Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lavettage el. lavett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAVETTAGE
Fig. 2. Självsänkande lavettage.
Fig. 3. Pivålavettage.
Rekyl inom lavetten infördes genom blockets
uppdelning i en fast del, släpan, och en rörlig
(rekylerande) del, släden el. överlavetten:
s 1 ä p-1. (fig. 1), där rekylrörelsen sker i en
riktning, som bildar vinkel med kärnlinjens.
En avart av denna typ är det självsänkande 1.
(fig 2), där eldröret under rekylen nedsänkes
i skyddat läge. Nästa steg i utvecklingen var
införandet av eldrörsrekyl och därmed av
vag g-1., där eldröret rekylerar i en med
kärn-linjen parallell riktning i en vagga el.
rekylmantel, en l.-typ, som förekommer vid de flesta
moderna pjäser. För vinnande av smidigare
sidriktning (även horisonten runt)
konstruerades p i v å-1. (fig. 3), mest använt vid marin-
och luftvärnspjäser. Pansrade fästningspjäser
ha ofta tor n-1., där sidriktningen sker genom
kringvridning av själva tornet med
pansarkalotten. — De rörliga 1. ha urspr. utvecklats ur
block-1., som för transport försågos med hjul,
vilka i början avtogos vid skjutning, men som
sedermera fingo sitta kvar under eldgivning:
h j u 1-1. (fig. 4, 5 m.fl.). Blocket förlängdes
Fig. 4. Hjullavett med lavettrekyl (stelt
system).
Fig. 5. Hjullavett med eldrörsrekyl (elastiskt
lavettage).
till en lavettsvans, som vid transport
uppbröstades på en föreställare (se d.o.). Finkalibriga
pjäser försågos redan tidigt med bärbara
1., vanl. av trefots- stundom av block-l:s typ
(se fig. vid Kulspruta och
Granatkastare). Vissa tyngre pjäser, avsedda att
transporteras på motor- (band-) fordon el.
järnvägsvagnar, konstrueras för eldgivning från
själva transportmedlet: motor- (band-)
och järnväg s-1. (se fig. vid
Artilleripjäs och Järnvägsartilleri). För att
eldröret skall kunna inriktas, måste det kunna
Fig. 6. Höjdriktinrättningar.
vridas såväl i höjdled som i sidled i
förhållande till de fasta el. på marken vilande
delarna av 1. (höjd- och sidriktning ”inom
lavetten”). Lavetten är därför i regel uppdelad i 3
delar: underlavett, överlavett och
vagga. Vanl. sker höjdriktningen genom
vaggans vridning i vertikalplanet (kring
tappar) i förhållande till överlavetten och
sidriktningen genom överlavettens vridning i
horisontalplanet (kring en pivå) i förhållande till
underlavetten (fig. 5). Inriktningen utföres me-
Fig. 7. Olika system för sidriktning inom
lavetten.
delst höjd- och
sidriktinrättning-a r (fig. 6 och 7) samt med hjälp av r i k t m
e-del (se d.o.). Moderna fältlavetter ha ofta
”delad svans” (ty. Spreizlafette, fra. biflèche),
varigenom sidriktfältet kan ökas från 5 å 8°
till 50 å 60°. Rörliga luftvärnskanoner (se d.o.)
ha vanl. ett slags pivå-1., som i eldställning
vilar på 3 el. 4 i marken förankrade balkar och
som medgiver sidriktning horisonten runt.
— 1069 —
— 1070 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
