Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejdare el. lejd - Lejdebrev - Lejdström, 1. Oscar - Lejdström, 2. Carl - Lejon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJDEBREV
passager i st.f. trappa. Även de steg av järn,
som bilda trappa på lastrumsskott el.
hamnkajer, kallas 1. 2) Tåg ombord, på vilka
snedsegel löpa medelst litsor, ss. klyvers-1. och
ja-gers-1. 3) Tåg el. smäcker ståltross, som
anbringas längs överkanten av en rå för råseglets
fästande. — Livlejdare äro tåg, som
anbringas i tacklingen för personalen att hålla
sig vid. H.S-k.
Lejdebrev, skriftlig handling, som
tillförsäkrar lejd (se d.o.).
Lejdström. 1) Johan Oscar L.,
sångpedagog och sångare, baryton (1858—1926). Efter
studier i Stockholm (J. Günther och F.
Arl-berg) och Paris debuterade L. 1888 på Kungl.
teatern, där han dock avslog
engagemangsan-bud för att ägna sig åt lärarverksamhet. Han
var sålunda 1898—1923 uppskattad sånglärare
vid Stockholmskonservatoriet, där han 1913
blev prof., men framträdde även som
oratorie-sångare. G.M.
2) Carl Victor L., den föregåendes bror,
operasångare, baryton (1872—1922),
debuterade 1894 på Kungl. teatern, där han sedan var
anställd till 1902 och 1911—13; sjöng under
mellantiden samt 1914—15 i Tyskland
(Hamburg och Stuttgart) och var från 1916
engagerad vid Stora teatern i Göteborg. L. vann
berömmelse för sin klangfulla stämma och sitt
väl avvägda spel. Bland hans roller märkas
Leporello i ”Don Juan”, Lothario i ”Mignon”,
Papageno i ”Trollflöjten”, de båda Figaro samt
ett flertal Wagner-roller (Holländaren,
Wolf-ram, Hans Sachs, Klingsor) m.fl. L. var från
1914 g.m. operasångerskan Elin
Linnan-der-L. (f. 25/s 1888), 1910—14 anställd vid
Kungl. teatern och från 1916 vid Stora teatern
i Göteborg. G.M.
Lejon, Felis leo, av kattsläktet, jämte tigern
den största representanten för fam. kattdjur (se
d.o.), når med en boghöjd av 1 m. en längd av
2,8 m., varav 90 cm. kommer på svansen.
Huvudet är stort och brett med små
upprättståen-de öron och djupt liggande ögon med rund
pupill, halsen är kort och, liksom den relativt
korta kroppen, som har högt uppdragna
ljumskar, och de grova, ganska låga benen, oerhört
muskulös och kraftig. Den korta, täta fällen
äi vanl. gulbrun, stundom rödbrun el.
silvergrå och svansen försedd med svart hårtofs, i
vilken en liten hornspets döljes. Den fullvuxna
hannen bär en av mörkare hår bildad man,
som hos vissa raser täcker bakhuvudet och
halsen, hos andra även sträcker sig över
fram-kroppen och buken. Ungarna, vilkas fäll är
mera ullig, äro silvergrå med mörk
ryggstrimma och mörka fläckar på kroppssidor och ben.
L. var förr utbrett över hela Afrika, Palestina,
Lejonhanne vid en död sebra. Bilden tagen
nattetid vid blixtljus.
Arabien, Mesopotamien och n.v. Indien och
fanns ännu i tidig historisk tid i s.v. Europa.
G r o 11-1., F. spelæ’a, som under paleolitisk tid
fanns i Europa upp till England, var betydligt
större än 1. men sannolikt ej artskilt från
detta. Numera är 1. utrotat inom stora delar
av sitt forna utbredningsområde, inom vilket
ett flertal raser utbildats: B e r b e r-1., F. leo
barba’ricus, från Atlasområdet, stort, rödgult
med svart man, som sträcker sig över främre
delen av ryggen och längs buken, S e n e g a 1-1.,
F. leo senegale’nsis, mindre med kortare, ljus
man, som ej fortsätter på kroppens undersida,
K a p-1., F. leo cape’nsis, stort och kraftigt med
över buken utbredd mörk man, nu utdött, S
o-m a 1 i-1., F. leo somalie’nsis, en liten form med
svag man, Massa i-1., F. leo massa’icus, från
ö. Centralafrika, en medelstor form med stor,
liksom från huvudet tillbakakammad man,
p e r s e r-1., F. leo pe’rsicus, isabellfärgat med
även på buken väl utbildad man, och
indis-k a 1., F. leo goojrate’nsis, stort och kraftigt
med liten, stripig man, från Kathiawar i n.v.
Inden, där en fåtalig stam skyddas av
engelska regeringen. L. förekommer i gärna med
skog och klipparter insprängd stäppterräng
och håller sig om dagen vanl. dolt i gräs och
snår. Det jagar huvudsaki. om natten och
låter då höra sitt åsklika rytande. Bytet utgöres
av sebror, antiloper och bufflar, vilka det ofta
överraskar vid vattenhålorna och dödar genom
ett bett i nacken el. genom att med en tass på
nosen och en på bogen knäcka nacken. Sedan
— 1183 —
— 1184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
