Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurentius Andreæ - Laurentius Jonæ (Lars Johansson) Gestritius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURENTIUS JONÆ
Den helige Laurentius. Relief i Lunds
domkyrka av Adam van Düren.
han därunder förvärvade. Efter hemkomsten
avancerade han till arkidiakon (ärkedjäkne)
i Strängnäs och övertog som sådan efter
biskop Mattias’ avrättning 1520 stiftets ledning.
Under befrielsekrigets slutskede trädde han i
beröring med Gustav Vasa, var sedan 1523
anställd som konungens sekreterare, snart även
med plats i rikets råd, och blev, oberoende av
titlar, sin herres mest betrodde, f.ö. rikt
lönade rådgivare. Hans insats i 1520-talets
ny-daningsarbete ger honom en plats bland
Sveriges stora statsmän. L. A. hade i Strängnäs
tagit intryck av Olaus Petris evang.
förkunnelse och förmedlat dennes bekantskap med
konungen. Närmast intresserade honom väl
oppositionen mot kurians anspråk men de
kyrkopolitiska möjligheter, den luterska
åskådningen gömde, förde honom till ett djupare
studium därav, vilket gjorde honom till dess
övertygade anhängare. Ingalunda fri från
personlig maktlystnad, utvecklade L. A. i de
kyrkopolitiska förvecklingarna en hänsynslöshet
och kraft, som gjorde honom framför andra
hatad av de gammaltroende. Bakom L. A:s
verksamhet, som man visserligen ej kan i
detalj följa, skönjes en genomtänkt kyrklig
åskådning och ett klart syfte att grundlägga
en evang. nationalkyrka med bevarat episkopat
ss. garanti för kyrkans självständighet. I ett
berömt brev till Vadstenaklostret 21/2 1524
formulerade han sitt reformatoriska
kyrkopro-gram och drog därav de ekonomiska
konsekvenserna om statens rätt att beskatta kyrkan.
Samarbetet med konungen kulminerade i de
revolutionerande avgörandena på riksdagen i
Västerås 1527, vilka fingo sin kyrkliga
komplettering på det av L. A., nu som ärkedjäkne
i ärkestiftet, ledda kyrkomötet i Örebro 1529.
Motsatsen mellan L. A:s nationalkyrkliga mål
och de nya principer i fråga om
kyrkostyrelsen, som konungen började tillämpa, gjorde
slut på samarbetet mellan dem. Vid
ärkebi-skopsvalet 1531 blev L. A. förbigången; s.å.
måste han lämna sekreteraresysslan liksom
ar-kidiakonatet i Uppsala. Helt utanför
händelsernas gång stod han dock icke. Omsider
ledde konungens retliga misstänksamhet och nya
inflytelser till en våldsam brytning. På en
herredag i Örebro vid nyårstid 1540
anklagades L. A. och Olaus Petri för högförräderi och
dömdes till döden. Rättegången var ett rent
spegelfäkteri, och de dömde benådades
omedelbart, men mot dryga böter, som kostade
L. A. nästan hela hans förmögenhet. Sina
återstående år tillbragte han i tillbakadragenhet i
Strängnäs. Litterärt var L. A. föga verksam; hans
enda utg. skrift är ”Een kort underwisning om
troona och godha gerningar” (1528), vilken
liksom hans ämbetsskrivelser är hållen i ett
rent och uttrycksfullt språk, översättningen
av N.T. (1526) dirigerades av L. A., men längre
än till granskning av arbetet torde hans direkta
medverkan ej ha sträckt sig. — Litt.: C. H.
Rundgren, ”Minne af kyrkoreformatorn L. A.”
(i ”Sv. akad:s handl.”, 1894); N. Lindqvist,
”Ett bidrag till kännedomen om L. A:s
härkomst och studier” (i ”Hist. tidskr.”, 1917),
”Studier över reformationstidens bibelsvenska”
(1918), ”översättaren av N.T. 1526” (i ”Arkiv
för nordisk filologi”, 1929—30); J. Palmér,
”Reformatorerna och översättningen av N.T.
1526”, (1926); H. Holmquist, ”Sv. kyrkans
historia”, 3 (1933); jfr litt. till art.
Laurentius Petri. R.H-m
Laure’ntius Jonæ (Lars Johansson)
Gestritius, präst och psalmförf. (d. 1597),
— 1041 —
— 1042 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
