Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lekaryd - Lekatt - Lekeryd - Lekeu, Guillaume - Lekman - Lekmannaaltare - Lekmanna-bröder, -systrar - Lekmannadop - Lekmannakalk - Lekmannaombud - Lekmannaskola, Svenska kyrkans - Lekmannaverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEKATT
inv. (1933; 19 inv. pr kvkm.); 5,77 kvkm. åker
(1927; 17,6% av landarealen), 20,15 kvkm.
skogsmark. I n. L. ligga f.d. exercisplatsen
Kronobergshed och den numera nedlagda
Grän-naforsa hälsobrunn. Egendomar: Gåvetorp
(med tegelbruk) och Dansjö. — Pastorat:
Aringsås, L. och Härlöv, Allbo kontrakt, Växjö
stift. J.C.
Lekatt, benämning på hermeliner, se V e s
s-lesläktet.
Lekeryd, s:n i Tveta hd, Jönköpings län, ö.
om Huskvarna; 69,79 kvkm., därav 67,53 land;
968 inv. (1933; 14 iriv. pr kvkm.); 19,35 kvkm
åker (1927; 28,7% av landarealen), 33,50 kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Svarttorp och L., Tveta
kontrakt, Växjö stift. J.C
Lekeu [lokö’], Guillaume, belgisk
tonsättare (1870—94), elev av César Franck och
dTndy, komponerade kammarmusik (varav en
del efter L:s tidiga död fullbordats av dTndy),
fantasier för orkester över belgiska
folkmelodier, ”Chant lyrique” för kör och orkester,
”Chant de triomphale délivrance” för orkester
m.m. L. är en av de förnämsta
representanterna för den nyare franska musikaliska stilen
i Belgien. E.A.
Lekman (germansk bildning till ett adj. —
jfr da. iæg —-, utgående från mlat. la’icus av
gr. laiko’s, profan, eg. till folket hörande) kallas
en församlingsmedl., som icke är präst
(cle’ri-cus; jfr Klerus). Någon gång användes 1.
överfört i betydelsen i c k e-f a c k m a n. E.No.
Lekmannaaltare plägar kallas det i större
(katolska) kyrkors för församlingen avsedda
mittskepp förekommande centrala altaret i
motsats till det i prästkyrkans högkor
befintliga huvudaltaret (”högaltaret”, se Altare,
sp. 790). I Lunds domkyrka, där detta senare
var invigt till jungfru Maria, bar 1. den förste
skyddspatronens, S:t Laurentius’, namn och
var beläget nedanför kormuren (där den stora
trappan nu går). Det ersattes efter
reformationen genom konung Fredrik I av ett stort
menighetsaltare. I Värnhems klosterkyrka har
man funnit och återuppsatt det forna 1. E.W.
Lekmanna-bröder, -systrar, klostermedl. i en
religiös orden el. kongregation, vilka avlägga
löften och bära en särsk. dräkt men ej
mottaga någon vigning. L.-inst. uppkom på
1000-talet (trol. först i Italien) ur klostrens helt
världsliga tjänarestab, vars åligganden övertogos
av denna nya grupp av klostermedl. Jfr C o
n-v e r s i. S.N.
Lekmannadop, förrättat av icke prästvigd
person, vann från 1880-talet utbredning bland
de frikyrkliga (häri inbegripes ej nöddop, se
d.o.). Kungl. cirk. x% 1896 ang. l:s anteckning
i kyrkoböckerna väckte opposition i kyrkliga
Lekmannabröder vid ett kloster.
kretsar, emedan det förmenades fastslå l:s
karaktär av sakrament. Sedan
biskopskonferensen hörts, ändrades den föreskrivna
anteckningen till ”icke av sv. kyrkan döpt” (kungl. cirk.
18/3 1898). A.M-n.
Lekmannakalk, uttryck för lekmännens rätt
att vid nattvarden få del av även vinet
(kalken) ; jfr C a 1 i x t i n e r. S.N.
Lekmannaombud, se Kyrkomöte.
Lekmannaskola, Svenska kyrkans,
grundad 1922, är Diakonistyrelsens (se d.o.)
spec. organ för utbildning av inom kyrkan
verksamma lekmän, främst sådana, som ”utan
fast anställning vilja ss. medhjälpare åt
prästerskapet deltaga i församlingsarbete el. annan
likartad verksamhet inom sv. kyrkan”. I detta
syfte anordnas vid L. kurser för medhjälpare i
söndagsskola och ungdomsarbete, för
utbildning av ungdomssekreterare och ledare av
bibelkurser o.a. möten för kristlig undervisning
och uppbyggelse. Kortare kurser av dylik art
hållas även på andra platser i landet. I mån
av behov anordnas längre utbildningskurser på
3% år för fast anställda s.k. pastorsdiakoner.
Deras antal är f.n. 34. De äro anställda i
ödemarks- och industriförsamlingar, vid soldathem
o.d. L. är sedan 1923 förlagd till Sigtuna. Dess
rektor har från början varit kyrkoherde J.
Me-lander, som också är en av skolans
initiativtagare. Styrelsen utses av Diakonistyrelsen. L.
är ekonomiskt helt beroende av kollekter och
gåvor. E.Ltn.
Lekmannaverksamhet, religiös verksamhet,
särsk. predikan, utövad av annan än präst i
sv. kyrkan. L., som i Sverige begynte med
pie-tismen o. 1700, förbjöds genom
konventikel-plakatet (se d.o.) men tog ny fart i och med
väckelserörelserna på 1800-talet och
förklarades tillåten 1858. Numera söker sv. kyrkan
bereda lekmännen tillfälle att göra en insats i
församlingslivet, även genom förkunnelse (jfr
Lekmannaskola). A.M-n.
— 1191 —
— 1192 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
