Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Leibl, Wilhelm - Leibniz, Gottfried Wilhelm von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEIBNIZ
W. Leibl: Tre kvinnor i bykyrkan.
Konsthall e, Hamburg.
bykyrkan” (1872—82), ”Krypskyttarna” (1882
—86), den senare av konstnären själv
sönderskuren, men bevarad i fragment, m.fl. — Litt.:
Monogr. av J. Mayr (2 Aufl.* 1914) och E
Waldmann (2 Aufl. 1930). G.S.
Leibniz [laTpnits], Gottfried
Wilhelm von, friherre, tysk filosof och
matematiker (% 1646—14/n 1716), f. i Leipzig, där
fadern var jurist och prof, i moralfilosofi. Vid 15
års ålder började han sina studier vid
hemstadens univ. med rättsvetenskap som huvudämne
och blev 1666 jur. d:r i Altdorf. Därjämte
ägnade han sig åt studier i filosofi under J.
Thoma-sius och i matematik under den mångsidige och
originelle Jenaprof. E. Weigel. 1672 reste han
till Paris, närmast i avsikt att intressera Ludvig
XIV för ett erövringståg till Egypten och
sålunda förmå honom att avstå från sina tyska
fälttågsplaner. Han knöt här förbindelse med
de främsta filosoferna och naturforskarna, ss.
Malebranche och Huygens, och under ett
kortare Londonbesök sammanträffade han med
Newton och Boole. Från 1676 var L. verksam
i Hannover som bibliotekarie med hovråds
titel och ägnade sig åt utomordentligt
mångsi
diga vetenskapliga och praktiska uppgifter. På
uppdrag av kurfurst Ernst August skrev han
det braunschweigska furstehusets historia, i
politiska skrifter bekämpade han den franska
erövringspolitiken, och på det teologiska
området verkade han för försoning mellan de
stridande trosbekännelserna; av särsk. intresse är
hans korrespondens med den franska
katolicismens ledare Bossuet. Denna rastlösa
verksamhet på olika områden hindrade honom från
att giva sina geniala vetenskapliga idéer
systematisk utformning. Han utvecklade dem dels i
sin stora korrespondens med ledande
europeiska forskare, dels i skrifter över olika ämnen,
framförallt i ”Nouveaux essais sur
1’entende-ment humain”, en kritisk uppgörelse med John
Locke, som först utgavs 1765. 1710 utgav han
sin bekanta ”Théodicée”, där han förfäktar sin
optimistiska världsåskådning. Vidare
publicerade han åtskilliga uppsatser i tidskr., ss. den
franska ”Journal des savants” och den tyska
”Acta eruditorum”. Hans skrifter utmärka sig
för en enastående rikedom på originella
tankeuppslag på skilda forskningsfält; vid sidan av
Aristoteles är han den universellaste bland
filosofiens stormän.
Under sina studieår hade L. upplevat
motsättningen mellan den traditionella skolastikens
ändamålsbehärskade världsbild och den nya
naturvetenskapens strängt mekaniska åskåd-
G. W. von Leibniz. Efter teckning av J. G.
Auerbach. 1714.
— 1157 —
— 1158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
