Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ledfossil - Ledfyr - Ledgalla - Ledgren - Ledgräs - Ledgång - Ledgångssjukdomar - Ledhuvud - Ledhåla - Leding, Ledingslame - Laedkabel el. lotskabel - Ledkapsel - Ledkista - Ledkoraller - Ledkräftor - Ledmotiv - Ledmus - Ledningsförmåga - Ledningsmotstånd - Ledningsnät - Ledningsschema - Ledningsvävnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDFYR
da i en rik och stark utveckling och å andra
sidan kunna sprida sig över vida delar av
jorden, relativt oberoende av yttre förhållanden.
Bland goda 1. kunna nämnas t r i 1 o b i t e r,
Paradoxi’des och Agno’stus, i kambrium,
graptoliter i silur, brachiopoder i
devon och karbon, a m mo n i t er i trias och
jura, musslor av släktet Inoce’ramus och b
e-I e m n i t e r i kritan. — L. äro stratigrafiens
(se d.o.) viktigaste hjälpmedel. K.A.G.
Ledfyr, för navigering i farled avsedd fyr,
i sv. farvatten oftast så anordnad, att den vita
ljussektor, som utvisar farleden, omgives av
varnande sektorer, grön sektor till h. och röd
till v., när man står vänd mot fyren. Se
Fyr. E.Hg.
Ledgalla, se Galla, veter.
Ledgren, trädg., se L e d s k o tt.
Ledgräs, växtart se H i p p u r i s. L.
förekommer även ss. namn på kärrspira (se S p i
r-släktet) och dyfräken (se F r ä k e n). A.V-e
Ledgång, anat., se Led.
Ledgångssjukdomar, se Ledsjukdomar.
Ledhuvud, anat., se Led.
Ledhåla, anat., se Led.
Leding, Ledingslame, se Ledung.
Ledkabel el. 1 o t s k a b e 1, elektrisk kabel,
använd för att i tjocka leda in fartyg i hamn,
genom minfält el. dyl. Då växelström
påsläp-pes den på havsbotten liggande 1., uppstår kring
denna ett kraftfält, som sträcker sig upp till
vattenytan. Ett fartyg, försett med spolar för
mottagning, kan, när det kommer in i
kraftfältet, uppfatta strömintervallerna och med
ledning av mottagaranordningens utslag
bestämma, när det befinner sig rätt över kabeln, och
härefter reglera sin förflyttning. Inseglingen
kan även ske mellan två dylika kablar. På
motsvarande sätt kunna flygplan i tjocka
navigera efter på land utlagda kablar. H.S-k.
Ledkapsel, anat., se Led.
Ledkista, se Flottledsbyggnader.
Ledkoraller kallas sådana barkkoraller, ss.
Isis, vilkas skelett består av omväxlande
kal-kiga och horniga leder. O.C-n.
Ledkräftor, Arthro’straca, en avd. bland de
högre kräftdjuren, kännetecknad bl.a. av att
bröstsegmenten ej äro täckta av en stor,
gemensam sköld. Hit höra m ä r 1 d j u r och 1 i
k-fotingar (se d.o.). E.D-r.
Ledmotiv, mus., beteckning för ett i en
musikalisk komposition (särsk. i opera el.
instrumentalmusik) ständigt återvändande motiv, som
har till syfte att karakterisera personer el.
händelser. Uppfinnandet av 1. tillskrives Wagner,
men tekniken var känd redan före hans tid
(Grétry, Weber); däremot har Wagner i hög
grad utvidgat användandet av 1. i sina operor
(samtidigt med att Berlioz förfäktade dess
användande i programmusiken). L. är här
uttryck icke blott för personer och händelser,
utan också för stämningar och tankar, begrepp
och ting och utgör samtidigt de grundmotiv,
som i urspr. el. varierad gestalt genomtränga
orkesterpartituret. E.A.
Ledmus, se Ledsjukdomar.
Ledningsförmåga, se Elektrisk
ledningsförmåga och
Värmeledningsförmåga.
Ledningsmotstånd, se Elektriskt
motstånd.
Ledningsnät, system av ledningar för
distribution, t.ex. inom ett samhälle, av elektrisk
energi, vatten, gas el. dyl. el. för avlopp. R.L-n.
Ledningssehema, schematisk ritning över ett
ledningsnät (se d.o.) el. över ledningar jämte
tillhörande apparater inom en installation för
elektrisk energi, vatten, gas el. avlopp. R.L-n.
Ledningsvävnad, bot., den komplex av celler,
vars väsentliga uppgift är att i växten kringföra
vatten och däri lösta oorganiska och organiska
ämnen. Ledningsbanorna utgöras av skilda
anatomiska element, som hos högre och lägre
växter förete olika utbildning men i allm. äro
långa, i ledningsriktningen sträckta celler el.
genom sammansmältning av sådana bildade
cellföreningar (se d.o.). I bålen hos vissa
röd-och brunalger uppträda rader av äggvitförande
celler med silformigt genombrutna tvärväggar.
Samlade till strängar, förekomma ledningshyfer
hos en del hatt- och buksvampar. Hos vissa
mossor finnas vattenledande element i form av
långsträckta, om trakeider erinrande celler med
tunna, snett ställda tvärväggar, vilka bilda en
central sträng i stammen och sporkapselns
skaft, och utanför dem silrörsliknande element,
som leda äggvita. En mera typisk och från
andra vävnader skarpare markerad 1.
uppträder dock först hos kärlkryptogamer och
blomväxter. De vattenledande elementen utgöras
här av kärl (se d.o.) och trakeider (se d.o.),
de äggvitledande av silrör (se d.o.). Till dessa
ansluta sig i regel parenkymceller, till de förra
vedparenkym-, till de senare annexceller (se
d.o.) och kambiformceller m.fl., vilka medverka
vid ämnestransporten. I äldre växtdelar äro
kärlen stundom tilltäppta genom tyller, vilka
äro biåslika utbuktningar från angränsande
parenkymceller, och silrören ofta under vintern
satta ur funktion genom bildning av
kallus-plattor (se Kallus). L:s element äro i regel
förenade till strängar, som genomdraga alla
växtkroppens delar, ant. så, att de vatten-, resp,
äggviteledande, var för sig bilda
ledningssträngar ’(kärl- el. hadromsträngar, resp, silrör- el.
leptomsträngar; se Leptom), el. vanl. på
— 1111 —
— 1112 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
