Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lejon - Heraldik - Lejonet i konsten - Lejonbukten - Lejondal - Lejonet, Stora och Lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJONET
Lejoninna. Bilden tagen nattetid vid blixtljus.
inälvorna slitits ut och dolts i marken, släpas
bytet till någon undangömd plats. L. försmår
dock ej utlagda, döda djur el. as. Tamboskap
anfalles vanl. endast om vilttillgången är knapp
el. av äldre individ, vilka stundom även
anfalla människor. I regel går dock 1., såvida det
ej är sårat, undan för människan och skyr även
lägereldarna. De gamla hannarna jaga vanl.
ensamma el. tillsammans med honan. Ungarna,
3—4 i varje kull, födas seende och följa
under de 3 första åren honan. Det är därför ej
ovanligt att i viltrika trakter 12—15 1. jaga
tillsamman. L. uthärdar lätt fångenskap och
kan, om det vårdas väl, bli mycket tamt. H.B-n.
Her. L. är en av heraldikens förnämsta och
mest använda djurfigurer och är som heraldisk
symbol av hög ålder; det har också framför
något annat djur inspirerat vapenkonstnären.
Frånsett variationer i olika stilarter gå
grunddragen i den konstnärliga behandlingen
ständigt igen. Huvudet är i äldre vapen mera
långsträckt, senare mera runt, gapet tecknas öppet,
tänderna kraftiga, tungan framsträckt, fotterna
med överdrivet kraftiga klor, livet onaturligt
insvängt, svansen stilistiskt uppåtsvängd och
ofta dubbel. L. framställes i regel i upprest
ställning (fra. rampant), i äldre vapen stående
på ett, i senare på två bakben och med
huvudet i profil. Förekomma flera 1. i samma
sköld, framställas de dock ofta gående. Ett
gående 1. med huvudet en face kallas
leopard (se d.o.). Senare ha även mellanting
mellan 1. och leopard uppstått, ss.
upprätt-stående 1. med huvudet en face (fra. léopard
lionné, ty. gelöivter Leopard) samt gående
1. med huvudet i profil (fra. Hon léopardé, ty.
leopardierter Lötve). Upprest, gående 1. kan
stundom framställas med ”tillbakaseende”
huvud. Krönta 1. förekomma särsk. i kungl. men
även i icke kungl. personers vapen. Vad
fär
gen beträffar, kunna 1. framställas i olika, och
även i flera, heraldiska färger; dock göras vanl.
tänder, tunga och klor i annan färg. Som
vapenbilder äro även halva 1. och huvud av 1.
vanliga. — Lejonhuvudet brukades redan
i egyptisk tid som sinnebild av mod och
styrka och har allt sedan varit en ofta
förekommande vapenbild. G. W.F.
Lejonet i konsten. Redan i förkristen tid
symboliserade 1. styrkan, förbunden med
vaksamhet; två I. omgivande en person el. en
stadsbild (ss. i den bekanta portalen i Mykene)
utmärka herravälde och ingingo i heraldiken (se
nedan). L. blev också symbol för Kristus, ”le
jonet av Juda”, särsk. använd för beteckning
av hans uppståndelse. Men det rytande 1. är
i annat sammanhang djävulen, som uppslukar
allt vad han kan åtkomma. I den kyrkliga
orna-mentiken blir 1. det vanligast förekommande
djuret, ofta ställt i motsats till draken som det
ondas representant; vid portalen förekom det
vaksamma 1. redan under förkristen tid, bl.a. i
den tidiga orientaliska konsten. L.-gestalter
(huvud och tassar) prydde tidigt troner o.a.
förnäma sittplatser; härskaren avkunnade t.ex.
domar inter leo’nes. I senare konstindustri, särsk.
under empiren, har detta motiv upptagits. Se
också Markus, evangelisten. E.W.
Lejonbukten, se Lionbukten.
Lejondal, gods i Bro s:n, Uppsala län; areal
o. 600 har; taxeringsvärde o. 200,000 kr. (1932).
Lejondal.
Slottet är ritat av I. G. Clason och uppfört
1892 i sv. 1600-tals-stil. L. bildades på
1800-talet av en medl. av ätten Sparre. Nuv. ägare
är A. R. Bildt. Th.P.
Lejonet, Stora och Lilla (lat. Leo major
och minor), två stjärnbilder. Stora L. är den
5:e stjärnbilden i djurkretsen, dess tecken är£$
Den är belägen mellan Kräftans och Jungfruns
stjärnbilder och innehåller o. 80 stjärnor
ljusare än 6:e storleken (se stjärnkartan vid art.
Jungfrun), av vilka en, Regulus (a) är av
Uppslagsbok. XVI. ___ 1185 ___
38
— 1186 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
