Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lassen, Niels - Lassen, Vilhelm - Lassen peak - Lasserre, Pierre - Lasso - Lasso, Orlando di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LASSEN
straffrättsliga bidrag, ”Dokumentsfalsk” (1873),
”Afpresning” (1883), ”Begrebet efterfölgende
Meddelagtighed” (1886). E.K.
Lassen, Vilhelm Herman, dansk politiker
(1861—1908), blev 1889 red. av ”Aalborg
Amts-tidende”, som han
med talang och
energi efter hand gjorde
till Venstres
huvudorgan. Som talare,
skribent och agitator
var han klar och
skarp, en typisk
för-ståndspolitiker. Radikal som sin
läromästare Hörup, men
inställd på reformer,
i sht en
småbrukarevänlig jordpolitik,
blev han efter hand en av J. C. Christensens
förnämsta medarbetare, 1901—08 medl. av
Fol-ketinget, 1905—08 finansminister; flera viktiga
lagar bära hans namn, och han förberedde
tullreformen 1908. — L:s hustru, Alexandra Karen
Marie L. (1864—1921), fortsatte hans
verksamhet som red. och tidn.-utg. och var 1920
—21 medl. av Landstinget; hon utövade särsk.
genom sin nära vänskap med J. C. Christensen
under en följd av år indirekt stort inflytande
på dansk politik. Fl.D.
Lassen peak [Iä’san pik], vulkan, se
Kalifornien, sp. 981.
Lasserre [lasä’r], Pierre, fransk kritiker
(1867—1930). L. studerade urspr. filosofi men
blev 1907 fil. d:r på en litteraturhistorisk avh.,
”Le romantisme fran^ais”, där han hävdade,
att den franska romantiken, skapad av den
tyskpåverkade Rousseau, inneburit ett
ödesdigert brott i den klassiska franska traditionen.
L:s tes hade mindre betydelse för forskningen
än för den franska kulturdebatten. I den
polemik, som följde, deltog L. med ”La doctrine
officielle de 1’université” (1912). Urspr. nära
ansluten till FAction fran^aise (se d.o.), skilde
sig L. i viss mån från denna organisation
under senare delen av sitt liv, som främst var
ägnad studier över Renan (”Renan et nous”,
1923, ”La jeunesse d’E. Renan”, 1925). Bland
L:s kritiska arbeten märkas ”Chapelles
littérai-res” (1920), ”Cinquante ans de pensée
fran^ai-se” (1922) och ”Trente ans de vie littéraire”
(1929). H.E.
Lasso (spa. lazo, av lat. la’queus, ögla), en
lätt sammandragbar kastsnara, allmänt använd
av boskapsherdarna i Syd- och Nordamerika
för infångande av kreatur och hästar. L., som
är 10—15 m. lång och tvinnad av senor el.
fibrer, svänges före kastet över huvudet, medan
En tjur infångas med lasso av en cowboy.
en ända är fastgjord vid sadeln. L. användes
även av indianer på slätterna, men torde
sannolikt ha införts till Amerika av européerna. L.
brukades vid jakt redan av assyrier och
egypter, liksom av skyter och hunner för att ta
fångar. I Ungern är den alltjämt i bruk. L.
är också känd bl.a. från nordasiatiska folk och
lapparna, från Kamerun, Filippinerna och
Ce-lebes. G.B-r.
Lasso, Orlandodi, nederländsk tonsättare
(1532—94), jämte Palestrina och Vittoria den
störste musikern
under slutet av
1500-talet. L. var korgosse
vid Nikolauskyrkan
i Mons men kom
tidigt till Italien, där
han en kort tid var
kapellmästare i Rom
(Laterankyrkan).
1556 kallades han av
hertig Albrekt V
av Bayern till
hovkapellet i München,
vars ledning han
övertog 1560. Hans kompositioner omfatta icke
mindre än c:a 2,000, i de flesta fall
utomordentligt värdefulla musikverk, däribland ett stort
antal mässor, motetter, passioner, magnificat,
chansoner, madrigaler, vilaneller, Lieder m.m.
Höjdpunkten nådde han i ”Magnum opus
mu-sicum” (utg. av hans släkt 1604) och i sina
gripande botpsalmer (tr. 1584); i dessa
kompositioner visar sig L. som en utomordentligt
allsidig musiker, väl bevandrad i alla tidens
musikaliska stilarter, djup i sin inspiration, ofta
dristigt experimenterande och härigenom
föregångsman i den börjande oppositionen mot
medeltidens stilideal. I jämförelse med
Palest-rinas har L:s musik en egenartat energisk,
stundom helt dramatisk faktur och är mera
kantig och sparsammare i verkningsmedlen i
sin melodik, därmed tydligt visande hän på
hans nordeuropeiska ursprung. — Sami. uppl.
hos Breitkopf & Härtel. — Litt.: A.
Sand-berger i ”Ausgewählte Aufsätze zur Musikge-
— 999 —
— 1000 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
