Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lang, Andrew - Lang, Arnold - Lang, Cosmo Gordon - Lang, Josef - Langa - Langaard, Borghild - Langaardska samlingen - Langare - Langas - Langbehn, Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANGBEHN
Maria Stuart (”The mystery of Mary Stuart”, 2
ed. 1904), en monografi över Homeros (1906)
och övers, av Iliaden
och Odysséen, till
i England mycket
populära barnböcker.
Sin största betydelse
hade dock L. som
etnolog och
religionshistoriker. I sina
av fackvetenskapen
länge alltför litet
uppmärksammade
undersökningar om
religionernas
uppkomst och historia
(”Custom and myth”, ny uppl. 1904, ”Myth,
ritual and religion”, 2 bd, ny uppl. 1906, ”The
making of religion”, 2 ed. 1900) förfäktade L.
bl.a. sina åsikter om den s.k. urmonoteismen hos
naturfolken och blev en föregångare till den
moderna skola, vars främste målsman är pater
W. Schmidt (se denne). — Litt.: Monogr. av
G. Gordon (1928). Th.P.
Lang, Arnold, schweizisk zoolog (1855—
1914), prof, i fylogeni i Jena 1887, i zoologi och
jämförande anatomi i Zürich 1889. L:s
förf.-skap omfattar huvudsaki. jämförande anatomi,
embryologi och ärftlighetslära. Bland L:s
skrifter märkas ”Die Polycladen” (i ”Fauna und
Flora des Golfes von Neapel”, 11, 1884) och
”Lehrbuch der vergleichenden Anatomie der
wirbellosen Tiere” (4 bd, 1888—94). O.C-n.
Lang [läg], Cosmo Gordon, ärkebiskop
av Canterbury (f. 1864). Son till en präst inom
den skotska
presbyterianska kyrkan,
blev L. efter studier
i Glasgow och Oxford
1894 fellow vid
Mag-dalen college i
Oxford. Efter några år
som kyrkoherde i
Portsea blev han
1901 suffraganbiskop
i Stepney (inom
Londons stift) och tillika
canon vid S:t Paul’s
cathedral, och 1908
ärkebiskop av York. 1928 efterträdde han R.
Davidson (se denne) som ärkebiskop av
Canterbury. En högkyrkoman av äldre typ, har
L. med moderation och klokhet fullföljt sin
företrädares politik att utan brytning med
statsmakten i görligaste mån hävda kyrkans
självbestämningsrätt. Y.B.
Lang, Josef, tjeckisk harpist (f. 1865),
anställd i Hovkapellet i Stockholm 1886—1924,
lärare i harpspelning vid Konservatoriet 1895—
98. N.B.
Langa, lämna; överräcka från hand till hand
— Langa brännvin, driva olaglig handel
med brännvin, vartill langare, person, som
mera yrkesmässigt bedriver dylik håndel.
Langaard [-går], Borghild, f. Bryhn, norsk
operasångerska (f. 1883), elev av Gina Oselio,
Nina Grieg och Mühlen i London. L. debuterade
1906 på en Griegkonsert i Oslo och 1907 på
Nationalteatret och sjöng s.å. på Covent garden
i London, där hon bl.a. sjungit Venus, Fricka
och Brünhilde. Hon har senare gästat
operorna i Stockholm, Wien, Budapest och Chicago
samt konserterat i Skandinavien och Amerika.
V.F.
Langaardska samlingen bildar i
Nasjonalgal-leriet, Oslo, den förnämsta delen av det äldre
tavelmåleriet, med särsk. värdefulla holländska
bilder (Rembrandt m.fl.). Den hopbragtes av
Knud Christian Langaard (1849—
1922) och donerades 1909; en annan del av hans
samling tillföll Norsk kunstindustrimuseum.
över L.s. utkom 1913 en beskrivning i 2 bd
av H. Fett m.fl. E.W.
Langare, se Langa.
Langas, långsträckt sjö, genomfluten av
Lule-älv, belägen mellan St. Sjöfallet och
Jaurekas-kaforsen; 375 m.ö.h.; 36 km. lång; 55 kvkm.;
73 m. djup. Regelbunden båttrafik sommartid.
Vid L. ligger Saltoluokta turiststation. S.E-s.
Langbehn [la’gbèn], Julius, tysk
privatlärd (1851—1907), utgav 1890 anonymt boken
”Rembrandt als
Er-zieher”, som redan
följ, år nått ett
30-tal uppl. I reaktion
mot modern
upplys-ningsanda yrkades
här på mera gemyt,
mystik, innerlighet.
Från de ytligare, av
förståndet belysta
skikten i människans
väsen skola vi stiga
ner till de dunkla
djupen, där vi leva
mera på känsla, aning, intuition. Individen
bör leva mera individuellt och personligt.
Folket bör återfinna sin djupaste egenart, sitt
sammanhang med ”jordanden”. En sådan anda
menar L. sig finna i Tyskland, minst i
Preussen, mest i landet mellan Rhen och Elbe, och
överallt särsk. i bondekulturen. Rembrandt
målar plattyskt, säger han; över huvud låter
han skuggorna i dennes målningar
symbolisera den dunkla undergrunden i livet (jfr
At-terboms: ”skugga är med överallt, där något
— 849 —
— 850 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
