget vid Custozza. P.Dhl.
Lamarque [lama’rk], Jean Maximi n,
fransk militär och politiker (1770—1832),
inträdde 1791 som frivillig i armén, 1801
generalmajor, utmärkte sig i Italien, 1807
generallöjtnant, tog en ärofull del i 1809 års fälttåg.
Från 1810 kämpade L. i Spanien, avskedades
av bourbonerna, undertryckte under de 100
dagarna det rojalistiska upproret i Vendée men
måste därpå gå i landsflykt. Återvänd 1818,
blev L. 1828 deputerad och uppträdde skarpt
oppositionellt, framförallt mot bourbonerna
men även mot julimonarkien, och vann stor
popularitet. P.S.
Lamartine [-ti’n], Alphonse de, fransk
diktare och politiker (1790—1869), f. i Måcon.
Alphonse de Lamartine. Teckning av David
d’Angers.
Bibeln, Ossian och Rousseau beledsagade L:s
uppfostran till lantjunkare i skötet av en
bour-bontrogen adelsfamilj, men världsligt
stadgades han först under en resa i Italien 1811—
12: dess natur kultiverade hans öga, och en
neapolitansk tobaksarbeterska blev anledningen
till en första erotisk idealbildning under senare
namn av Elvire och Graziella. Full mognad
nådde den villrådige poeten, då han lärde
känna en dödsmärkt lungsotspatient, Mme
Charles (omdiktad till Elvire och Julie);
denna upplevelse bildar kärnan i de ”Méditations
poétiques”, varmed han 1820 invigde fransk
romantik. En passionerad människas
upplevelse av naturen, kärleken och Gud är
grundtemat i ”Nouvelles méditations” (1823) och i
”Harmonies poétiques et religieuses” (1830).
1820 ingick L. ett konvenansäktenskap med en
engelska, 1821 tillträdde han en ambassadpost i
Neapel, 1825 en i Florens. En Orientresa 1832
fick sitt poetiska resultat i ”Le voyage en
Ori-ent” (1835; sv. övers. 1837), sitt politiska i den
nyvalde deputeradens vidsynta liberalism men
också konturlösa partiskräck. Två
brottstycken av en kosmisk-moralisk vision,
diktcyklerna ”Jocelyn” (1836) och ”La chute d’un
ange” (1838), markera jämte den lyriska
ef-terskörden i ”Recueillements poétiques” (1829)
fristunder för skalden under en begynnande
politisk karriär. På gr. av L:s ideellt
oppositionella mellanställning föll 1848 den hemlösa
makten i hans hand, och under 3 mån. höll
han massan och partierna i styr (se ”Trois
mois au pouvouir”, 1848; sv. övers, s.å.). Då
L. året innan ”förgyllt giljotinen” i sin
”Hi-stoire des girondins”, hade han därmed hjälpt
att utlösa 1848 års revolution i hägnet av 1789
års principer. Med Louis-Napoléons
framträdande störtades politikern L., och ett nytt
förf.-skap reste sig ur spillrorna. ”Les
con-fidences” med den berömda Graziellaepisoden
(övers. 1850) inleder raden av romaneska
memoarer med toppunkt i den hetsigt kyska
”Ra-phaèl” (1849; sv. övers, s.å.). Spendersamt
slöseri hade ådragit L. en miljonskuld, vars
återbetalande är hans heder men därtill den
tvivelaktiga inspirationen till tidskr. och
histo-rieverk, bl.a. en litteraturhistoria i 28 bd (1856
—69). En statspension befriade L. 1867 från
detta slaveri. — I poesi som i politik är L:s
styrka impromptut: en hastigt nedkastad vers,
en intuitivt behärskad situation. Folktribun
till sin läggning och diplomat till sin
utbildning, visade han sig 1848 i stånd att stävja
upplopp men oförmögen att organisera en
statsbildning. — ”Oeuvres complètes” i 41 bd
(1860—66); ”Méditations poétiques” finnas i
vetenskaplig ed. av Lanson (1915). — Litt : C.
A. Sainte-Beuve, ”Les grands écrivains
fran-cais”, 1 (1926); É. Deschanel, ”L.” (2 bd, 1893);
É. Sugier, ”L. Étude morale” (1910); P. de
Lacretelle, ”La jeunesse de L.” (1911); R.
Dou-mic, ”L.” (1912); J. Des Cognets, ”La vie
in-térieure de L.” (1913); H. R. Whitehouse, ”The
life of L.” (1918); C. Latreille, ”Les dernières
années de L.” (1925). S.Ah.
Lamb [lä’m], Charles, engelsk förf. (1775
—1834), anställd i Ostindiska kompaniet 1792
—1825. L., som var nära vän med Coleridge
och Wordsworth, försökte sig tidigt i olika
litterära genrer, skrev jämte systern Mary
L. (1765—1847) ”Tales from Shakespeare” (2
bd, 1807; senaste sv. övers. 1925), vari
Shake-speares dramer med välberäknad konst åter-
— 771 —
— 772 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
