Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lambrekäng - Lambros (Lámpros), Spyridon - Lambruschini, Luigi - Lambton - Lamé, Gabriel - Lamek - Lamell - Lamellibranchiata - Lamellicornia - Lamellirostres - Lamellkoppling - Lamennais, Hugues Félicité Robert de - Lamentabili - Lamentera - Lameth, 1. Charles de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAMETH
Lambrekäng ovanför en sängalkov.
Fontaine-bleau.
dakin, en sänghimmel, över ett fönster o.s.v.,
utförd i textilmaterial el. efterbildning därav.
G.W.F.,1.
Lambros (grek. Låmpros), Spyridon,
grekisk paleograf, historiker och filolog (1851
—1919), prof, i antik historia i Aten från 1887,
univ:s rektor, statsminister 1916—17. L:s’ mest
omfattande historiska arbete är ”Historia tes
Hellados” (6 bd, 1885—1908). En stor del av
hans synnerligen rika produktion är tryckt i
den av endast honom förf, tidskr. ”Neos
hello-nomnenon”. Lm.
Lambruschini [lambroski’ni], L u i g i,
kardinal (1776—1854), genuesare, ärkebiskop i
Genua 1819, blev påvlig nuntie i Paris och efter
1836 Gregorius XVI:s kardinalstatssekreterare.
L. var reaktionens och den religiösa
intoleransens vapendragare; i sht deltog han livligt i den
s.k. kölniska kyrkostriden, som gällde frågan
om de blandade äktenskapen mellan
protestanter och katoliker. Den slöts till de senares
belåtenhet 1842. Vid påvevalet 1846 kandiderade
L. utan framgång. P.Dhl.
Lambton [lä’mtan] J. G., engelsk politiker,
se D u r h a m.
Lamé, Gabriel, fransk matematiker och
ingenjör (1795—1870), prof, i
sannolikhetskalkyl vid Sorbonne, Paris, 1851, har ägnat
elasticitetslärans grunder ett berömt arbete:
”Lejons sur la théorie mathématique de
1’élas-ticité des corps solides” (1852). H-r.
Lamek, se L e m e k.
Lame’ll (lat. lame’lla), liten tunn platta el.
skiva.
Lamellibranchia’ta, se Musslor.
Lamellico’rnia, bladhorningar (se d.o.).
Lamelliro’stres, se Andfåglar.
Lamellkoppling, tekn., se Axelkoppling.
Lamennais [lamanä’], Hugues Félicité
Robert de, fransk teolog och socialpoliti-
ker (1782—1854). Prästvigd 1816, mottog L.
aldrig något kyrkligt ämbete utan ägnade
sig helt åt sitt
förf.-skap. Under häftiga
angrepp mot
reformationen och
galli-kanismen förfäktade han med stor
talang
ultramontanis-mens (se d.o.)
program: katolska
kyrkan med dess
ofelbara påvedöme,
överordnad statsmakten,
vore den oumbärliga
grunden för all
reli
gion, samhällsordning och kultur (”Essai sur
1’indifférence en matière de religion”, 1817—23,
”De la religion considérée dans ses rapports avec
1’ordre politique et civil”, 1825—26). Vid
julirevolutionen 1830 greps L. av liberalismens
idéer, vilka han trodde sig kunna förena med
påveabsolutismen. I tidskriften ”L’Avenir”
(tillsamman med Lacordaire och
Montalem-bert) agiterade han nu för samvets-, press- och
tryckfrihet samt skilsmässa mellan stat och
kyrka. Angripen av prästerskap och jesuiter,
vände sig L. till påven Gregorius XVI, vilken
då i en encyklika (”Mirari vos”, 1832)
avvisade liberalismens frihetskrav ss. irrlära och
vanvett. L. svarade med den
uppseendeväckande skriften ”Paroles d’un croyant” (1834;
sv. övers, s.å.), som i sin tur fördömdes av
påven. Härefter bröt L. fullst. med
katolicismen och utbildade ett slags kristen
socialism. L. tilldrog sig uppmärksamhet i Sverige
bl.a. från Almquists och Geijers sida. L. var medl.
av nationalförsamlingen 1848. — ”Oeuvres
com-plètes” utgåvos 1844—47, ”Oeuvres posthumes”
1855—58, ”Oeuvres inédites” 1866. — Litt.: F.
Duine, ”L.”, (1922), ”Essai de bibliographie
de L.” (1923). A.M-n.
Lamenta’bili kallas efter begynnelseorden
Pius X:s dekret mot modernismen (se d.o.) av
3Z? 1907. Latinsk text med tysk övers, i
”Rund-schreiben unseres heiligsten Vaters Pius X.”,
2 (1916). S.N.
Lamente’ra (lat. lamenta’ri, klaga), högljutt
el. överdrivet klaga.
Lameth [lamä’t]. 1) Charles Malo
Fran-Qois de L., greve, fransk revolutionspolitiker
(1757—1832). Urspr. militär, deltog L. i
nordamerikanska frihetskriget, valdes 1789 till
adelsdeputerad och anslöt sig i
nationalförsamlingen till vänstern. Nära lierad med
brodern, emigrerade L. 1792 och hemvände under
konsulatet. Han efterträdde 1829 sin bror L.2)
som mot Karl X oppositionell deputerad. B.
— 777 —
— 778 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
