Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lathyrus - Lati - Laticauda - Latier - Latifundium - Latimer, Hugh - Latin - Latinæ feriæ - Latinamerika - Latinare - Latiner el. latier - Latingymnasium - Latini, Brunetto - Latinlyceum - Latinläroverk - Latino sine flexione
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LATHYRUS
La’thyrus, växtsläkte, se V i a 1 s 1 ä k t e t.
Lati, numism., se L a t s.
Laticauda [-au’-], giftsnoksläkte, se
Havs-ormar.
La’tier, se L a t i n e r.
Latifu’ndium (plur. -ia, lat.), större
lantegendom; särsk. beteckning för de fornromerska,
hu-vudsakl. av patricier innehavda storgodsen,
uppkomna genom enskildas övertagande av ager
pu’blicus (se d.o.). L. bidrogo kraftigt till det
självägande bondeståndets undergång, och
reformförsök kröntes icke med framgång (jfr
Bonde, sp. 538, och Gracchus). Under
kejsartiden innehades 1. ofta av kejsaren och
hans familjemedl. och förvaltades av
prokura-torer. W.N.
Latimer [lä’tima], H u g h, engelsk kyrkomän
(1490—1555). Till en början motståndare till
reformationen, vanns
H. för densamma och
blev, i sht sedan han
1535 utnämnts till
biskop av Worchester,
en av dess främsta
ledare i England. Då
han emellertid icke
ville underskriva de
av parlamentet 1530
antagna s.k. ”sex
artiklarna”, vilka
stadfäste flera katolska
läropunkter, tog han
avsked från sitt ämbete och blev insatt i
To-wern. Frigiven vid Edvard VI :s tronbestigning
T547, då även ”de sex artiklarna” s.å.
upphävdes, fortsatte L. sin reformatoriska verksamhet,
tills han under den blodiga Marias förföljelser
fick beträda bålet. L. utövade stort inflytande
framförallt ss. predikant. — Litt.: Biogr. av R.
W. & A. J. Carlyle i ”Leaders of religion”
(1905). K.G-w.
Lati’n, se Latinska språket.
Lati’næ fe’riæ (se Feriæ), var en för hela
Latium gemensam urgammal förbundsfest på
Albanerberget till ära för Jupiter Latiaris.
Festen blev romersk nationalfest och firades årl. i 4
dagar kort efter ämbetsårets begynnelse. E.L-m.
Latinamerika, se Latinska Amerika.
Latinare, person, som ägnar sig åt el. är
skicklig i det latinska språket; lärjunge på
latinlinjen vid allmänt lärov. — L a t i n i s e’r a, ge
latinsk form åt. — L a t i n i’ s m, latinsk
språkegenhet.
Lati’ner el. 1 a t i e r, inv. i det forna Latium
(se d.o.), utgjorde jämte den umbrisk-sabelliska
folkstammen den indoeuropeiska
huvudstammen i Italien och bebodde området mellan
Ti-ber, Anio, Apenninerna och Tyrrhenska havet
till Circei (La’tium anti’qua). Ang. l:s språk,
se Latinska språket. W.N.
Latingymnasium, en av gymnasiets (se d.o.)
två bildningslinjer med följ, fasta ämnen:
kristendom, modersmål, latin, franska, historia med
samhällslära samt tillvalsämnen. Jfr
Undervisningsväsen. W.N.
Lati’ni, Brunett o, florentinsk ämbetsman
(1210?—94). L. flydde 1260 undan
ghibelliner-nas tyranni till Frankrike, där han på franska
skrev det encyklopediska verket ”Livre dou
trésor”, varur Dante hämtat mycket. 1266, då
guelferna fått övertaget i Florens, återvände L.
dit och blev en mycket betrodd man. Hans
lärodikt ”11 tesoretto” är påverkad av ”Roman
de la rose” (se d.o.). Dante säger sig ha lärt
av L., huru man vinner odödlig ära, och han
har i L. tydl. haft en lärare och faderlig vän;
f.ö. försätter han L. bland sodomiterna i
”Inferno”. — Biogr. av Th. Sundby (1869). J.V.
Latinlyceum, den ena av lyceets (se d.o.) tre
bildningslinjer med följ, fast ämnen:
kristendom, modersmål, latin, historia med
samhällslära, franska samt tillvalsämnen. Jfr
Undervisningsväsen. W.N.
Latinläroverk, högre allm. lärov. med latin
ss. undervisningsämne.
Lati’no sine flexio’ne, ett försök av G. Peano
(se denne) att ombilda latinet till internationellt
hjälpspråk (se Världsspråk). I anslutning
till Leibniz’ ”De grammatica rationale” (utg.
1903), vari förordas en rationell förenkling av
latinets grammatik, föreslår Peano att använda
de latinska orden men utan böjning. Av subst.
användes ablativ sing., av adj. likaså och alltid
maskulinform (servus^servo, homo^homine;
bonus^bono, gravis>grave), av verben impera
tiv (amare>ama, ire>i). Böjning förklaras
onödig; dock får subst. flertalsändelsen -s, om
intet räkneord el. dyl. visar, att det är flertal.
Verbets tidsformer uttryckas ej, om satsen
innehåller tidsbestämmelser ss. då, nu, i går, i
morgon; men saknas sådana, uttryckes
förfluten tid genom e och tillkommande tid med i
framför verbstammen (jag älskar, me ama;
älskade el. har älskat, e ama- skall älska, i
ama-har gått, e i-, skall gå, i i). På detta språk har
Peano sedan 1903 utg. ett flertal matematiska
avh., och det har bl.a. använts av Krakows
observatorium i dess ”Acta astronomica”. L.s.f.
är sålunda det första konstruerade hjälpspråk,
som på allvar använts för vetenskapligt bruk
utan behov av översättning för att bli förståft.
Ss. ledsagande text till matematiska formler är
det också användbart, men frånvaro av all
böjning och alla moderna språkliga uttrycksmedel
gör det tungt, onyanserat och ofta
svårbegripligt, i det man icke alltid kan gissa sig till
vil
— 1011 —
— 1012 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
