Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lapsk mytologi - Lapskoj(s) - Lapsus - Lapua - Laputa - Lapworth, Charles - Lapväärtti - Lar - Lara, Los infantes de - Larache, al Araïsch - Laralia - Laramie - Larbaud, Valéry
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARBAUD
för en primitiv mannatro. Ett viktigt
källmaterial erbjuder lapptrumman (se d.o.).
Av lapparnas gudomligheier äro de flesta
el. måhända alla resultat av korsningar
mellan inhemska och lånade föreställningar.
Inhemska äro måhända J u b m e 1 (fi. Jumala)
och åskan, T i r m e s, ss. dyrkat väsen. Urspr.
drag ha även de s.k. a k k o r n a (av alcka,
gumma, hustru), av vilka den populäraste,
S a r-a k k a, som man föreställde sig boende
under eldstaden, mottog de flesta böner och
offer. Made r-a 11 j e och Made r-a k k a,
vilka urspr. betecknade jordens fader och
moder, motsvaras av det hos många folk
förekommande paret av skapelsegudar. Den
högste guden, Radie n-a 11 j e (”Gud
fader”), på trummorna ofta avbildad som tre,
och hans son Radie n-K i e d d e äro en
reminiscens av den kristna
treenighetsföreställ-ningen. Himmelsgudinnan Rananeida är
även sannolikt ett lån från kristen
Mariadyr-kan men med drag även från den fornnordiska
fruktbarhetsgudinnan. Ett fornnordiskt lån är
även V ä r a 1 d e n-o 1 m a i (”världens man”),
som i samband med renskötseln dyrkades som
fruktbarhetsgud. Bakom honom skymtar
nordbornas Frej. Liksom dessa satte Frejkulten i
förbindelse med heliga bilder och stenar, ha
även lapparna förlagt offret till denne gud
(”Storjunkaren”) till stenseitarna (se ovan).
I äldre källor omtalas Tors beläte, utskuret i
trä och med hammaren som attribut. Denne i det
gamla Norden mycket populäre gud dyrkades i
Lappmarken både som åskgud(H o r a-g a 11 e s),
sc m slår ihjäl både människor och troll med sin
hammare, och som fruktbarhetsgud. Om hans
mäktiga ställning i l.m. vittnar, att han än i
dag uppträder i lapska sagor. I det
underjordiska R u t-a i m o (”Rutos värld”) bodde
Ruto, till vilken man offrade för sjukdomar.
Flera drag hos honom visa på lån från den
germanske dödsguden Oden. — I lapparnas
dödstro har åtskilligt av kristet gods
insmugit sig. Man skiljer på två dödsriken, ett för
dem, som varit gudarna lydiga, och ett längst
inne i jorden för de onda. Därjämte tror man
liksom forntidens germanska folk på de
dödas hemvist i heliga berg och sjöar. En
sammanblandning föreligger här liksom i
fornnordisk mytologi med tron på naturväsen (älvor,
huldror, ”underjordiska” etc.), av lapparna
kallade s a i v o-folket. De mera utvecklade
dödsrikesföreställningarna äro lån från de
germanska grannarna. Vanligast är, liksom en
gång förhållandet var även hos dessa, att man
föreställer sig de döda boende i graven. —
Litt.: J. A. Friis, ”Lappisk mytologi, eventyr
og folkesaga” (1871); K. Krohn, ”Lappische
Beiträge zur germanischen Mythologie” (i
”Fin-nisch-ugrische Forschungen”, 6, 1906); E.
Reu-terskiöld, ”Källskrifter till lapparnas mytologi”
(1910), ”De nordiska lapparnas religion” (1912);
H. Rosén, ”Om lapparnas
dödsrikesföreställ-ningar” (i ”Fataburen”, 1919); K. B. Wiklund,
”Olof Rudbeck d.ä. och lapptrummorna” (i
”Rudbecks-studier”, 1930) samt densammes
redaktion av äldre sv. källskrifter ang. lapparna i
”Sv. landsmål”, 17 (1897—1909). S.L-d.
Lapskoj(s) (eng. lobscouse), maträtt,
bestående av tärningar av (vanl. salt) kött och fläsk,
sammankokta med potatis och försatta med
lök och peppar. Wk.
Lapsus (lat., eg.: glidande, fall), fel av
förbiseende el. vårdslöshet; misstag. — Lapsus
ca’-lami, skrivfel; l. li’nguæ, felsägning; l.
memo’-riæ, minnesfel.
Lapua [la’poa], se L a p p o.
Laputa [eng. uttal lapjöTa], kallades i
”Gul-livers resor” av Swift (se denne) ett rike, som
beboddes av vetenskapsmän, löjliga genom
överdrivet skarpsinne och för mycken lärdom.
A.W-n.
Lapworth [lä’pQäp], Charles, engelsk
geolog och paleontolog (1842—1920), prof, i
geologi vid Mason college, sedermera univ. i
Birmingham, 1881—1914. L:s forskargärning var
framförallt ägnad studiet av graptoliterna,
såväl deras organisation och utveckling som
deras geologiska förekomst i stort antal zoner
(c:a 40) i den siluriska lagerserien. K.A.G.
Lapväärtti [la’pvärti[, se Lappfjärd.
Lar, ap-art, se Gibboner.
Lara, Los infantes de, spansk legend
om sju prinsar av Lara, som under grymma
släktfejder av sin morbror förrädiskt
överlämnas åt morerna och av dem dödas, varpå deras
avhuggna huvuden läggas fram för den fångne
fadern. Denna legend har givit upphov till en
mängd spanska romanser och utländska, särsk.
franska, bearbetningar. — Litt.: G. Paris,
”Poè-mes et légendes” (1900). J.V.
Larache, al Araisch, hamnstad i spanska
Marocko, vid floden Lucus’ mynning i Atlanten;
16,518 inv. (1930), därav c:a 7,000 européer.
Flygstation. I närheten ligga resterna efter den
gamla staden Lixus. M.P.
LaraTia, se Compitalia och L a r e r.
Laramie [lä’rami], stad i s.ö. Wyoming, U.
S. A., vid L. river; 8,609 inv. (1930). L. är
beläget vid Union-Pacific-järnvägen, 2,200 m.ö.h.,
vid foten av L. mountains. Statsuniv. (grundat
1887; 1,225 studenter 1932) och lantbruksinst.
Oljeraffinaderier, cementfabriker och
järnvägs-verkstäder. M.P.
Larbaud [larbå’], V a 1 é r y, fransk förf. (f.
1881), framträdde 1911 med romanen ”Fermina
— 953 —
— 954 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
