Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lehmann, Carl Peter - Lehmann, Henri - Lehmann, Max - Lehmann, Karl - Lehmann, Else - Lehmann-Haupt, Carl - Lehmann-Kalisch, Lilli - Lehmbruck, Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEHMBRUCK
utfört landskap och figurscener. Hans
självporträtt finnes i Nordiska museet. E.W.
Lehmann, Charles Ernest Rodolph Henri,
tysk-fransk målare (1814—82), uppfostrades
först hos sin far, målaren Leo L., m.fl.
i Kiel och Hamburg, blev sedan elev hos
Ingres i Paris och stannade i Frankrike, där
han genom sin formsäkerhet och kunnighet
blev en högt skattad historiemålare (fr.o.m.
”Tobias och ängeln” på Salongen 1835). Som
hans bästa arbeten betecknas hans 1871
förstörda bilder i Hotel de ville, Paris. I
Versailles finnas andra bilder av L., vilken även som
porträttmålare var mycket eftersökt. E.W.
Lehmann [lé’-], Max, tysk historiker
(1845—1929), 1875 statsarkivarie i Berlin, 1888
prof, i Marburg, 1893
i Leipzig, 1893—1921
i Göttingen, har utg.
”Stein, Scharnhcrst
und Schön” (1877),
”Preussen und die
katholische Kirche”
(7 bd, 1878—94),
”Scharnhorst” (2 bd,
1886—87), ”Friedrich
der Grosse und der
Ursprung des
sieben-jährigen Krieges”
(1894), ”Freiherr von
Stein” (3 bd, 1902—05; ny uppl. 1921),
”Histo-rische Aufsätze und Reden” (1911). [B.]
Lehmann [lé’-], Karl, tysk rättslärd (1858
—1918), 1885 docent i Berlin, 1888 prof, i
Rostock, 1911 i Göttingen. Förutom åt
handelsrätt, däri L. utgav bl.a. ”Deutsches
Handels-recht” (2 bd, 1909; ny uppl. 1921) och från
1897 utg. ”Zeitschrift für das gesamte
Handels-recht und Konkursrecht”, ägnade sig L. särsk.
åt germansk rättshistoria med avh. ”Verlobung
und Hochzeit nach den nordgermanischen
Rechten des früheren Mittelalters” (1882), ”Der
Königsfriede der Nordgermanen” (1886),
”Ab-handlungen zur germanischen...
Rechtsge-schichte”. (1888), ”Zum altnordischen
Kriegs-und Beuterecht” (1913). L. utgav även flera
tyska medeltida rättskällor, ss. ”Leges
alaman-norum” (1888), ”Consuetudines feudorum”
(1892) och ”Das langobardische Lehnrecht”
(1896). E.K.
Lehmann [lé’-], E 1 s e, tysk skådespelerska (f.
1866). L. gjorde sig tidigt bemärkt på Berlins
lustspelscener och var 1888—1904 anställd v:d
Deutsches Theater, där hon utvecklades till
naturalismens stora skådespelerska på tysk scen,
en rangställning, som hon från 1904 en följd
av år med glans försvarade på Lessingtheater.
Bland hennes roller märkas Lona Hessel i
”Samhällets pelare”, Regina i ”Gengångare”,
Ella Rentheim i ”J. G. Borkman”, Hanna i
”Forman Henschel” och fru Wolff i
”Bäverpälsen”. G.K-g.
Lehmann-Haupt [lé’man-hau’pt], Carl
Ferdinand Friedrich, tysk historiker och
arkeolog (f. 1861), prof, vid univ. i Liverpool
1911—14, i Greifswald 1914—15, i
Konstanti-nopel 1915—18, från 1918 i Innsbruck. L.-H:s
forskning knyter sig framförallt till kaldernas
(se U r a r t u) historia och kultur; därom rör
sig hans huvudarbete ”Armenien einst und
jetzt” (3 bd, 1910—31). L. är därjämte utg av
”Corpus inscriptionum elamicarum” (1928 ff.).
En annan huvudgren av L.-H:s forskning har
varit den antika metrologien, vars babyloniska
grundvalar han med djärva konstruktioner sökt
ådagalägga i flera skrifter. Av mera allmän
natur äro ”Babyloniens Kulturmission einst
und jetzt” (1903), ”Israel, seine Entwicklung
im Rahmen der Weltgeschichte” (1911),
”Grie-chische Geschichte bis zur Schlacht bei
Chä-ronea” (i ”Einleitung in die
Altertumswissen-schaft”, 1911), ”Geschichte des alten Orients”
(3 Aufl. 1925) och ”Solon, the poet, the
mer-chant and the statesman” (1912). C.F.
Lehmann-Kalisch [lé’-], L i 11 i, tysk
operasångerska (1848—1929), var 1870—86
engagerad vid Berlins hovopera, först som
koloratursångerska, sedan som dramatisk sopran; bröt
1886 sitt livstidskontrakt och firade i 5 år
triumfer i Amerika. Hon gifte sig 1888 med
tenorsångaren Paul Kalisch (f. 1855) och
återvände 1890 till Tyskland. L. sjöng vid
festspelen i Bayreuth och Salzburg samt 1878 och
1879 på operan i Stockholm. Hon var lika
betydande som konsert-, Wagner- och
Mozart-sångerska och en mycket eftersökt
sånglärarinna, som bevarade sin stämmas skönhet och
prestationsförmåga långt upp i sena år. L.-K.
har utg. ”Meine Gesangskunst” (1902) studier
till Fidelio (1904) och Tristan och Isolde (s.å.)
och ”Mein Weg” (1913 och 1920). — Litt.:
Biogr. av L. Andro (1908). V.F.
Lehmbruck [lé’mbrok], Wilhelm, tysk
konstnär (1881—1919), elev av Janssens,
influerad av Maillol. L. var eg. skulptör men
arbetade även som målare och grafiker. Efter att
ha studerat tektoniska problem, fann han o.
1911 sin personliga stil och strävade att i
något långsträckta figurer giva plastiskt uttryck
åt själsliga förlopp. Huvudarbeten: ”Den
knä-böjande” (1911; bild se pl. vid art. B i 1 d h u
g-garkonst), ”Uppåtstigande yngling” (1913),
”Bedjande” (1917—18) m.fl. Flertalet av hans
arbeten förvaras i museet i hans födelsestad
Duisburg. — Litt.: Biogr. av P. Westheim (2
Aufl. 1922). G.S.
Uppslagsbok. XVI. ___ 1153 ___
37
— 1154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
