Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leche, 2. Wilhelm - Lecidea - Lecitin - Lecky, William Edward Hartpole - Leckö - Leclanché, Georges - Le Clerc, Sébastien - Leclerc, Charles Victor Emmanuel - Lecluse, Charles de - Lecocq, Charles - Lecomte, Georges - Leconte de Lisle, Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LECONTE DE LISLE
paleontologien och embryologien som
hjälpmedel, har han i en rad skrifter, ss. i ”Zur
Ent-wicklungsgeschichte des Zahnsystems der
Säu-gethiere” (i ”Zoologica”, 6, 15 och 20, 1895—
1907), behandlat
däggdjurens
odonto-grafi (se d.o.), inom
vilket område L. var
en av samtidens
ledande forskare. L:s
stora kännedom om
däggdjur förskaffade
honom ock
medarbe-tarskap i Bronns
”Klassen und
Ord-nungen”. En varm
anhängare av
descen-densläran, har L. f.ö.
genom sina populärvetenskapliga
föreläsningar och skrifter (bl.a. ”Människan, hennes
uppkomst och utveckling”, 1909; tysk uppl.
1911) bidragit att i Sverige sprida kännedom
om utvecklingsläran. Intresserad av konst,
litteratur och sociala frågor, tog L. initiativet till
bildandet av samfundet S:t Erik och
medverkade i Föreningen för Stockholms prydande
med konstverk, var led. av Arbetarinst:s och
Folkbildningsförbundets styrelser och det
förras ordf. 1897—1922 samt tog initiativet till
sommarkurserna i Stockholm. L. grundade och
utvecklade på ett förtjänstfullt sätt Stockholms
högsk :s zootomiska inst. O.C-n.
LecTdea, växtsläkte, se K a r 11 a v.
Leciti’n, kem., se Fosfatide r.
Lecky [lä’ki], William Edward
Hartpol e, engelsk historiker (1838—1903), f. på
Irland och studerade i Dublin, vid vars univ.
han var nära knuten; 1895—1903
representerade han det i underhuset. L. var liberal
unio-nist; som historiker delade han Comtes och
Buckles positivistiska framstegstro. 1865 hade
han stor framgång med ”History of the rise
and influence of the spirit of rationalism” (2
bd); 1878—90 utkom ”The history of England
in the eighteenth century” (8 bd), bred,
målande, -personlig, efter Macaulays mönster. P.Dhl.
Leckö, kungsgård och slott, se L ä c k ö.
Leclanché [lakläje’], Georges, fransk
fysiker och kemist (1839—87), konstruerade 1877
ett efter honom uppkallat galvaniskt element
(se d.o., sp. 1,123), som f.n. är det mest
använda av alla galvaniska element. N.R-e.
Le Clerc [laklä’r], Sébastien, fransk
grafiker (1637—1714), uppmuntrades av
Ludvig XIV och Lebrun samt blev
hovkoppar-stickare och utförde med stor skicklighet en
mängd sviter och enstaka blad efter egna
teckningar. — Sonen Louis Auguste L.
(1688—1772) blev skulptör och var anställd i
Köpenhamn, t.ex. vid utsmyckningen av
Chris-tiansborg (bl.a. figurerna i paviljongerna vid
Marmorbroen). E.W.
Leclerc [laklä’r], Charles Victor
Emma n u e 1, fransk krigare (1772—1802), blev
under Toulons belägring bekant med Napoleon,
medföljde honom 1796 till Italien och äktade
1797 hans syster Pauline. 1799 deltog L. vid
Na-poleons sida i Brumairekuppen, blev s.å.
generallöjtnant och 1801 befälhavare för armén mot
Portugal. 1802 fick han befälet över exp. till
San Domingo, hade till en början framgång
men måste sen draga sig tillbaka till Tortuga,
där han dog i gula febern. P.S.
Lecluse [lakly’z], Charles de, fransk
botanist, se C 1 u s i u s.
Lecocq [lakå’k], Alexandre Charles, fransk
operettkompositör (1832;—1918), elev av
kon-servatoriet i Paris.
Den första av L:s
operetter var ”Le
docteur Miracle”
(1857), för vilken
han erhöll pris i en
av Offenbach utlyst
tävlan. Med ”Fleur
de thé” (1868) fick
L. sin första riktiga
framgång; ännu
större lycka gjorde ”La
fille de madame
An-got” (1873). Bland
L:s många operetter ha utom de två sistn.
åtskilliga andra givits i Stockholm, ss. ”Les cent
vierges”, ”Giroflé-Girofla”, ”Le petit duc”,
”L’oiseau bleu” m.fl. N.B.
Lecomte [lakå’t], Georges, fransk förf. (f.
1867), framträdde först med ett par
teaterstycken men övergick snart till konstkritik och
(från 1897) till ett romanförf.-skap, i vilket
han, obunden av alla ”skol”-riktningar och i
uttrycklig motsats till intuitivismens och
deka-densens ensidiga individualanalys, framför allt
tar sikte på de allmänmänskliga och sociala
problemen. L:s romaner, som genomgående ha
en satirisk underton, äga sin styrka i den
lysande skildringen av samhälls- och
landskaps-miljöerna. Lff-
Leconte de Lisle [lakå’t da liT], Charles
Marie René, fransk poet (1818—94), den
par-nassiska skolans (se Frankrike, sp. 126)
centrala gestalt, f. på ön Réunion, där fadern
var ämbetsman och plantageägare. Efter en
resa till Indien och Sundaöarna, som L. senare
kom att rikt utnyttja poetiskt, begav han sig
20-årig till Frankrike, studerade grekiska och
historia, hans livs båda stora passioner vid
— 1101 —
— 1102 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
