Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landskapskonst, -måleri - Landskapslagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSKAPSLAGAR
En sida ur östgötalagen, i handskrift från 1300-talet.
Kungliga biblioteket.
fortsattes av Turner. Redan före denne hade i
England en kraftfull, stundom storslagen 1.
börjat framträda (Wilson m.fl., i Sverige Elias
Martin). En förberedelse till romantiken
bildade ruinlandskapet, likaså berglandskapet, som
under 1800-talets förra del med förkärlek
omhuldades (i Sverige C. J. Fahlcrantz; i Tyskland
A. Achenbach o.a. Düsseldorfmästare, H. Gude
m.fl.). För romantikerna blev landskapet —
liksom redan för Rousseau — framförallt ett
uttryck för själsstämningen. I Frankrike
representeras le paysage intime av Barbizonskolan
(se d.o.). Från denna såväl som från realismen
och friluftsmåleriet utgick impressionismen (se
d.o.), för vilken intrycket i momentan
belysning blev det avgörande. Expressionismen har
därifrån återgått till det blott antydande,
stundom (ss. kubismen) med matematiskt
begränsade ytor (färgplan). På sina håll har den
östasiatiska 1. (se Kin a, konst, och Japan,
konst) inverkat i stiliserande riktning, stundom
med omvänt perspektiv. Slutl. har ”den nya
sakligheten” återgivit 1. något av realismen och
detaljstudiet. — Litt.: J. Gilbert, ”Landscape
in art before Claude and Salvator” (1885);
G. Lanoè, ”Histoire de 1’école fran^aise de
paysage” (2 bd, 1901—05); F. Rosen, ”Die Natur
in der Kunst” (1903); Johanna de Jongh, ”Die
holländische Landschaftsmalerei” (1905); L.
Hourticq, ”Le paysage fran^ais de Poussin å
Corot” (1926). E.W.
Landskapslagar, medeltida uppteckningar av
de rättsregler, som gällde i de forna sv. och
danska landen el. landskapen (se d.o.). Med
någon utvidgning av begreppet 1. kunna även de
samtida lagarna för tingsförbunden i Norge
räknas hit. Alla de större landskapen ägde egna
rättsuppteckningar. Äldst äro de norska Borga-,
Eidsiva-, Gula- och Frostatingslagarna (alla från
1100-talet), något yngre äro de danska Skåne-,
Själlands- och Jydske lagarna (förra hälften
av 1200-talet), till uppteckningen yngst de sv.
Västgöta- (1220-talet), Östgöta- (efter 1285),
Upplands- (1296), Smålands-,
Södermanna-(1327), Dala-, Hälsinge- och Västmannalagarna
(före 1347). Urkunderna omtala även 1. (leges
terræ) för Närke och Värmland, men dessa ha
gått förlorade. Fristående ställning intog
Gotlandslagen (slutet av 1200-talet) av mycket
ålderdomlig prägel. Se art. om de olika lagarna.
I föreliggande skick äro flertalet privata
uppteckningar. Jydske lov, Upplands- och
Söder-mannalagarna ha dock fått kungl. bekräftelse.
L. äro i sitt slag enastående i det västerländska
kulturområdet och av utomordentlig vikt för
rätts-, språk- och litteraturhistorien, för den
— 813 —
— 814 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
