Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantbruk el. lanthushållning - Lantbrukets skadedjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTBRUKETS SKADEDJUR
slaktdjur, smör, hudar och talg samt hästar
exporterades. Efter klostrens anläggande voro
munkarna, vilka hade beröring med utlandet,
de, som mest främjade lantbruket genom
införande av förbättrade brukningsmetoder.
Gustav Vasa, själv en framstående lanthushållare,
icke blott förbättrade förvaltningen av
Kronans gods utan använde även stor kraft på att
höja lantbruket i allm., vilket även lyckades.
Reduktionen under Karl XI, vilken gjorde
bönderna mera oberoende av de adliga
godsägarna, var för bondejordbruket främjande men
hade givetvis en motsatt verkan för
storjordbruket. Under 1700-talet ägnades jordbruket
mycken uppmärksamhet, men detta till trots
ökades icke spannmålsskörden och
kreaturs-antalet i samma takt som folkökningen,
utan spannmål måste införas i stigande
mängd. Några förbättringar i
bruknings-sättet förekommo eg. icke. Under
1800-ta-let däremot började Sveriges 1. åter att
kraftigt utvecklas både kvantitativt och kvalitativt.
Uppodlingen av jord hade 1820—1900 sin
glansperiod. Under denna tid ökades .åkerarealen
från 0,85 till 3,so mill. har och är o. 1930 3,8
mill. har. Under första hälften av årh.
förändrades brukningssättet blott obetydligt. I
början på 1800-talet påbörjades det för jordbruket
så betydelsefulla enskiftet, vilket i de bättre
jordbruksbygderna rätt snabbt genomfördes.
Ett mera rationellt växelbruk (se V ä x t f ö 1 j d)
infördes i st.f. det förut rådande sädesbruket
(träda följd av flera års uteslutande
sädesodling). Täckdikning och märgling el. kalkning
ha i stor utsträckning vidtagits.
Konstgödselanvändningen har under senare delen av
1800-talet blivit av stor betydelse och spelar
numera en utomordentligt stor roll i jordbruket.
F.n. (1933) odlas i Sverige nästan all den
brödsäd, som behövs, likaså korn och havre
(infördes icke majs o.a. fodervaror, skulle dock
icke korn och havre räcka till för den nuv.
animaliska produktionen), potatis och
sockerbetor. 1931 användes åkern på följ, sätt i °/o:
träda 6,9, stråsäd 40,9, baljväxter 0,9, potatis
3,5, rotfrukter 3,6, vall, grönfoder m.m. 44,o,
andra växter 0,2. Den starkt utvecklade
foderväxtodlingen sammanhänger med den
intensiva husdjursskötseln. Inom
husdjurssköt-seln har under de senaste 50 åren en kraftig
såväl kvantitativ som kvalitativ utveckling ägt
rum beträffande hästar, nötkreatur, svin och
höns, men kvantitativ tillbakagång för får och
getter. Smör, fläsk och ägg exporteras i
betydande mängder samt i mindre mängder kött av
nötkreatur. Ull däremot importeras.
Egendomsfördelningen var enl. arealinventeringen
1927: småbruk om 0,26—10 har åker 331,968
el. 77,8 °/o av hela antalet jordegendomar och
34,3 % av landets åkerareal; medelstora
egendomar (10—50 har) 87,520, d.v.s. 20,4% av
antalet med 45,4 °/o av åkerarealen; stora
egendomar (över 50 har åker) 7,664 el. 1.8 °/o av
antalet med 20,i °/o av åkerarealen. Under de
senaste årtiondena har en av Staten
understödd strävan att bilda småbruk (egnahem)
medfört styckning av många större
egendomar. Föreningsrörel&en har under senare tid
alltmera utvecklats, särsk. för förädling jämte
försäljning av lantbrukets produkter
(andels-mejerier, andelsslakterier, andelsbrännerier),
inköpsföreningar, låneföreningar
(hypoteksför-eningar) m.fl. — Litt.: H. Juhlin-Dannfelt,
”Lantbrukets historia” (1925). Hj.P.
Lantbrukets skadedjur höra i långt
övervägande grad till insekterna, och i allm. är det
dessas larver, som utgöra de eg. skadedjuren.
Ingen del av växten går fri för insekternas
angrepp, och den skada, de årl. i Sverige
tillskynda jordbruket, kan uppskattas till
millioner kr. Av l.s. tilldraga sig de på sädesslagen,
betorna och kålväxterna den största
uppmärksamheten. Flera av dem angripa många olika
växtslag, och detta gäller i sht om de på
rötter o.a. underjordiska växtdelar levande, ss.
knäppare-Iarverna (”rotmaskar”, se K n ä
p-pare), larverna av flera slags jordflyn (se
A g r o t i s) och ollonborrelarverna
(”fetpöl-sor”, se Ollonborrar) m.fl. — Sädesslagen
hemsökas av flera flug- och myggarter, ss.
kornmyggan, vetemyggan (se Gallmyggor),
frit- el. slökornflugan och vitaxflugan (se
Fritflugor). Sädesslagens rötter angripas,
utom av de ovan nämnda ”rotmaskarna” m.fl.,
av mikroskopiskt små rundmaskar, veteålen (se
d.o.). Av fodergräsens skadedjur drager
framförallt gräsflyet (se d.o.) uppmärksamheten
till sig ss. ett av n. Sveriges svåraste skadedjur.
På timotej avgnagas axen fläckvis av larven
till timotejflugan (se d.o.). Klövern angripes
stundom av en sjukdom (”klövertrötthet”),
förorsakad av små rundmaskar, klöverålen (se
d.o.). Betblasten angripes ofta av larverna till
en art skinnarbaggar (se d.o.) och av larver
till betflugan (se d.o.). På undersidan av
buck-liga och krusiga blad el. på toppskott av
betorna leva ofta massor av den kolsvarta
bet-bladlusen. Betornas rötter hemsökas ej sällan
av betålen (se d.o.). — Kålväxter av alla slag
(huvudkål, blomkål, rovor, kålrötter, raps m.fl.)
angripas av många olika skadeinsekter.
Rötterna genomdragas av talrika, brunaktiga
gångar, förorsakade av larverna till kålflugan. I
gallbildningar på rötterna leva kålgallvivelns
larver (se K å 1 v i v 1 a r), och fröna inuti skidorna
förtäras av larverna till den blygrå rapsviveln.
— 881 —
— 882 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
