Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langbehn, Julius - Langdon, Herbert Stephen - Lange, Algot - Lange, 1. Christian - Lange, 2. Jakob Otto - Lange, 3. Christian Lous - Lange, 1. Carl Georg - Lange, 2. Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANGDON
skall synas och målas”). En böjelse för
konservatism och katolicism, en längtan tillbaka
till medeltiden genomgår hela boken. Mycket
i den sammanfaller med nutida
nationalsocialism, men den ytterligt djupgående olikheten
mot denna antydes genom det nämnda starka
framhävandet av motsatsen mellan preussiskt
och tyskt. Trots en mängd geniala yttranden
tycks boken, efter en exempellös framgång, snart
ha tröttat publiken genom sin mångordighet och
dunkelhet. L:s förkunnelse fick betydelse även
för sv. förf., bl.a. Ola Hansson (se denne).
— Litt.: Monogr. av B. M. Nissen (1926). H.L.
Langdon [lä’r)don], Herbert Stephen,
engelsk assyriolog av nordamerikansk börd
(f. 1876), sedan 1918 prof, i Oxford. L. har
utg. babyloniska och sumeriska religiösa
texter och behandlat frågan om de sumeriska
fruktbarhetsgudinnorna i ”Tammuz and
Ish-tar” (1914). L. förestår sedan 1922
utgrävningarna av Kisj (se d.o.). Th.P.
Lange, Algot, sångare och sånglärare (1850
—1904). L. var anställd vid Sv. teatern i,
Helsingfors 1872—77, vid Stockholmsoperan 1878—
84 samt vid Det kongelige Teater i Köpenhamn
1884—95. Han verkade därefter endast som
sångpedagog; flyttade 1900 till Paris. L. har
utg. skrifterna ”Om sång” (1898) och ”Om
tonbildning i sång och tal” (1900). — Hans hustru
Ina L., f. Forstén (f. 1856), från Helsingfors,
har verkat som pianist och författarinna av
musikbiografier m.m. N.B.
Lange. 1) Christian Christoph
Andreas L., norsk arkivman och historiker (1810
—61), efterträdde 1845 H. Wergeland ss.
riksarkivarie och nedlade ett förtjänstfullt arbete på
ordnande av samlingarna. Han tog initiativ
till utgivandet av dels ”Diplomatarium
norve-gicum” (1849 ff.), dels ”Norske
Rigsregistran-ter”, varav han utgav bd 1 (1861). 1847—52
redigerade L. ”Norsk Tidsskr. for Videnskab og
Litteratur” och var 1849—60 medutg. av ”Norske
Samlinger”. L:s enda större arbete var en norsk
klosterhistoria, ”De norske Klostres Historie i
Middelalderen” (1847, 2 Udg. 1856), ännu av
värde ss. den enda i sitt slag. H.Bg.
2) J a k o b O 11 o L., den föregåendes kusin,
skogsman och politiker (1833—1902), över
jägmästare i Kongsberg 1860—91, stortingsman
1877—79 och 1883—91, president i 1883—84 års
riksrätt, som dömde statsminister Selmer och
hans regeringskolleger, led. av l:a ministären
Steen 1891—93, först ss. led. av statsrådsavd. i
Stockholm, sedan som chef för revisionsdep. Th.
3) ChristianLousL., son till L.l),
pacifist (f. 1869), urspr. lärare men började snart
ägna sig åt fredsrörelsen. L. var 1900-—09
sekreterare i norska stortingets Nobelkommitté
och bibliotekarie vid norska Nobelinst.
Under samma tid var han Norges ombud vid
2:a fredskonferensen i
Haag 1907, i vars
skiljedomsutskott han
insattes. 1909—33
var han
Interparla-mentariska unionens
generalsekreterare
och företog som
sådan resor i så gott
som alla europeiska
länder och U.S.A.
Sedan 1920 bosatt i
Genève, har L. vid flera
tillfällen
represente
rat Norge i Nat. förb:s delegeradeförsamling.
1919 blev han fil. d:r i Oslo (”Histoire de
l’in-ternationalisme”) och erhöll 1921 jämte Hj.
Branting Nobels fredspris. Av L:s övriga arbeten
märkas ”L’union interparlementaire” (1921) och
”Mellemfolkelig politikk 1815—1914” (1925) L.
har även under en följd av år (från 1921) red.
tidskr. ”Bulletin interparlementaire”. S.G-m.
Lange. 1) Carl Georg L., dansk läkare
(1834—1900). Efter läkarexamen i Köpenhamn
och studier i nervpatologi utomlands docent i
detta ämne och från 1877 prof, i patologisk
anatomi och allmän patologi vid Köpenhamns
univ. L. grundade en klinik för
nervsjukdomar och elektroterapi i Köpenhamn. L., som
var huvudred, för ”Hospitalstidende” i ett
flertal år, har bl.a. utg. arbeten över ryggmärgens
och matsmältningsapparatens patologi, om
periodiska depressionstillstånd och om
njutningarnas fysiologi. Gldt.
2) Julius Henrik L., den föregåendes bror,
konstforskare (1838—96), inleder den moderna
konstforskningen i
Norden och står
alltjämt som en förebild
i föreningen av
konsthistorisk analys och
estetiskt
värdeomdöme; den förra utgick
ur hans filologiska
skolning, den senare
ur hans konstnärliga
anlag och den
inriktning i konstens
studium, han fick
under Höyens ledning.
Efter konststudier utomlands blev han 1870
anställd som docent vid Kunstakademiet och strax
därpå vid univ., där han 1888 fick en
personlig professur i konsthistoria, den första i
Skandinavien. Som lärare utövade L. en betydande
verksamhet och bidrog därigenom samt genom
— 851 —
— 852 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
