Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leger, Fernand - Legera - Legering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEGERA
kraft och rörelse, når han stundom en viss
storslagenhet, t.ex. i molnformationer och
maskin-rumsinteriörer. E.W.
Lege’ra, framställa en legering (se d.o.).
Lege’ring, tekn., intim blandning av olika
metaller el. av metaller och metalloider, vilken
har metalliska egenskaper (metallglans, god
ledningsförmåga för elektricitet och värme,
smid-barhet m.m.). En 1. med endast 2 beståndsdelar
(komponenter), bortsett från oväsentliga
mängder av föroreningar, säges vara binär, med
3, 4 el. flera komponenter ternär, k v a t
ernär, resp, komplex 1. Vanl. framställas 1.
genom sammansmältning av beståndsdelarna,
genom upplösning av 1.-ämnen i en smält
huvudbeståndsdel el. genom samtidig
utreduce-ring av beståndsdelarna i smält form ur malm.
Blandningen kan dock i vissa fall även
åstadkommas genom diffusion i det fasta tillståndet
(ex. cementering, se d.o.), sammanpressning,
sintring, elektrolytisk utfällning m.m. För att
en 1. skall kunna bildas genom smältning el.
diffusion, måste komponenterna inom något
temp.-område vara lösliga i varandra i de
proportioner, de ingå i blandningen. Detta är
t.ex. icke fallet med järn och bly, vilka äro
fullst. olösliga i varandra såväl i flytande som
fast tillstånd; de kunna blandas med varandra
endast genom mekanisk finfördelning och
lagra sig i smält form efter sin spec. v. Hos de
flesta metallkombinationer förefinns dock en
sådan inbördes löslighet. Så äro t.ex. koppar
och nickel fullst. lösliga i varandra i flytande
och fast tillstånd och bilda i alla proportioner
en fysikaliskt homogen 1., s.k. fast
lösning. Vissa andra metaller, t.ex. koppar och
silver, äro inbördes fullst. lösliga i varandra i
smält form men ha endast begränsad löslighet i
fast tillstånd. En blandning av dylika
komponenter kan alltid hopsmältas till en homogen
smälta, men i fast form kommer 1. inom vissa
gränser för sammansättningen icke att bli
alltigenom likformig, utan den består av två (el.
flera) intimt blandade men fysikaliskt
åtskilj-bara faser av olika sammansättning (fasta
lösningar, rena metaller och metalloider el.
kemiska föreningar). Ofta är lösligheten i det
fasta tillståndet och även den inre
atombyggnaden hos de kristaller och kristallfragment,
av vilka 1. äro uppbyggda, föränderliga med
temp., vilket inom vissa temp.-områden, olika
för olika 1., medför omvandlingar av faserna
och kristallstrukturen. Detta är särsk. fallet
hos de 1., som vanl. användas som tekniska
konstruktionsmaterial. De mekaniska,
fysikaliska och kemiska egenskaperna hos 1., som
ofta väsentligt avvika från de ingående
komponenternas, äro näml., utom av
sammansätt
ningen, i mycket hög grad beroende av deras
struktur. Nu kan man genom mekanisk
bearbetning och särsk. genom värmebehandling
(se d.o.) under på lämpligt sätt avvägda
temp.-förhållanden reglera förloppet av
omvandlingarna och omkristallisationerna på sådant sätt,
att olika strukturformer uppkomma och 1.
därmed, inom de gränser, som betingas av
sammansättningen, antager de för olika tekniska
ändamål lämpligaste egenskaperna. Det
systematiska utforskandet av dessa företeelser hos
metaller och 1. är föremålet för
vetenskapsgrenen metallografi (se d.o.).
Viktigast av alla 1. äro järnets 1. med
kol och ev. andra särskilda tillsatsämnen (se
Järn och stål). — Mycket vidsträckt
användning ha 1. av k o p p a r med zink (mässing,
se d.o.), tenn (brons, se d.o.) samt zink och
nickel (nysilver, se d.o.). Bland övriga
kop-par-1. må nämnas konstantan med c:a 42%
nickel och manganin med c:a 84 % koppar,
12 % mangan och 4 % nickel, vilka användas
till elektriska motstånd, samt monelmetall med
c:a 67% nickel och ofta något järn och
mangan, som har stor hållfasthet och hårdhet. —
En grupp L, som särsk. på senare år fått stor
användning, äro de s.k. 1 ä 11 m e t a 11-1.,
avsedda särsk. som material i
konstruktionsde-lar, där en låg vikt i förening med goda
håll-fasthetsegenskaper är av betydelse
(maskindelar i hastig rörelse, flygmaskiner m.m.).
Huvudbeståndsdelen i dessa 1. är vanl. aluminium
med några få % tillsatser av magnesium,
koppar, mangan, järn, kisel etc. (duraluminium,
lautal, aludur, aldrey m.fl.).
Hållfasthetsegen-skaperna hos dessa 1. kunna väsentligt
förbättras genom en spec. värmebehandling vid
relativt låg temp., s.k. åldring (se d.o.). Till
denna grupp höra även magnesium-1.
magna-lium (3—25 % magnesium, resten aluminium)
och elektron (upp till 10 % aluminium, resten
magnesium jämte något zink och mangan, spec.
v. c:a 1,8).
Som lagermetaller användas dels
kop-par-tenn-1. (lagerbrons), dels 1. med tenn el.
bly som grundmetall, t.ex. 80 % tenn, 15 %
antimon och 5 % koppar el. 80 % bly, 15 %
antimon och 5 % tenn. Ofta tillsättas även
andra metaller, alkalimetaller, barium,
kalcium etc. Närstående 1. äro stilmetall (se d.o.)
med tenn, antimon och bly samt några 1. med
exceptionellt låg smältpunkt, ss. Roses metall
(50 % vismut, 25 % bly och 25 % tenn,
smältpunkt 94°C.) och Woods metall (50 % vismut,
25% bly, 12,5% tenn och 12,5% kadmium,
smältpunkt c:a 60,s°C.). L. med kvicksilver,
s.k. amalgam (se d.o.), äro i nyberett skick
halvflytande vid vanl. temp. och användas till
— 1139 —
— 1140 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
