Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Latrin - Latro - Lats - Lats (mynt) - Latta - Lattaquié - Lattra - Latvija - Lau - Laub, Thomas Linnemann - Laube - Laube, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LATRIN
Latri’n (lat. latri’na, tvättställe, avträde, till
lava’re, tvätta), blandning av människans fasta
och flytande spillning. L. uppgår pr år och
person till c:a 450 kg., varav 400 kg. urin och
50 kg. fasta exkrementer med en
växtnärings-mängd av c:a 4 kg. kväve, 1,2 kg. fosforsyra
och 1 kg. kali. L. är som gödselmedel snabbt
verkande. I städerna tillvaratog man förr 1. i
täta kärl och transporterade den oblandad ut
på landet. Numera inblandas vanl. torvmull,
vilket sker ant. i klosetten (torvmullsklosetter)
el. senare, varvid torvmullspudrett erhålles.
Denna innehåller c:a 1% kväve, 0,5%
fosforsyra och 0,3 % kali och användes som gödsel,
särsk. inom trädgårdsodlingen men även inom
lantbruket. Vattenklosetter inmonteras numera
i hastigt tempo icke blott i städerna utan även
mångenstädes å landsbygden, varvid 1. utspolas
i kloakledningarna medelst c:a 100 gånger sin
egen volym vatten. Hj.P.
Latro, se D i s m a s.
Lats, se L a t h s.
Lats (plur. lati), myntenhet i Lettland,
införd 1922 = 100 santimi = 1 Schweizer-franc
= 0,-2 kr., motsvarande 0,2903220 guld. Av silver
förekomma nominalerna 2, 1 och % 1. N.L.R.
Latta (eng. lath, ribba), även 1 a 11 r a,
benämning på träribbor, som ombord användas
t.ex. till garnering i lastrum el., tillfälligt
fast-gjorda i vanten, för personalen att stå på vid
anbringandet av vevlingar (se d.o.). Ä
segeljakter instoppas ofta tunna 1. i för ändamålet
sydda fickor i vissa segel för att hålla segelytan
vid aktra liket väl utspänd. H S-k.
Lattaquié [-kje’], stad i Syrien, se L a d
i-k i j e.
Lattra, se Latta.
La’tvija, lettiska namnet på Lettland.
Lau, s:n i Gotlands s. hd, invid kusten, n.n.ö.
om Hemse; 27,ss kvkm., därav 26,34 land; 501
inv. (1933; 19 inv. pr kvkm.); 11,os kvkm. åker
(1927; 41,9% av landarealen), 7,22 kvkm.
skogsmark. I kyrkan finnas rester av en romansk
anläggning; större delen är i 1200-talets
över-gångsstil. Skeppet är en hall med 9 valv. Två
eleganta portaler synas vara arbeten av Lafrans
Botvidsson (se denne). Bland inventarierna
märkas en romansk dopfunt samt vackra
trä-sniderier, krucifix, altarskåp m.m. — Pastorat:
När och L., S. kontraktet, Visby stift. S.;E.W.
Laub [-åu-], Thomas Linneman n,
dansk musikhistoriker (1852—1927), elev av
Köpenhamns musikkonservatorium, organist vid
Helligaands Kirke i Köpenhamn och vid
Holmens Kirke (1891—1925), fick stor betydelse
genom sina studier över äldre folkmusik och
kyrkomusik, vilkas resultat han meddelade dels
i sina böcker (bl.a. ”Musik og Kirke”, 1920), dels
genom sina uppl. av danska folkvisor och
kyrkosång. L. har inlagt stora förtjänster
genom sina försök att föra den danska folkvisan
tillbaka till dess urspr., medeltida gestalt och
genom sitt arbete på att införa den stilrena och
rytmiskt riktiga koralen i den danska kyrkan;
som tonsättare uppträdde han (jämte Carl
Nielsen) med en rad ”Viser”, i vilka han med
avgjord framgång anslår den enkla och naiva
Lieder-stilen från Schulz’ och Kunzens tid. L:s
arbete på alla dessa områden väckte mycket
motstånd (som ännu för koralernas
vidkommande icke är brutet) men har i sin kärna visat
sig vara sunt; utan tvivel skall framtiden följa
honom på de vägar, han anvisat, och betrakta
honom som en av de mést betydande
musikforskare, Danmark ägt. E.A.
Laube [läu’ba], tysk benämning på arkadgång
i husens nedersta våning, som öppnar sig åt
gata el. torg; jfr L o g g i a. E. W.
Laube [läu’ba], Heinrich, tysk förf. (1806
—84). Helt ung greps L. av tidens
revolutionära idéer och skrev
bl.a. tendensromanen
”Das junge Europa”
(3 bd, 1833—37).
Som så många andra
av periodens förf,
trakasserades han av
censuren och
ådöm-des två gånger
frihetsstraff. Mot slutet
av 1840-talet övergav
han politiken för
teatern. 1849—67 ledde
han på ett
förtjänst
fullt sätt Wiens Burgtheater. Efter en kort
mellantid vid Leipzigs Stadttheater återvände han
till Wien, där han verkade ss. teaterledare och
förf, till sin död. Som regissör vinnläde sig L.
särsk. om samspelet, medan det dekorativa
mindre intresserade honom. Han skrev även en
mängd historiska skådespel, som i sin torra
imitation av Schiller äro litterärt obetydliga,
ehuru de röja den drivne teaterteknikern. Mot
slutet av sitt liv återvände L. till berättande
diktning; särsk. odlade han den historiska
romanen. Sina erfarenheter som teaterman
nedlade han i ”Das Burgtheater” (1869), ”Das
nord-deutsche Theater” (1872) och ”Das Wiener
Stadt-Theater” (1875). En kritisk uppl. av L:s
”Gesammelte Werke” utgavs av H. H. Houben
i 50 bd 1908—10. — Litt.: H. H. Houben, ”H.
L:s Leben und Schriften” (1906); R. Junack,
”H.L:s Entwicklung zum Reformator des
deut-schen Theaters” (1922); Marie Krammer, ”H.
L.” (1926). A.Bd.
— 1031 —
— 1032 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
