Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lamb, Charles - Lamb, Caroline - Lambæsis - Lamballe, Maria Thérèse Louise - Lambda - Lambeaux, Jef - Lambek, Christian - Lambert, J. B. - Lambert (konung av Italien, romersk kejsare) - Lambert av Hersfeld - Lambert, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAMBERT
ges i berättelser för barn, och väckte 1808 med
ett arbete om Shakespeares samtida nytt
intresse för den
elisa-betanska dramatiken.
Hans berömmelse
vilar dock främst på
de essayer, som han
1820 började
publicera i ”London
ma-gazine” under pseud.
E 1 i a och som
samlades i ”Elia. Essays”
(1823) och ”The last
essays of Elia”
(1833). L. utbildade
en egen, fritt kåserande essaystil, som
blivit mycket beundrad av samtid och eftervärld;
med sin originella fantasi och fina humor
gav han ett oväntat intresse åt alldagliga ting.
Personligen anspråkslös och älskvärd, bar han
alla svårigheter med jämnmod. Då hans
litterärt begåvade syster Mary i ett anfall av
vansinne 1796 dödat deras moder, åtog han sig
att vårda henne och behöll henne framgent hos
sig. — L:s verk, bland vilka även breven ha
litterär förtjänst, äro utg. av bl.a. P. Fitzgerald
(6 bd, 1875; flera nytryck), A. Ainger, (12 bd,
1899—1900) och E. V. Lucas (7 bd, 1903—05;
innehåller även Mary L:s verk). Den förnämsta
biogr. är E. V. Lucas, ”The life of C. L.” (2 bd,
1905; ny uppl. 1921); en mindre studie är E.
Blunden, ”C. L. and his contemporaries”
(1933). A.W-n.
Lamb [lä’m], C a r o 1 i n e, engelsk
författarinna (1785—1828),
f. Ponsonby, 1805
g.m. William L.,
senare Lord
Melbourne (se denne), var
under ett par år
älskarinna åt Lord
Byron (se denne), som
hon efter brytningen
porträtterade i den
anonyma romanen
”Glenarvon” (1816).
A.W-n.
Lambæ’sis, fra. Lambèse, antik stad och
lägerort i Numidien, nuv. Djabal Aures, från
Hadrianus’ tid till c:a 400 e. Kr.
förläggningsort för en legion. L. har utgrävts av
fransmännen och erbjuder med sina väl bevarade
ruiner (portar, prætorium, termer) ett ytterst
värdefullt ex. på ett romerskt läger. N.V.
Lamballe [läba’1], Maria Thérèse
Lou-i s e, prinsessa av L. (1749—92), dotter till prins
Louis Victor av Savojen-Carignan, g. 1767 m.
prinsen av Langballe
(d. 1768), sonson till
en av Ludvig XIV:s
och Mme de
Monte-spans söner. Från
1774 var hon
drottning Marie
Antoinet-tes hovmästarinna
och hängivna vän,
delade någon vecka
hennes fängelse i
Tempeltornet aug.
1792 men förflyttades
till ett annat fängelse och blev ett av pöbelns
offer under septembermorden. C.
Lambda, den elfte bokstaven i grekiska
alfabetet, tecknat A (”stort L”) el. 2 (”litet 1.”),
det senare ofta använt som beteckning på en
orts geografiska längd (grek, (p betecknar då
den geografiska bredden) samt som
talbeteckning för 30 (2’)- W.N.
Lambeaux [läbå’], Joseph (Jef), belgisk
bildhuggare (1852—1908). L:s verk utmärkas
av en kraftig, sensuell realism, i släkt med den
gamla flamländska 1600-talskonsten och
influerad av Giovanni da Bologna. Huvudarbeten:
”Kyssen” (1880), ”Brabo-brunnen” (1887), ”De
mänskliga lidelserna” (relief, 1889—1900). G.S.
Lambek, Hans Christian Laurids
Chris-tensen, dansk filosof (f. 1870), efter
univ.-stu-dier i filosofi lärare och realskoleföreståndare.
Hela sin filosofi betraktar han som psykologi,
med psykologiens praktiska tillämpning på
livsföringen som eg. uppgift. Hans verksamhet i
denna riktning började i den av honom red.
”Tidsskrift for Aandskultur og
Menneskekund-skab” (1902—04); senare har L. bl.a. utg.
”Verdsligt Aandsliv” (1907), ”Personlig Kultur”
(1910), ”Livsvurdering” (1923), ”Grundrids af
Sjælelivet” (1932). V.K-r.
Lambert, J. B., se L a m b e r t-W e n m a n.
Lambert, konung av Italien, romersk kejsare
(d. 898), son till kejsar Guido, konung 891,
kejsare 892, låg i strid med Arnulf av Tyskland
(se denne), mot vilken han sökte allians med
påvestolen. [B.]
Lambert av Hersfeld, tysk historiker
(1000-talets senare del), munk i klostret
Hersfeld sedan 1058, har förf, ett stort annalverk,
som för äldre tider bygger på en tidigare, nu
förlorad annal men för 1070-talet är
synnerligen utförligt och till en del vilar på självsyn.
L. är starkt partisk mot Henrik IV och en för
sin tid mycket framstående latinsk förf. Uppl.
av O. Holder-Egger i ”Scriptores rerum
germa-nicarum”. B.
Lambert [lä’mbat], John, engelsk krigare
(1619—83), deltog i inbördeskriget på parla-
— 773 —
— 774 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
