Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lapptrumma, troll- el. spåtrumma - Lappträsk - Lapptyg - Lapptåtel - Lappuggla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPTRÄSK
Lapptrummor. 1—2 ramtrumma av Åseletyp, över- och undersida, 3 skåltrumma av Luletyp,
botten.
rianter haft ett s. och ett n.ö.
utbredningsområde, skåltrumman ett centralt till n. (Lule och
Torne lappmarker jämte angränsande delar av
Norge). Trumskinnet, av renhud, prydes av ett
stort antal med tuggad albark målade fig.,
vilka i en mångfald olika kombinationer
återgiva lapparnas hela föreställningsvärld; de
bevarade 1. utgöra sålunda verkliga urkunder. På
undersidan äro de flesta 1. behängda med
tenn-trådslindade remmar, bärande rasslande
metallsmycken o.a. smärre föremål av magisk
karaktär. Som trumpinne använde man en T-formig
hammare av snidat renhorn och som visare en
ring el. ringknippa, stundom en figur av horn el.
metall (enl. gamla källuppgifter föreställande en
groda). Vid trummandet hoppade visaren omkr.
på det vibrerande trumskinnet, och sedan
nåi-den försatt sig i ett extatiskt tillstånd, tolkade
han gudarnas vilja alltefter visarens gång
mellan de olika figurerna och tecknen. L.
utvecklades alltmer till ett allmänt
spådomsred-skap, och till sist hade så gott som varje lapsk
familjefar sin trumma. Den kristna missionen
förde emellertid ett intensivt utrotningskrig mot
trummagien, och under prästernas
visitations-resor tvingades lapparna vid risk av stränga
kropps- och fängelsestraff och även dödsstraff
att lämna ifrån sig sina trummor, vilka därpå
brändes el. på annat sätt förstördes. Först på
1700-talet lyckades det att officiellt utrota 1.; på
undangömda ställen i de inre, sydligare
lappmarkerna kvarlevde dock trummagien i
hemlighet ända till mitten av 1800-talet. Av de en
gång så talrika 1. finnas endast 75 kända äkta
ex. i behåll (dessutom ett mindre antal
imita
tioner och förfalskningar), vilka äro spridda
över hela Europa, bevarade i museer el. i privat
ägo. E.M-r.
Lappträsk, kommun i Nylands län, Finland,
n. om Lovisa stad; 331 kvkm.; 5,172 inv. (1931),
övervägande svensktalande (2,451 finsktalande
1930). Mdn.
Lapptyg, se J a k 11 y g.
Lapptåtel, Vahlo’dea atropurpu’rea (Aira
atropurpurea; Holcus atropurpureus), är ett
flerårigt, 1,5—3,5 dm. högt, löst tuvat gräs med
2—6 cm. lång, äggformig vippa. L.
förekommer mindre allmänt på fuktiga ängsmarker i
n. Sveriges fjälltrakter. A.V-e.
Lappuggla, Strix lappo’nica, av fam. ugglor,
är ljusgrå med grov, mörk vattring och
längs-gående mörka fläckar. Längd 60—70 cm.
Honan är större än hannen. Den förekommer i
Lappuggla på marken. Framför synes en unge.
— 947 —
— 948 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
