Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantkrigsrätt - Lantmannaförbundet - Lantmannakooperation - Lantmanna- och borgarepartiet - Lantmannapartiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTMANNAFÖRBUNDET
dettas krigsstyrkor el. försvarsåtgärder. Innan
bombardemang av befästa orter påbörjas, skall
i allm. motståndarna varskos och det tillses,
att byggnader, som tjäna religiöst, konstnärligt
el. vetenskapligt ändamål, historiska
minnesmärken, sjukhus m.fl. vårdanstalter såvitt
möjligt skonas, för så vitt de ej användas för
krigsändamål. Utskrivande av penninggärder
ss. bestraffning el. hämnd för privatpersoners
gärningar förbjudes. Däremot få krigsgärder
påläggas efter skriftlig order av högsta
befälhavaren, men vid uttagandet måste följas
tidigare vid skatteåsättanden i landet tillämpade
grunder. Landområde, som varaktigt besatts,
har den nya makthavaren både rätt och plikt
att övertaga förvaltningen av. Förnödenheter
må rekvireras för ockupationsarméns behov,
men de skola betalas kontant el. med
skuldförbindelser. Av enskilds egendom må endast
transportmedel (se A n g a r i e r ä 11)
beslagtagas, men de skola återlämnas vid
fredsslutet jämte gottgörelse. Bryter stat el. något dess
krigsfolk mot dessa regler, blir staten
skade-ståndsskyldig. Något medel att utkräva
sådant skadestånd omnämnes dock ej i
reglementet och saknas i verkligheten. Genom en
Haagkonvention 1925 förbjödos kvävande el.
giftiga gasers el. vätskors samt skadegörande
bakteriers användande ss. stridsmedel. På gr.
av erfarenheterna från världskriget utarbetades
å en konferens i Genève 1929 nya regler om
sårades, sjukas och krigsfångars behandling vid
krig. Reglerna ha dock ännu ej allmänt
antagits, bl.a. ej av Sverige. För luftkriget
föreligga jämväl förslag till internationella
bestämmelser, ej heller dessa antagna av de olika
staterna. Jfr Sjökrigsrätt. E.K.
Lantmannaförbundet, se Sveriges
lantmannaförbund.
Lantmannakooperation [-Jo’n], se
Kooperation, sp. 1,026—28.
Lantmanna- och borgarepartiet är namnet på
högerpartiet i A.k. Det bildades vid början av
1912 års riksdag genom sammanslagning av de
två förutvarande högerpartierna:
Lantmannapartiet och Nationella framstegspartiet. Genom
namnvalet ville man markera, att såväl
stadsbor och herremän som bönder skulle
inrymmas inom partiet, och att den tidigare i sv.
politik så betydelsefulla och ödesdigra
splittringen mellan stads- och
landsbygdsrepresen-tanter för högerns del upphört. Ordf, under
1912 års riksdag var hemmansägaren C.
Persson i Stallerhult. Fr.o.m. 1913 har såväl det
formella som reella ledarskapet tillkommit
konteramiral A. Lindman. Partiet var, då det
bildades, A.k:s näst största parti och har
bibehållit denna ställning utom vid 1914 års
se
nare riksdag, då det var störst. Dess numerära
utveckling framgår av följ, siffror: 1912: 65
medl., 1914: 86; 1915: 86; 1918: 59; 1921: 70;
1922: 62; 1925: 65; 1929: 73; 1933: 58. I allt
närmare samarbete med F.k:s högerparti har
förts en moderat konservativ politik. Särsk.
har partiet varit markerat försvarsvänligt och
i näringsfrågor sökt åvägabringa skydd och
stöd åt produktionen, ej minst åt jordbrukets.
Partiets ledning handhaves av ordf, i spetsen
för ett förtroenderåd, 1933 bestående av 9 led.
och 5 suppl. E.Ths.
Lantmannapartiet, parti i riksdagens A.k.
1867—1911. Efter representationsreformens
genomförande 1866 var det en allmän
förhoppning, att söndringens tid skulle vara förbi i
sv. politik. Åtskilliga av reformens
motståndare, ävensom medborgargrupper, vilka ställt
sig kritiska till ministären De Geers tullpolitik,
kunde dock med skäl väntas komma att bilda
basen för en opposition. Det ekonomiska
läget var även dåligt. Dessa faktorer förklara
de partibildningar, som 1867 uppstodo. Då den
nya riksdagen sammanträde 1867, samlades
representanter, som i ståndsriksdagen tillhört de
regeringsvänliga grupperna, och sökte under
två möten på Hotel Suède (17/i och 19/i)
åstadkomma en sammanslutning till regeringens
skydd. Försöket lyckades såtillvida, som
utskottsvalen fullkomligt utföllo efter deras
önskan. Ett resultat av Suède-mötena blev det s.k.
Ministeriella partiet, sedermera spefullt kallat
Intelligensen (se d.o.) och därefter mestadels
Centern. Suède-mötena kommo emellertid
mycken ovilja åstad; hos greve Arvid Posse
samlades redan 18/i och följ, dagar ett antal bönder,
som tillhört den moderat konservativa
riktningen i bondeståndet, samt några konservativa
godsägare och uppgjorde med Suède-partiets
konkurrerande valsedlar. Ur dessa
sammankomster utvecklade sig snart en fastare
sammanslutning. Efter förberedande möten u/2
med godsägaren Emil Key och 21/2 med Posse
som ordf, blev partiet 10/3 formligen
konstituerat vid ett möte på De la Croix’ hotell med o.
60 närvarande. Härvid valdes en styrande
kommitté och antogs ett av Key uppgjort program.
I detta påyrkades bl.a. ”ett tidsenligt,
huvudsaki. på allmän värnplikt byggt
försvarssystem”, effektivt och sparsamt genomfört; ”en
mera rättvis och jämn fördelning, alla
samhällsklasser emellan, av beskattningen” i
allm. samt särsk. lindring i skjuls- och
väg-hållningsbesvären; vidare krävdes reform av
bank- och kreditlagstiftningen samt
framförallt sparsamhet med statsmedlen och
förenkling av förvaltningen. I tullfrågan, som utan
tvivel spelat stor roll för partiets bildande, ut-
— 895 —
— 896 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
