Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurell, Hugo - Laurencin, Marie - Laurens, Jean Paul - Laurent, Auguste - Laurent, François - Laurent, Pierre Alphonse - Laurent-Eynac (Laurent Eynac) - Laurentiska skölden, Laurentiska urbergsplatån (-området) - Laurentius, Den helige (Sankt Lars) - Laurentius Andreæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURENCIN
im Lungenfeld, Mediastinum und Zwerchfell
un-ter normalen Verhältnissen und bei gewissen
krankhaften
Zustän-den” (i ”Acta
radio-logica”, 1927), ”Om
abnorma statiska
cir-kulationsf enomen
och därmed
sammanhängande sjukliga symptom” (i
”Uppsala läkareför:s
förhandlingar”, s.å.),
”Röntgenologische
Herzstudien” (därst.
1928), ”Om akuta
bukfall, framförallt
från röntgenologisk synpunkt” (i ”Sv.
läkartidningen”, 1930), ”Ein Beitrag zur Deutung der
sog. Ringschatten in den Lungen” (i ”Acta
radiologica”, 1929). L.E-g.
Laurencin [låräså’], Marie, fransk
målarinna (f. 1885), har skapat sig ett namn ss. en
fantasirik konstnär i expressionistisk riktning
genom tavlor i olja och akvarell samt grafiska
blad, utfört ritningar till kostymer för teatern
m.m. E.W.
Laurens [lårä’], Jean Paul, fransk målare
(1838—1921), uppehöll historiemåleriet ss. dess
siste betydande representant i Frankrike, med
realistisk noggrannhet, dramatiska, (gärna
hemska) motiv och ofta dyster färggivning. I
Panthéon, Paris, finnas t.ex. ”Den heliga
Geno-vevas död”; i Luxembourgsaml. ”Robert den
frommes exkommunicering” m.m. L. har också
utfört talrika teckn. och etsningar, bl.a. till
Thomas a Kempis och ”Faust”. Richard Bergh
var L:s’ lärjunge. — Två hans söner ha också
framgångsrikt uppträtt som porträttmålare
(Paul Albert L., f. 1870, och Jean
Pierre L., f. 1875). E.W.
Laurent [lårä’], A u g u s t e, fransk kemist
(1807—53), prof, i Bordeaux 1838, anställd vid
myntverket i Paris 1848. L. nedlade ett
betydelsefullt arbete på ordnandet av de organiska
föreningarna efter enhetliga grundsatser och
klarlade därvidlag begreppet substitution. För
de organiska föreningarnas klassifikation
utvecklade han jämte K. F. Gerhardt den s.k.
typteorien. L. var även den förste, som utredde
begreppen molekyl, atom och ekvivalent. Lj.
Laurent [lårä’], F r a n o i s, belgisk
historiker och rättslärd (1810—87), 1836—82 prof, i
Gent. I besittning av en stor arbetsförmåga och
stark litterär författarlust, har L. efterlämnat en
mycket omfattande produktion, men den
hastiga arbetstakten har satt sina märken i
bristande noggrannhet. L. utgav bl.a. ”Histoire du
droit des gens” (18 bd, 1851—70), ”Principes
de droit civil” (33 bd, 1869—78) ”Avent-projet
de revision du code civil” (6 bd, 1882—85). E.K.
Laurent [lårä’], Pierre Alphons e,
fransk officer och matematiker (1813—54), har
bl.a. funnit (1843) en efter honom benämnd
serieutveckling för entydiga analytiska
funktioner i ett ringformigt område. H-r.
Laurent-Eynac [lårä’-äna’k], urspr.
Laurent Eynac, fransk politiker (f. 1886),
advokat, flygare under världskriget, deputerad
1917, sekreterare under fredskonferensen i
Paris 1919, understatssekreterare för flygväsendet
1921. L.-E. tillhör gruppen ”radikala
vänstern”, vars ordf, han tidvis varit. Under en
lång följd av år har denna grupp bildat tungan
på vågen mellan vänster- och centerpartier i
deputeradekammaren, och L.-E. har varit medl.
i skiftande ministärer, än mer moderat, än mer
radikalt betonade. Han har därvid varit
understatssekreterare för luftförsvaret, tills han i
Daladiers ministär 1933 tilldelades ministeriet
för post, telefon och telegraf. G.Liv.
Laure’ntiska skölden, Laurentiska
urbergsplatån (-o m r å d e t), se C
a-n a d a, sp. 69, och Nordamerika.
Laure’ntius, Den helige (Sankt Lars),
var enl, legenden (återgiven i ”Fornsv.
legen-darium”, 1, i ”Sami. utg. af Sv.
fornskriftsäll-skapet”, 2, 1847, och förk. i ”Legender från
Sveriges medeltid”, 1917) ärkediakon i Rom,
då han 258 led martyrdöden under kejsar
Va-lerianus’ förföljelse. Påven Sixtus II skall ha
befallt L. att åt de fattiga utdela kyrkans av
myndigheterna eftertraktade skatter; tillfrågad
om dessa, pekade L. på de fattiga, varefter
han brändes till döds på ett halster över sakta
eld. Redan 330 byggdes över L:s’ grav
kyrkan San Lorenzo fuori le mura. Senare
invigdes till hans ära ett flertal kyrkor i Rom
och annorstädes, i Norden bl.a. domkyrkorna
i Lund (jfr Finn) och Uppsala och S:t Lars
kyrka i Visby. L. avbildas ss. en ung man
med ett halster vid fotterna el. i handen (el.
ock med kyrkokärl och guldmynt på ett fat).
Hans helgondag (”Larsmässa”) är 10/8. L. är
skyddspatron för kockar, bagare och
brandsoldater samt, emedan han enl. legenden
skyddade kyrkornas böcker och kärl, för bibliotek;
anropas till hjälp mot skärseldens kval. —
Litt.: E. Jörgensen, ”Helgendyrkelse i
Danmark” (1909). A.M-n.
Laure’ntius Andre’æ, reformator,
kyrkopolitiker (o. 1470—1552), blev efter studier i Skara
och Uppsala kanik i Strängnäs, studerade
sedan i Rostock och Leipzig, där han blev mag.
1498, och besökte Rom 3 gånger, senast 1509;
betydelsefull blev den förtrogenhet med
kanonisk rätt och den romerska kurians praxis,
— 1039 —
— 1040 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
