Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Laurentius Jonæ (Lars Johansson) Gestritius - Laurentius Nicolai (Lars Nilsson, Klosterlasse) - Laurentius Paulinus Gothus - Laurentius Petri (Nericius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAURENTIUS NICOLAI
kyrkoherde i Resele, sedan i Härnösand. Av
L. J:s andliga sånger, övers., bearbetningar och
original, utgåvos några 1591, andra 1619 med
titeln ”Någre psalmer, andelige wijsor och
loffsonger”. S.N.
Laure’ntius NicolaT (Lars Nilsson),
vanl. kallad Klosterlasse (1538—1622),
var f. i Oslo, studerade vid katolska högsk.,
bl.a. i Louvain, och inträdde 1564 i
jesuitorden. Av ordensgeneralen sändes han 1576 till
Sverige för att verka för katolicismen och
började här sin propaganda i protestantisk
förklädnad. Johan III upprättade för honom ett
kollegium i det forna gråmunkeklostret på
Rid-darholmen, och L.N. drev med framgång sitt
omvändelseverk, tills han avslöjade sig som
stridslysten papist och framkallade en våldsam
förbittring, som tvang honom att 1580 lämna
landet. Efter att ha verkat vid olika
jesuitkollegier, bl.a. i Braunsberg, hamnade han i Riga,
där Gustav II Adolf efter stadens erövring 1621
påträffade honom och det enl. jesuitiska
uppgifter kom till ett dramatiskt uppträde mellan
dem. — Litt.: A. Brandrud, ”Klosterlasse”
(1895); A. Perger, ”Jesuiterpateren Laurits
Nielssen” (1896). R.H-m.
Laurc’ntius Pauli’nus Gothus (”från
Östergötland”), ärkebiskop (1565—1646), brorson
till Laurentius Petri
Gothus, studerade vid
det av Johan III
grundade
Stock-holmskollegiet, där
han blev adjunkt
1587, erhöll under
treårigt uppehåll i
Rostock (från 1588)
sin eg. utbildning,
promoverades 1592
till fil. mag. i
Helm-stedt, fungerade som
aktuarie vid Uppsala
möte 1593, kallades s.å. till prof, i logik i
Uppsala, övergick 1594 till lärostolen i astronomi,
var 1600 promotor vid den första kända
fil.-mag.-promotionen i Sverige, utnämndes s.å.
till prof, i teologi, förflyttades i onåd av Karl
IX 1606 till Uppsala-Näs’ pastorat men
återvann genom sin tillfredsställande tydning av
en uppträdande komet (”Cometoscopia”, tr.
1613) konungens ynnest, utnämndes 1608 till
biskop i Skara, 1609 till biskop i Strängnäs,
blev teol. d:r 1617 och utnämndes 1637 till
ärkebiskop. L. P. G. är en av det sv. kulturlivets
förgrundsgestalter under 1600-talets förra hälft.
Utbildad till teolog under det slutande
1500-talets bittra konfessionella strider, intog han
en strängt ortodox ståndpunkt, vilken
ytter
ligare skärptes genom den trånga ensidighet,
varmed han under sin Rostock-lärare David
Chytræus’ ledning tillägnat sig den från P. de
la Ramée utgångna filosofiskt-pedagogiska
åskådningen. Hans flitiga förf.-skap rörde sig
huvudsaki. på det praktiskt-teologiska
området; hans huvudverk är ”Ethica christiana” (7
d., 1617—30), ett kolossalt, encyklopediskt
arbete, som ger en samlad framställning av den
kristna livs- och statsåskådningen från
sv.-protestantisk synpunkt; ett sammandrag
därav är den kateketiska handledningen
”Thesaurus catecheticus” (1631), som intar en
rangplats i 1600-talets kateketiska litteratur. Sin
största betydelse har L. P. G. haft på den
kyrkliga organisationens och undervisningsväsendets
område. Kraftfull i sin ämbetsgärning intill,
stundom över, självrådighetens gräns, skapade
han en förebildlig ordning i Strängnäs stift
genom sina stiftskonstitutioner (före 1624) och
utbildade prästmötesinst. till ett verksamt
medel för prästbildningens höjande; genom nitiskt
övervakade katekesförhör förkovrades
församlingarnas kristendomskunskap, och även
läskunnigheten spreds inom stiftet. L. P. G:s’ arbete
för folkundervisningen är epokgörande. Hans
omvårdnad om det högre
undervisningsväsendet kulminerade i organiserandet av gymnasiet
i Strängnäs 1626, vars studieplan präglades av
hans gedigna men i teologien bundna
lärdoms-nit. I det allmänna politiska och kyrkliga
lagstiftningsarbetet deltog han flitigt. På gr. av
sitt mindre aggressiva uppträdande i striden
om Consistorium generale (se d.o.) föredrogs
han vid ärkebiskopsutnämningen 1637 av
regeringen framför den mer betydande
Rudbecki-us. I sitt nya ämbete ådagalade han trots sin
höga ålder samma verksamhetslust som förut
och utsträckte sina visitationsresor ända till
Torneå. Men inom domkapitlet liksom inom
det akad. konsistoriet förmådde han ej göra
sin myndighet gällande som i Strängnäs, och
upprepade konflikter fördystrade hans
levnads-afton. — Litt.: H. Lundström, ”L. P. G.”
(3 bd, 1893—98). R.H-m.
Laure’ntius Petri, Sveriges förste luterske
ärkebiskop (1499—1572), yngre broder till Olaus
Petri, f. i Örebro (därav hans tillnamn N e r
i-c i u s, ”från Närke”), över hans ungdom
vilar dunkel; med säkerhet möter hans namn
första gången 1527, då han på kungl.
bekostnad sändes att studera vid tyska univ., bl.a.
Wittenberg, men sannolikt har han redan
tidigare studerat där. Efter hemkomsten blev han
skolmästare i Uppsala och valdes på ett
kyrkomöte i Stockholm 1531, sannolikt under
påtryckning av Gustav Vasa, till innehavare av
ärkebiskopsstolen; därigenom att han invigdes
— 1043 —
— 1044 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
