Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Langevin, Paul - Langfeðgatal - Langfeldt, Einar - Langfjellene - Langgård, Rud - Langhans, Carl Gotthard - Langhans, Paul - Langhoff, Carl Fredrik August - Langjökull - Langkofel - Langland, William - Langle de Cary, Ferdinand - Langleik, langeleik - Langlet, 1. Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANGEVIN
Langevin [läzva’], Paul, fransk fysiker (f.
1872), prof, i allmän och experimentell fysik
vid Collège de France 1909, direktör för École
de physique et chemie sedan 1925. L. har varit
verksam inom en mängd olika områden av
fysiken och utfört talrika arbeten, bl.a. över
sekundär röntgenstrålning, den elektriska
ledningsförmågan hos gaslågor, den kinetiska
gasteorien, elektronteorien för magnetismen,
re-lativitetsteorien m.m. N.R-e.
Langfeögatal (isl., släktregister, genealogi),
användes spec. som namn på en isländsk skrift
(från 1100-talet?), som leder de nordiska
furstarnas anor upp till Oden, i en annan redaktion
ända till Jafet. Liknande teorier framföras av
Snorre. — Litt.: A. Heusler, ”Die gelehrte
Ur-geschichte im altisländischen Schrifttum”
(1908). E.No.
Langfeldt, Einar, norsk fysiolog (f. 1884),
sedan 1925 prof, i medicinsk kemi vid Oslo
univ. L. har särsk. ägnat sig åt
ämnesomsätt-ningsproblem samt skrivit ”Lærebog i
fysiologisk og medicinsk kjemi” (1928). Wk.
Langfjellene, sammanfattande benämning på
v. delen av de sydnorska fjällen. L. börja med
Jotunheimen i n., fortsättas av Filefjeld och
Hardangervidden och sluta i s. med Heine, v.
om Setesdal. Ær.S.
Langgård, R u d Immanuel, dansk tonsättare
(f. 1893), son till den betydande
pianospelaren och pedagogen Siegfried L., var elev av
Joh. Svendsen, senare av Nikisch, Muck och
Fiedler, skrev symfonier, operan ”Antichrist”,
kammarmusik, den symfoniska dikten
”Sfæ-rernes Musik” m.m. E.A.
Langhans, Carl Gotthard, tysk arkitekt
(1732—1808), utbildade sig genom fleråriga
resor, var först verksam i Breslau, där han o.
1770 uppförde det Hatzfeldska palatset i
klas-sicerande stil, och blev 1788 chef för kungl.
byggnadsämbetet i Berlin. Här blev
Branden-burger Tor hans förnämsta skapelse. L. byggde
f.ö. kyrkor och teatrar, liksom sonen Carl
Ferdinand L. (1781—1869), vars mest
berömda byggnad är Das neue Theater i
Leipzig. — Bild se pl. vid art. Byggnadskonst.
E.W.
Langhans, Paul, tysk geograf och kartograf
(f. 1867), anställd vid Perthes geogr. anstalt i
Gotha, grundare och utg. av tidskr. ”Deutsche
Erde” (1902—15) och sedan 1909 utg. av
”Peter-manns Mitteilungen”. L. har utg. talrika
atlas-verk och kartor. [M.P.]
Langhoff, Carl Fredrik August,
friherre, finländsk militär och ämbetsman (1856—
1929), trädde som ung i rysk militärtjänst men
övergick efter en tid till finländska militären
och var bl.a. chef för Finska gardesbataljonen
1897—99. L. blev 1899 chef för Semjonovska
gardesreg. i Petersburg och brigadchef 1904.
1906 utsågs han till ministerstatssekreterare för
Finland och till t.f. kansler för univ.
i’Helsingfors. Tack vare den personliga gunst, L. åtnjöt
hos kejsaren, hade han vissa möjligheter att
värna Finlands rätt och motarbeta
förrysk-ningssträvandena. L:s verksamhet var även till
en början framgångsrik men mötte småningom
allt större svårigheter. Då slutl. rysk domstol
fällde en dom över de lagtrogna led. i Viborgs
hovrätt, avgick L. 1913 och tilldelades härvid
generals rang. L. har skildrat sina upplevelser
som ministerstatssekreterare i memoarverket
”Sju år ss. Finlands representant inför tronen”
(3 bd, 1922—23). E.Ed.
Langjökull, se Island, sp. 71.
Langkofel, se Dolomitalperna.
Langland [läTjland], William, engelsk
förf. (1332—1400), skrev enl. tradition från
1400-talet den religiösa allegoriska dikten ”The
vision of Piers the Plowman”, i sin första
version härrörande från 1362. Se Engelska
litteraturen, sp. 591. A. W-n.
Langle de Cary [lä’gla da kari’],
Ferdinand Louis Armand Marie d e, fransk
militär (1849—1927), officer vid kav. 1869,
överste och inf.-reg.-chef 1895, brigadgeneral 1900,
divisionsgeneral 1906, överförd till reserven
1914. L. deltog med utmärkelse i 1870—71 års
krig, var därefter generalstabsofficer, blev 1908
armékårchef och 1912 led. av högsta
krigsrådet. Vid världskrigets utbrott 1914 inkallades L.
och fick befälet över 4:e armén, som han förde
i slagen vid Neufchateau 23/s—24/s och vid
Mar-ne s.å. samt i Champagneoffensiven 1915. I dec.
s.å. blev L. chef för mellersta armégruppen men
avgick på gr. av sjuklighet i mars 1916. E.Bz.
Langleik, 1 a n g e 1 e i k, folkinstrument av
liggande cittratyp, som förekom i Norge och
Norsk langleik från 16—1700-talen.
Musik-historisk Museum, Köpenhamn.
Danmark redan under 1600-talet och som
fortfarande spelas i Norge. En sv. motsvarighet
är hummel (se Cittra). L. har lång och smal
korpus och vanl. 1 melodisträng och 6—7
ackompanjemangsträngar. — Litt.: H Panum,
”Langelegen som dansk folkeinstrument” (1918).
D.F.
Langlet [laple’]. 1) Emil Viktor L.,
arkitekt (1824—98), utarbetade under en studie-
— 863 —
— 864 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
