Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laudon (Loudon), Ernst Gideon - Laue, Max von - Lauediagram - Lauenburg - Lauesen, Marcus - Laufenburg - Lauffer, Otto - Laumontit - Launay, Nicolas de - Launay, Vicomte de - Launay, Louis Auguste Alphonse de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAUE
befälet mot turkarna och erövrade Belgrad.
Följ, år blev L. överbefälhavare för alla
Österrikes stridskrafter men dog strax därefter. P.S.
Laue [låu’a], Max von, tysk fysiker (f. 1879),
prof, i teoretisk fysik vid univ. i Zürich 1912,
i Frankfurt a.M. 1914,
i Berlin 1919. L. har
bidragit till teorien
för
elektromagnetis-men och till
relativi-tetsteorien. Mest
berömd är han för sina
undersökningar över
röntgenstrålning och
kristallstruktur. L.
framkastade 1912 den
geniala idéen att
använda kristaller ss.
gitter för att påvisa
röntgenstrålarnas interferens. Riktigheten av
hans idéer bekräftades genom försök av W.
Friedrich och P. Knipping. Därmed erhölls det
avgörande beviset för att röntgenstrålningen är
av elektromagnetisk natur, medan samtidigt en
metod dels att studera kristallernas struktur,
dels att analysera röntgenstrålningen erhölls.
För dessa utomordentligt fruktbärande arbeten
erhöll L. 1914 års Nobelpris i fysik. Bland L:s
skrifter märkas ”Das Relativitätsprincip”
(1911), ”Die Relativitätsthebrie” (1921; 2 Aufl.
1923), ”Die Interferenz der Röntgenstrahlen (i
Ostwalds ”Klassiker”, 204, 1923). N.R-e.
Lauediagram [låu’a-], ett diagram, som
er-hålles vid fotografisk upptagning av det
inter-ferensfenomen, som kommer till stånd, då en
röntgenstråle får passera genom en kristall. L.
är uppkallat efter upptäckaren M. v. Laue. Jfr
Kristallanalys. N.R-e.
Lauenburg [låu’anbork]. 1) Förutvarande
hertigdöme i Niedersachsen, sedan 1876
tillhörande preussiska prov. Schleswig-Holstein,
beläget n. om Elbe, ö. om Hamburg; 1,182
kvkm., 58,220 inv. (1930). L. är ett rikt
jordbruksdistrikt. Den forna huvudstaden L. vid
Elbe är ändpunkt för Elbe-Trave-kanalen. —
L. kom efter Henrik Lejonets fall till huset
Askanien, lydde 1203—24 under konung
Valdemar Sejr av Danmark och utgjorde från 1260
ett särsk. hertigdöme Sachsen-L., under huset
Askaniens äldre linje, till vilket den saxiska
kurfurstevärdigheten var knuten till 1356. Vid
huset Sachsen-L :s utslocknande 1689 anmälde sig
ett flertal arvingar. Ur tronstriden utgick Georg
Vilhelm av Lüneburg-Celle ss. segrare. Efter hans
död tillföll landet 1705 Hannover. 1803—13 var
landet besatt av fransmännen, kom 1815 till
Preussen men lämnades av detta till Danmark
mot utbyte av Svenska Pommern. Efter
dansk
tyska kriget ingick L. 1865 personalunion med
Preussen, inträdde ss. särsk. stat i Nordtyska
förbundet och Tyska riket men införlivades
1876 med Preussen. F.Ss;[jB.]
2) Stad i n.ö. Pommern, vid Leba, 25 km.
från kusten; 17,160 inv. (1930). Av stadens
gamla befästningar kvarstår en betydande
murrest med två torn jämte Tyska ordens slott
(från 1300-talet); S:t Jakobskyrkan visar
sen-gotisk stil. F.Ss;E.W.
Lauesen [läH’-], Marcus, dansk förf. (f.
1907), har skrivit den intressanta sönderjydska
släktromanen ”Og nu venter vi paa Skib” (1931;
sv. övers, s.å.) och byskildringen ”En Mand og
hans Fjende” (1932). P.R-tv.
Laufenburg [lauTanbork], stad i kantonen
Aargau, Schweiz, vid Rhen; 1,564 inv. (1920).
Badort. Elektrisk kraftstation (70,000 hkr.). M.P.
Lauffer [låuTar], Otto, tysk
folklivsforska-re och arkeolog (f. 1874), prof, vid univ. i
Hamburg, förestår sedan 1908 det historiska
museet där. L., som är en ledande forskare inom
tysk etnologi, utmärker sig för en sällsynt bred
och allmän förtrogenhet med sitt mångsidiga
ämnes skilda grenar, och hans verk
”Nieder-deutsche Volkskunde” (1917; 2 Aufl. 1923)
utgör en ypperlig allmän framställning av
nord-tyskt folkliv. Ett värdefullt stycke tysk
kulturhistoria är även hans arbeten över de tyska
hustypernas uppkomst och utbredning, ”Das
deutsche Haus in Dorf und Stadt” (1919) m.fl.
S.L-d.
LaumontFt, miner., en zeolit (se d.o.) med
kemisk sammansättning CaO.Al2O3.4SiO2.4H2O,
kristalliserande i vita monoklina prismor, som
redan i torr luft förlorar vatten och faller
sönder till ett vitt pulver. L. bildas genom
omvandling av bl.a. fältspat och har anträffats i
Sverige i Falu gruva och vid Margaretelund
(Stockholms län). K.A.G.
Launay [lånä’], Nicolas de, fransk
grafiker (1739—92), var sin tids förnämste
koppar-stickare-reproduktör och torde även själv ha
ritat en mängd bilder, särsk. ill. och vignetter;
har bl.a. stuckit i koppar N. Lafrensens goacher.
E.W.
Launay [lånä’], Vicomte de, pseud. för
franska författarinnan Delphine de Girardin (se
denna).
Launay [lånä’], Louis Auguste A
1-phonse de, fransk geolog (f. 1860), prof, vid
École des mines och generalinspektör för
bergverken, har särsk. behandlat mineralstatistik
och mineraltillgångarnas nationalekonomiska
betydelse; han har även studerat de svenska
järnmalmsförekomsterna. Bland hans utg.
skrifter må nämnas en mycket förtjänstfull
”Géo-logie de la France” (1921). K.A.G.
— 1035 —
— 1036 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
